Torsdagsfika

I torsdags på fikat blev det hembakade finska julstjärnor i två varianter. Jag kände inte till dessa sedan tidigare, så det var extrakul att prova något nytt och ändå traditionellt för våra grannar.

De var vackra bakade av smördeg med en klick mörk plommonsylt i mitten och överpudrade med florsocker som blev som snö på stjärnan. De var lika delikata som vackra, inte så söta och med en härlig katrinplommonsylt i mitten. De andra julstjärnorna hade en sylt bestående av hallon & lingon i mitten.

Annonser

Stroh Rum

Stroh Rum – starkt kryddad rom tillverkad i Österrike, en favorit från mina unga år.

Jag har nog alltid varit en romtjej. Tidigare en Coca Cola tjej. Så rom & cola blev naturligtvis min favoritdrink när de bästa kombinerades. Jag minns inte när jag trillade över vad jag då såg som romen rom, Stroh Rum. Kanske smakade jag den inte ens innan jag köpte den utan att 80% var lockande nog och det faktum att det räknades som narkotikainnehav att ta in drycken i Sverige. Ekonomiskt kanske med en liter istället för 2 och så spänningsmomentet. Men god var den, ljuvlig – den godaste spriten jag druckit. Äcklig sa somliga och ganska snabbt framkom det att de groggat på den och tyckte den var för starkt. Jo jädrar, blandar en som att det är vanlig sprit när den har dubbel alkoholhalt blir det för starkt.

Så fort jag var utanför Norden försökte jag få tag i den och lyckan var stor när jag hittade den på Finlandsbåtarna då med den lägre alkoholhalten på 60%. Jag kan inte minnas hur många gånger jag önskat att det framställts 40 &-ig så att den kunde finnas på Systembolaget.

Sist jag råkade på en flaska var på landet i Norrtälje. Minns att jag använde den i ett par härliga havrekakor med russin i, Stroh Rumrussinkakor med kokos, och det doftade fantastiskt i hela köket och kanske hela stugan till och med och framförallt av kakorna i burken.

Döm om min förvåning när en kollega plötsligt började prata om Stroh Rum och sen hävdade att den finns i beställningssortimentet på Systembolaget. Jag förhöll mig skeptisk och ännu mer när han hävdade att de hade den på 80%. Han skickade länken och ändå trodde jag knappt mina ögon. Efter jobbet tog jag mig en repa in på Systembolaget och mycket riktigt där fanns den att beställa i 80% 60% och även 40%. Jag blev nästan golvad av lyckad och kunde inte bestämma mig för vilken procent.

Nu visade det sig att det var lite tillspetsat, för att inte säga en myt. Att på den tiden ta in 80% sprit var smuggling, inget mer än så. Det hade varit skönt att veta, särskilt första gången jag tog in den på en tågresa från Hannover. Det kan ha varit det mest spännande inslaget under resan jämte transitresan till och från VästBerlin och överträffades bara upplevelsemässigt av konserten med Nina Hagen. Sedan att Berlinmuren började rivas och övergångar forcerades märktes inget av i centrala Berlin. Väl hemma bannade pappa mig för ”narkotikainnehavet” men när det stod klart att jag tänkte mig dela med honom delade han muntert minnen av Jägerte i Österrike och vi mumsade glatt tysk salami och bryggde te tillsammans.

Nu undrar jag hur den kommer stå sig mot rom som jag nu dricker. Rom som kommer från var den ska tillverkas, som Kuba. Rom som är så god att jag avnjuter den i små fina glas. Kommer den hålla måttet? Troligtvis inte. Men på den tiden serverades det enbart vit rom och mörk var som okänd här.

Nergi – kiwibäret

Nergi (Actinidia arguta) heter det som är som en rakad kiwifrukt i miniatyr och kallas just minikiwi, räknas som ett superbär men som kiwi är en frukt. Nergi kallas på svenska för krusbärsaktinidia och kiwi kallades som bekant tidigare för kinesiskt krusbär innan den under 60-talet fick sitt nuvarande namn.

Äntligen hittade jag kiwibäret, som funnits i Sverige sedan 2016, i handeln här ute i Stockholmsförorten. Jag har varit så sugen förut att jag övervägt att handla en matkasse på nätet för att få hem dem. En liten ask på 25 för 30 riksdaler. Lite att jämföra med andra bär, som hallon. Det blir ca 10-20 kiwibär.

Smakmässigt som en sötare kiwi med mindre syra, fast något intensivare smak. Det är något mjukare än kiwin, ungefär som att den är mer mogen. Skillnaden är störst i utseendet och då främst storleksmässigt, men även skalet skiljer sig åt Kiwibäret är något större än ett körsbär och inte helt olik i formen med en längd på 1,5 – 3 cm och  och 1-2 cm i diameter. Skalet är grönt, slätt och hårlöst och frukten ätes med skalet kvar, precis som den är. Skalet är något tjockare än ett plommons fast mjukare att bita igenom. Inuti är den lika klargrön som en kiwi. Nu slår det mig om jag även är allergisk mot bäret… För sent dock!

Nergi odlas främst i Frankrike, Italien, Portugal och Ukraina och försök görs i Belgien. Frukten härstammar från Asien där Japan, Kina och Korea är hemländerna. Den växer vilt som en klängväxt sedan århundraden. På klängväxterna växer kiwibären som klasar efter att blommat i maj. Växten är riktigt tålig och klarar långsamma temperaturfall på ner till 34 minusgrader, men kan senare i stadiet vara känslig.

Nergi är rikt på C-vitamin och E-vitamin samt en mängd mineraler såsom fosfor, kalcium, kalium och magnesium. 100 gram motsvarar 87,5% av det rekommenderade dagliga intaget av C-vitamin, så en hel ask är dagsbehovet.

Tidigare försök att kommersialisera frukten har misslyckats, troligtvis har den korta säsongen i hylltid räknat spelat in samt den korta hållbarhet.

Säsongen för frukten: slutet av augusti till mitten av november.

Mycket mumsiga & det blir en repa till Coop i morgon för en ny kartong att snacksa.

Höstig grynotto med smörstekta kantareller, soltorkade cocktailtomater & parmesan på endivebädd

Höstig grynotto med smörstekta kantareller, soltorkade cocktailtomater & parmesan på endivebädd  – buljongkokta matgryn av havre, vete och råg med smörstekta gula kantareller, morotsslantar, soltorkade cocktailtomater, röd lök och grana padano serverat på en bädd av olivoljefräst endivesallad.

Kvarngryn från Frebaco är en fullkornsblanding bestående av vete, havre och råg med en proteinhalt på nästan 10%. De går snabbt att tillaga och är goda som de är, kan ätas både kalla och varma och blir mumsiga som en en grynotto. Matiga och tuggiga – de gillar jag.

Mycket god rätt att äta som ensamrätt vilket ger 2 portioner. Som del av rätt räcker det till 4 portioner. Det blir ungefär en liter grynotto.

2 portioner

Ingredienser
3 dl grynkvarn
3,5 dl vatten
1 st grönsaksbuljongtärning

300  g gula kantareller, rensade och rivna i bitar (ca 1 liter)
1 st morot, i tunna slantar ca 100 g
1 st röd lök, skivad ca 100 g
0,5 dl soltorkade cocktailtomater + en del av oljan
1 dl riven parmesan eller grana padano
salt & peppar

endivesallad, skivad
olivolja

Beskrivning
Koka upp vattnet och smula ner buljongtärningen. Lägg i kvarngrynen.

Koka kvarngrynen under lock på svag värme i cirka 20 minuter. Kolla av att det är färdigkokta annars låt de sjuda ytterligare några minuter.

Stek under tiden kantarellerna gyllene i smör tillsammans med morotsslantarna i en stekpanna. Sänk värmen och stek med rödlöken.

Skär de soltorkade cocktailtomaterna i bitar.

Dra kastrullen med kvarngrynen åt sidan när de är färdigkokta. Häll av eventuellt överflödigt vatten.

Rör om kvarngrynen med gaffel. Blanda ner kantareller, morot, rödlök, soltorkade tomater, osten samt lite av oljan de soltorkade tomaterna låg i. Smaka av med salt och peppar.

Hetta upp en stekpanna med en skvätt olivolja. Fräs endivesalladen ett par minuter.

Lägg upp den olivoljefrästa endivesalladen som en bädd på 2 tallrikar och därefter grynotton. Servera!

 

Bakformar

Bakformare – 2 sockerkaksformar i mindre format.

Jag tog en sväng på Ikea med brorsdottern för att reka terräng. Dessvärre föll det mesta. Högst upp på listan befann sig en mörkrosa eller cerise ryamatta att ha i vardagsrummet, då den vackra guldiga som skulle vara där hittade sig en bättre plats i sovrummet. I verkligheten var färgen inte riktigt rätt men det avgörande var att den var lite kal. Tänk att det ska vara så svårt att hitta en matta. Minns att för några år sedan var det helt omvänt och svårt att välja mellan röd, guld, orange, brun osv.. Täta härliga ryamattor.

Formarna däremot var som jag trodde. Bäst tycker jag dock de med avtagbar kant är, för det är så enkelt att få ut kakan. Jag sökte efter ett par mindre formar, typ sockerkaksformar, till de gånger jag bakar lite till mig själv.

De här rymmer en halv liter och har en diameter på 13-13,5 cm. De är tillverkade av anodiserat aluminium som ska göra att bakformen får en extra tålig och slitstark yta. Anodisering är en typ av ytbehandling som förstärker materialets korrosionsskydd som görs på metaller som t.ex. aluminium. Anodisering går ut på att metallen oxideras i en sur elektrolyt med hjälp av växelström. Därmed skapas en tjockare oxid som är hårdare, tål nötning bättre och förbättrar metallens korrosionsskydd.

Först ut blir nog en mjuk chokladkaka med Guiness i.

Svarta nypon

Svarta nypon, finns det?

Utanför finns det buskar vid parkeringen. Det är det jag noterat. Häromdagen såg jag att det växte något på buskarna och gick närmare. Det såg precis ut som nypon, men de var helt svarta. Jag fick inte ihop det. Jag har varken sett det förut eller hört att det finns. Jag tog ett par bilder och gick upp och Googlade. Jojomen, svarta nypon finns och är ätliga. De heter Pimpinella eller något.

Dagen efter beslöt jag mig för att plocka ett par och se om de också är orangea inuti och om de smakar som vanliga nypon. Jag var så nyfiken. Vore coolt att göra en svart nyponsoppa, eller mörklila skulle den nog bli.

Men, då jävlar är buskarna borta. De har dragits upp för att ge plats åt nya husbygget. Så besviken.

Linsbågar

Linsbågar – ostbågar där hälften av majsmjölet byts ut till linsmjöl, smaksatta ta med cheddarost.

För ett par månader sedan kom det linschips. Det intressanta med dem är att det innehåller en högre del protein än andra chips med sina 13% jämför mot 6-7%. Det är också mer än i falukorv. Det smaker som lanserats tilltalar inte mig så jag har inte provat dem.

Men så dök jag på linsbågar och snacksfavoriten är just ostbågar. Så de fick hoppa direkt ner i korgen. Linsbågarna ligger på 16% protein mot 10%, samt lite lägre med kolhydrat och fett.

Tänk att ostbågar bara har tillverkats sedan 1964 och först 4 år senare kom de till Sverige. Så i år är det 50-års jubileum!

Jag tycker att de var riktigt bra både smakmässigt och konsistensmässigt. Vanliga ostbågar är nog godare ändå. Funderar på att köpa hem båda nästa gång och jämföra. Mums!