matorama

2008-07-14

Vår tredje dag i Siena. Jonas hade sett ut ett mål, Greve i Chianti, och via navigatorn valde vi den vackraste vägen.Lanskapet som bredde ut sig vid sidorna av vägen var svindlande vackert. Toscana består av kullar och daler, gröna och bördiga, cypresser i horisonten med sina smala karaktäristiska toppar. Vinodlingarna ger landskapet ett särskilt utseende med sina perfekta rader av vinrankor vilka blir som gröna ränder i mindre ytor för att kanske en bit bort vara oldade på tvärsen.

Vi åt lunch på Osteria di Fonterutoli. Vi var hungriga och stanna på första bästa ställe längs den vackra vägen. Vi satte oss ute och tänkte oss en enkel lunch. Omgivningen var mysig. Det var riktigt varmt ute och solen stekte så det gick inte att sitta i solen. Det var inte den soligaste servitrisen vi stött på direkt, särskilt inte när vi bad att få sitta under tygtaket i stället för i den stekande solen. Under tygtaket var det mysig varmt..

Primi piatti
♦ Spaghetti al Tonno e Finocchietto Selvatico  

Secondo piatto
♦ Parmigiana di Melanzane 

Vi åt en enkel lunch bestående av spaghetti med frästa söta körsbärstomater, tonfisk och smala strimlor av vild fänkål. Enkelt, men mycket gott. En pastarätt som jag senare under resan kom att längta efter när det var lunchdags. Den var så fräsch.

Vi delade på en varm aubeginerätt gratinerad med parmesan samt tomatsås i. Mild – god! Till maten drack vi mineralvatten, då vi skulle köra runt i Chianti.

Vid bordet bredvid tog några andra svenskar en rätt, secondo piatto, som såg lockande ut. Det var något slags kött i tunna skivor, eventuellt fläsk, serverat på en upphettad stor kolbit eller en stor het svart sten. Ungefär som sizzling plate – fast en rund klump av sten. Stenen/kolklumpen stod på en mindre träbricka, ca 3-4 cenitimeter tjock och 10 centimeter i diameter. Det såg läckert ut!

Intill osterian hade de en vinbar, enoteca, där vin och olja såldes. Vi tittade på deras viner. Det gick att prova viner över disk. Vi valde att prova fyra olika röda viner, ett gott strävt vin från Sicilien, två av deras och ytterligare ett Chianti. Det blev ju jag som provade mest. Jonas körde, så det vara bara att spotta ut – precis som på en riktig vinprovning. Det sicilianska vinet Zisola, av den var svarta druvan Nero d’Avola, var mycket gott. Ja alla fyra vinerna var goda. Vi köpte med oss Fonterutoli och Castello di Fonterutoli, två av vinerna. Det blir mysigt att korka upp senare, dricka och minnas vår mysiga, romantiska resa tillsammans.

Bredvid restaurangen hade de sina vinrankor. Det var första gången jag var så nära en vingård och vinrankor. De var ännu långt ifrån mogna men det fanns ändå stora härliga klasar av vindruvor. Druvorna var dock små. Vi provsmakade. De var inte goda, helt omogna och sura.

Vi åkte vidare mot Greve, huvudorten i Chianti, längs den vackra vägen och gjorde spontana stopp där vi kunde, njöt av utsikten och knäppte några bilder. Ett av sista stoppen längs vägen var med en helt fantastisk vy med en liten liten stad längts bort i horisonten. Vi åkte vidare och kom till slut till den lilla lilla staden som vi sett från utsiktsplatsen, Panzano. Det var en gammal och gammeldags liten by byggd i sten och på andra sidan stad med en slående utsikt över dalen. Byarna och städerna i Toscana byggs ofta på höjder. I Panzano kan vi tänka oss att hyra hus under en kommande semester. Den lilla byn har bara 2 500 invånare.

På promenaden genom Panzano fick vi syn på en riktig godsak i ett butiksfönster. som vi ej kunde motsstå. Vi gick in och köpte en bit av kakan och på stapplande italienska fick jag namnet nedskrivet på en lapp av mannen därinne. Sciacciatta Panzanese – en lokal specialitet. På parkeringen kunde vi inte hålla oss från att smaka. Den var himmelskt god. Jag fotade kakan för att kunna komma ihåg – för denna ska absolut bakas hemma. Ovanpå kakan som var sockrad och förmodligen gräddad med hyvlat smör ovanpå, inte helt olikt en fransk galette fast rektangulär, med lätt torkade vindruvor på samt bitar av valnöt. Russin kanske är  en tydligare beskrivning, men de var inte så torkade utan mer som ugnstorkade tomater fast vinduvor nedtryckta i kakan och sedan gräddad. Eventuellt med sultanrussin. Jättegod!

Vi vände tillbaka till Siena för att ta det lite lugnt på hotellet.

Vi åt middag på Antica Osteria da Divo, via Franciosa 29. Vårt andra besök på restaurangen, men vi var så nöjda efter gårdagens middag.

Primi piatti
♦ Risotto con zucchine saporite e fiori di zucca in forma di Pecorino Semistagionato
♦ Pici Senesi con battuto  di Agnello  e briciole  di pane  al rosmarino

Secondi piatti
♦ Fiorentina tradizionale cotta alla griglia servita con fagioli al fiasco

Dolce
♦ Piccola Croque en bouche al cioccolato su salsa di fragole

Vi hade noterat att de hade biff Fiorrentina på menyn – en typisk rätt från Florens. Vi hade bestämt att någon gång prova biff Fiorentina, trots den till synes oansenliga kryddningen. Men något särskilt måste de ju vara, men vad? På menyerna står biff Fiorentina och då med pris per hekto. Vi mobilsurfade lite för att ta reda på hur man beställer den och hur mycket man bör beställa för att senare prata med receptionisten på hotellet. Tydligen tar man in en rejäl bit, annars kan man lika bra strunta i det och beställa något annat.

Eftersom vi bestämt att äta Fiorentina stek var antipasto uteslutet. Vi har svårt att välja bort primo piatto – pastan. Jag valde risotton med zucchini och zucchiniblommor serverad ur en stor urgröpt pecorino. Ja lika stor som en parmesan. Pecorinon var delad i två delar, ett smalare lock och en högre serveringsdel. Vi hade sätt rätten serverade kvällen innan och blivit ordentligt sugna och imponerade av det kreativia serveringssättet. När risotton serverats i djup tallrik gröptes mer pecorino ur osten med sked och blev garnityr till risotton. Risotton var krämig och en av de godaste risotto jag ätit. Den krämigaste hittills. Jonas åt handrullad tjock spaghetti, pici, med någon slags ragu(bolognese) av lamm smaksatt med rosmarin.

Som huvudrätt, secondo piatto, valde vi Fiorentina stek, en klassisk toscansk rätt från Florens. Pris brukar anges per hekto, ca 4-5 euro/hekto. För oss blev det ett kilo kött med benet räknat. Det är en t-bensstek från den stora vita oxen som betar på särskild
a gräsmarker i Val di Chiana, nära Arezzo – Chianina nötkött. Hela den färdiga steken kom in med vagn till bordet där den skars upp i en bit filé var och en bit kontrafilé var. Jag blev serverad först och därefter Jonas som naturligtvis fick hela det stora t-benet. Köttet var saftigt, mört och något blodigt och mycket gott. Med något blodigt bör betänkas att jag i det närmaste vill ha köttet levande. Vita bönor i olivolja serverades på ett fat bredvid samt en enkel grönsallad ihopblandad vid bordet med olivolja och balsamvinäger.

Till middagen drack vi ett gott rött vin. Kanske var det Chianti Classico.

Innan efterrätten, dolce, blev vi bjudna på en miniefterrätt. Det var en sorts rödskimrande jelly ppå blodapelsin. Syrlig och helt underbar! Efterrätten satte inte något minnsesspår. Till den sedvanliga espresson serverades återigen en liten assiett med minikaffebröd. Det är verklkigen läckert med de små minikakorna och pajbit i miniformat, verkligen minimini.

Återigen en underbar middag!

♦♦♦




♦♦♦

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Chianti, Panzano, Siena, schiacciata panzanese, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.

Filed under: Toscana | Tagged: Chianti, Italien, italiensk mat, Italienskt, matminnen, Panzano, restaurangbesök, schiacciata panzanese, Siena, Toscana, vindistrikt | 7 Comments »