Dirty Vegan

Dirty Vegan – vegansk restaurang med snabbmat, Södermannagatan, Södermalm.

Dirty Vegan är en relativt nyöppnad restaurang och ligger precis vid ingången till lilla Blecktornsparken, korsningen Ringvägen/Södermannagatan på Södermalm bara några kvarter ner från mamma och pappas första lya. Runt huset finns uteservering med en liten stenmur runt som avdelar området till Thaikioskens uteservering.

Min brorsdotter föreslog att vi skulle äta middag här, berättade att hon hört att det var fantastiskt gott särskilt blomkålen och jag nappade direkt. Vi hade tur med vädret, efter ett antal kyliga julidagar hade värmen kommit åter, och satte oss på uteserveringen. Menyn var sparsmakad med lockande rätter av snabbmatskaraktär. Den var uppdelad på mindre portioner och stora större portioner, ett par sidrätter, dipsåser och desserter.

Menyn

Buffalo wings
crispy battered cauliflower  wings in buffalo sauce with ranch dipping sauce

***

Kebab roll
spicy shawarma-style, fresch tomatoes & onions, pickled chili & red cabbage, coriander, parsley, garlic sauce, chili sauce & tzatziki

***

Mac’n’cheese
with crispy onion bits

***

Dirty chick’n burger
chick’n fillet, pickled slaw, lettuce & schriacha mayo

***

Jag tänkte mig att de mindre rätterna skulle räknas som förrätter men allt vi beställt kom in samtidigt på en plåtpricka. Färgglatt, vackert och otroligt gott.

Jag valde en Mac’n’cheese vilken var god men ja inte så smakrik. Som större rätt valde jag kycklingburgaren där kycklingen var gjord av bland annat tofu, jäst och seitan. Brödet var så himla gott, burgaren krispig och oväntat god och sedan var det en typ av kålsallad i som var lite rinnig men god. Tänk om de hade sådana burgare i frysdisken, det skulle vara ett lätt val. Tyckte det var roligt att få prova seitan och jäst i som jag enbart läst om tidigare på Vegansidor. En riktig höjdarburgare totalt sett.

Brorsdottern valde buffalo wings av blomkål. Härligt syrligt starka och den absolut godaste rätten. Krispig, smöriga och ljuvligt gyllene. En så pass god rätt att det är värt en avstickare för att äta dem igen, och då med pommes frites till. Yummie.

Som större rätt valde hon kebab rullen, en typ av större wrap snedkuret delad med shawarma-style kebab som görs av soja och veteprotein kryddat med en blandning av örter och andra kryddor. Mycket god den med.

Till dessert hade vi ställt in oss på munkarna som skulle vara särskilt delikat, men å andra sidan är munkar alltid särskilt delikat. Tyvärr var vi så mätta så det var omöjligt. Det får bli ett nytt besök helt enkelt.

 

Toaletterna. Jag brukar inte kommentera toaletter, men fan här är det nödvändigt. Noterar till mig själv – gå på toa innan du går hit för inne på toaletten ser du fan knappt någonting. Fick ta en längre bit toapapper och dippa ner mot toaletten för att se om det var lock på eller ej. Inte ok.

Annonser

StikkiNikki

StikkiNikki – glassbar och glasstillverkare av ekologisk gelato och sorbet, Skånegatan, Södermalm.

StikkiNikki har jag hört många gånger, men då jag inte är någon fantast av glass såvida den inte är italiensk har jag inte lystrat.

Namnet kommer av att grundarinnan Nicole Pepper kallades StikkiNikki. Det är ett litet familjeföretag som växt från att för cirka 10 år sedan tillverkad glassen i en liten kiosk vid vattnet mitt i Stockholm till att nu ha produktionen förlagt i Norra Djurgårdsstaden med morgonleverans till deras 9 butiker. Det finns möjlighet att boka glassprovning och och under åren har 500 recept utvecklats, en del har utgivits i bokform, Stikkinikkis ice pops : Glass på pinn.

Nu så här en ljummen julidag när jag och min brorsdotter flanerade på Söder ett par timmar innan det var dags för middag på Dirty Vegan kom det sig så att vi hamnade utanför StikkiNikki på Skånegatan. Och gick in. Jag de väl trott att de skulle ha löjligt många sorter att välja bland, men det var runt 12 och däribland flera lockande. Jag valde min favoritsmak, citron, och hoppades den skulle vara riktigt syrligt och så caffe latte då kaffeglass är bland det bästa som finns och det i en våffla. Tänka att 2 kulor var som lagom innan middagen. Det var mer som 2 smaker och en ordentligt mängd av båda. Som en liten lunch.

Citronglassen var långt över förväntan, den var som på min favoritglassbar nästan. Jag kommer hålla utkik efter StikkiNikki fortsättningsvis. 9 stycken glassbarer finns det i Stockholm.

MAX – växtbaserad burgare

MAX – växtbaserad burgare på den svenska burgerkedja, Barkaby.

Av de hamburgerkedjor som finns föredrar jag MAX. Ändå var det säkert ett år sedan jag åt här. Nu är personalmatsalen på jobbet stängd och laga matlådor är något jag inte prioriterar. Så idag fick det blir årets första besök på MAX.

MAX har verkligen fortsatt att arbeta på veggoutbudet och det tycker jag är positivt. Jag blev sugen på burgare med Avokado så det fick bli deras Spicy Avocado Plant Beef. Spicy Avocado-temat är tydligen tidsbegränsat men Plant Beef finns i ordinarie sortiment går att byta ut till i alla deras Grand Deluxe-burgare. et beskrivs som kött men växtbaserat innehåller bland annat texturerat soja. & veteprotein.

Hamburgaren bestod av hamburgerbröd med sesam, smält cheddarost, Delifresh Plant Beef, tomat, tärnad avokado, överdrivet mycket picklad rödlök, färsk jalapeño, sourcream ‘n’ onion-dressing.

Om jag inte vetat att det inte var kött hade jag inte märkt något. Däremot när jag smakade på den allena var konsistensen något mjukare och var liten smakskillnad.

Bra med flera alternativ och klimatsmartare sådana!

Bildkälla: MAX

Blossa 18

Årets smak för Blossas glögg 2018 är Citron med örter, närmare bestämt likören Limoncello och medelhavskryddorna rosmarin, timjan och basilika.

Blossas årgångsglögg har blivit en populär jultradition med en ny smak för varje år sedan 2003 och sedan 2011 har smaker hämtats från runt om i världen. Förra året var det med smaka av solmogen mango, het chili och kryddig spiskummin och gick under namnet Blossa 17 Old Delhi. Inspirationen kom från Indien, närmare bestämt från Old Dehli och kryddmarknaden Khari Baoli. Jag missade den helt eller så var det att mango inte alls lockade, medan chili skulle kunna funka men inte spiskummin.

I år hämtar Blossa smakinspiration från av den italienska Amalfikusten. Årets glögg heter Blossa 18 di Limone och har smak av den klassiska likören Limoncello som ska ge en mild, närmast sötaktig syrlighet. Smaken ska tydligen gifta sig väl med Blossas traditionella glöggkryddor och tonerna från rosmarin, timjan och basilika. Blossa18 är menad att vara en spännande kombination av soligt medelhav och klassisk svensk jul.

Flaskan är somrigt turkos och för mina tanker till solblekta turkosa trädörrar till det vita små husen och de härliga turkosa vattnet utanför Naxos, men ska föra tankarna till den glittrande delen av Medelhavet vid Amalfikusten i södra Italien där Limoncello traditionellt produceras samt i kringområdet vid Neapelbukten, på Capri, Sicilien och Sardinien. Årets design är inspirerad av klassiska italienska delikatessförpackningar och futurismens geometriska formspråk från början av 1900-talet. Den solgula korken är en hyllning till citronen och Limoncellon som inspirerat till smaken på Blossa 18 di Limone. Själv får korken mig att tänka på Grekland igen.

Jag läste att det rekommenderas att inte dricka glöggen alltför varm, då citronen riskerar att ta över glöggsötman för mycket och kännas mer som en kopp citronte.

Jag tog med glöggen till julfirandet med familjen. Det positiva med den här glöggen är just att det är en engångsglögg så ingen behöver utsättas för denna igen. Den var inte god! Eftersmaken var inte ok alls. Ingen tyckte om den. Jag tror inte det hänt någonsin! Flaskan är dock fin.

 

Bildkälla: Blossa

Min favorit bland alla är vinteräpple, nej pomerans…eller nej vinteräpple. Jag önskar att de fanns att köpa i miniatyr som ett litet kitt. Det har funnits förut och jag hoppas att det kommer tillbaka. Lite som skärgårdssnapsarna.

Bildkälla: Blossa

Nygårda lagrad julmust på cognacsfat

Nygårda lagrad julmust – lagrad på cognacfat  i 6 månader.

Nygårda har levererat den godaste julmusten någonsin, den lagrad på ekfat, lagrad på bourbonfat, lagrad på Calvadosfat och favoriten lagrad på romfat. Jomen så har jag alltid varit en romtjej. Ja inte nu längre då.

Förra året kom 5:e varianten, lagrad på cognacfat och jäklar vad god den också var när jag nu testade den. Den gick nog upp på andraplatsen. Efter den här julmusten kommit har jag slutat köpa vanlig julmust.

Glad också att de andra fyra varianterna finns på små glasflaskor i mataffären och köpte hem dem alla. Den stora buteljen är för stor för mig, men perfekt när en är flera och festligt med champagnekorken.

 

Bildkälla: Systembolaget

Torsdagsfika

I torsdags på fikat blev det hembakade finska julstjärnor i två varianter. Jag kände inte till dessa sedan tidigare, så det var extrakul att prova något nytt och ändå traditionellt för våra grannar.

De var vackra bakade av smördeg med en klick mörk plommonsylt i mitten och överpudrade med florsocker som blev som snö på stjärnan. De var lika delikata som vackra, inte så söta och med en härlig katrinplommonsylt i mitten. De andra julstjärnorna hade en sylt bestående av hallon & lingon i mitten.

Stroh Rum

Stroh Rum – starkt kryddad rom tillverkad i Österrike, en favorit från mina unga år.

Jag har nog alltid varit en romtjej. Tidigare en Coca Cola tjej. Så rom & cola blev naturligtvis min favoritdrink när de bästa kombinerades. Jag minns inte när jag trillade över vad jag då såg som romen rom, Stroh Rum. Kanske smakade jag den inte ens innan jag köpte den utan att 80% var lockande nog och det faktum att det räknades som narkotikainnehav att ta in drycken i Sverige. Ekonomiskt kanske med en liter istället för 2 och så spänningsmomentet. Men god var den, ljuvlig – den godaste spriten jag druckit. Äcklig sa somliga och ganska snabbt framkom det att de groggat på den och tyckte den var för starkt. Jo jädrar, blandar en som att det är vanlig sprit när den har dubbel alkoholhalt blir det för starkt.

Så fort jag var utanför Norden försökte jag få tag i den och lyckan var stor när jag hittade den på Finlandsbåtarna då med den lägre alkoholhalten på 60%. Jag kan inte minnas hur många gånger jag önskat att det framställts 40 &-ig så att den kunde finnas på Systembolaget.

Sist jag råkade på en flaska var på landet i Norrtälje. Minns att jag använde den i ett par härliga havrekakor med russin i, Stroh Rumrussinkakor med kokos, och det doftade fantastiskt i hela köket och kanske hela stugan till och med och framförallt av kakorna i burken.

Döm om min förvåning när en kollega plötsligt började prata om Stroh Rum och sen hävdade att den finns i beställningssortimentet på Systembolaget. Jag förhöll mig skeptisk och ännu mer när han hävdade att de hade den på 80%. Han skickade länken och ändå trodde jag knappt mina ögon. Efter jobbet tog jag mig en repa in på Systembolaget och mycket riktigt där fanns den att beställa i 80% 60% och även 40%. Jag blev nästan golvad av lyckad och kunde inte bestämma mig för vilken procent.

Nu visade det sig att det var lite tillspetsat, för att inte säga en myt. Att på den tiden ta in 80% sprit var smuggling, inget mer än så. Det hade varit skönt att veta, särskilt första gången jag tog in den på en tågresa från Hannover. Det kan ha varit det mest spännande inslaget under resan jämte transitresan till och från VästBerlin och överträffades bara upplevelsemässigt av konserten med Nina Hagen. Sedan att Berlinmuren började rivas och övergångar forcerades märktes inget av i centrala Berlin. Väl hemma bannade pappa mig för ”narkotikainnehavet” men när det stod klart att jag tänkte mig dela med honom delade han muntert minnen av Jägerte i Österrike och vi mumsade glatt tysk salami och bryggde te tillsammans.

Nu undrar jag hur den kommer stå sig mot rom som jag nu dricker. Rom som kommer från var den ska tillverkas, som Kuba. Rom som är så god att jag avnjuter den i små fina glas. Kommer den hålla måttet? Troligtvis inte. Men på den tiden serverades det enbart vit rom och mörk var som okänd här.