Karamellikör från Rushkinoff

Karamellikör från Rushkinoff – en vodkabaserad likör med smak av smörkola.

Vodka & Caramel är en vodkabaserad likör från Rushkinoff med smak av smörkola på 18%. Den är trots namnet en spansk vodkalikör, tillverkad på Mallorca.

Min brorson köpte en liten flaska för att smaka och den var så pass god att jag köpte med mig en flaska hem. Den smakar lite som kolasnören smälta i sprit. Rätt söt, men mycket god. Sedan är jag mycket förtjust i kola och karamell. Jag antar att det skulle fungera fint att låta smörkolor från Werther’s original lösa upp sig i vanlig vodka som dock skulle bli en starkare likör.

Karamellikören är klar och bärnstensfärgad.

På Systembolaget finns ett par likörer med kolasmak men de är gräddlikörer, t.ex. Dooley´s Original Toffee Liqueur, Baileys Caramel Flavour och Amarula Marula Fruit Cream och den smaksatta spriten Stoli Salted Karamel. På taxfree finns också Baileys Salted Caramel, även den en gräddlikör. Hoppas på att de tar in Smirnoff Kissed Caramel som ligger på 30%.

Blossa 18

Årets smak för Blossas glögg 2018 är Citron med örter, närmare bestämt likören Limoncello och medelhavskryddorna rosmarin, timjan och basilika.

Blossas årgångsglögg har blivit en populär jultradition med en ny smak för varje år sedan 2003 och sedan 2011 har smaker hämtats från runt om i världen. Förra året var det med smaka av solmogen mango, het chili och kryddig spiskummin och gick under namnet Blossa 17 Old Delhi. Inspirationen kom från Indien, närmare bestämt från Old Dehli och kryddmarknaden Khari Baoli. Jag missade den helt eller så var det att mango inte alls lockade, medan chili skulle kunna funka men inte spiskummin.

I år hämtar Blossa smakinspiration från av den italienska Amalfikusten. Årets glögg heter Blossa 18 di Limone och har smak av den klassiska likören Limoncello som ska ge en mild, närmast sötaktig syrlighet. Smaken ska tydligen gifta sig väl med Blossas traditionella glöggkryddor och tonerna från rosmarin, timjan och basilika. Blossa18 är menad att vara en spännande kombination av soligt medelhav och klassisk svensk jul.

Flaskan är somrigt turkos och för mina tanker till solblekta turkosa trädörrar till det vita små husen och de härliga turkosa vattnet utanför Naxos, men ska föra tankarna till den glittrande delen av Medelhavet vid Amalfikusten i södra Italien där Limoncello traditionellt produceras samt i kringområdet vid Neapelbukten, på Capri, Sicilien och Sardinien. Årets design är inspirerad av klassiska italienska delikatessförpackningar och futurismens geometriska formspråk från början av 1900-talet. Den solgula korken är en hyllning till citronen och Limoncellon som inspirerat till smaken på Blossa 18 di Limone. Själv får korken mig att tänka på Grekland igen.

Jag läste att det rekommenderas att inte dricka glöggen alltför varm, då citronen riskerar att ta över glöggsötman för mycket och kännas mer som en kopp citronte.

Jag tog med glöggen till julfirandet med familjen. Det positiva med den här glöggen är just att det är en engångsglögg så ingen behöver utsättas för denna igen. Den var inte god! Eftersmaken var inte ok alls. Ingen tyckte om den. Jag tror inte det hänt någonsin! Flaskan är dock fin.

 

Bildkälla: Blossa

Min favorit bland alla är vinteräpple, nej pomerans…eller nej vinteräpple. Jag önskar att de fanns att köpa i miniatyr som ett litet kitt. Det har funnits förut och jag hoppas att det kommer tillbaka. Lite som skärgårdssnapsarna.

Bildkälla: Blossa

Stroh Rum

Stroh Rum – starkt kryddad rom tillverkad i Österrike, en favorit från mina unga år.

Jag har nog alltid varit en romtjej. Tidigare en Coca Cola tjej. Så rom & cola blev naturligtvis min favoritdrink när de bästa kombinerades. Jag minns inte när jag trillade över vad jag då såg som romen rom, Stroh Rum. Kanske smakade jag den inte ens innan jag köpte den utan att 80% var lockande nog och det faktum att det räknades som narkotikainnehav att ta in drycken i Sverige. Ekonomiskt kanske med en liter istället för 2 och så spänningsmomentet. Men god var den, ljuvlig – den godaste spriten jag druckit. Äcklig sa somliga och ganska snabbt framkom det att de groggat på den och tyckte den var för starkt. Jo jädrar, blandar en som att det är vanlig sprit när den har dubbel alkoholhalt blir det för starkt.

Så fort jag var utanför Norden försökte jag få tag i den och lyckan var stor när jag hittade den på Finlandsbåtarna då med den lägre alkoholhalten på 60%. Jag kan inte minnas hur många gånger jag önskat att det framställts 40 &-ig så att den kunde finnas på Systembolaget.

Sist jag råkade på en flaska var på landet i Norrtälje. Minns att jag använde den i ett par härliga havrekakor med russin i, Stroh Rumrussinkakor med kokos, och det doftade fantastiskt i hela köket och kanske hela stugan till och med och framförallt av kakorna i burken.

Döm om min förvåning när en kollega plötsligt började prata om Stroh Rum och sen hävdade att den finns i beställningssortimentet på Systembolaget. Jag förhöll mig skeptisk och ännu mer när han hävdade att de hade den på 80%. Han skickade länken och ändå trodde jag knappt mina ögon. Efter jobbet tog jag mig en repa in på Systembolaget och mycket riktigt där fanns den att beställa i 80% 60% och även 40%. Jag blev nästan golvad av lyckad och kunde inte bestämma mig för vilken procent.

Nu visade det sig att det var lite tillspetsat, för att inte säga en myt. Att på den tiden ta in 80% sprit var smuggling, inget mer än så. Det hade varit skönt att veta, särskilt första gången jag tog in den på en tågresa från Hannover. Det kan ha varit det mest spännande inslaget under resan jämte transitresan till och från VästBerlin och överträffades bara upplevelsemässigt av konserten med Nina Hagen. Sedan att Berlinmuren började rivas och övergångar forcerades märktes inget av i centrala Berlin. Väl hemma bannade pappa mig för ”narkotikainnehavet” men när det stod klart att jag tänkte mig dela med honom delade han muntert minnen av Jägerte i Österrike och vi mumsade glatt tysk salami och bryggde te tillsammans.

Nu undrar jag hur den kommer stå sig mot rom som jag nu dricker. Rom som kommer från var den ska tillverkas, som Kuba. Rom som är så god att jag avnjuter den i små fina glas. Kommer den hålla måttet? Troligtvis inte. Men på den tiden serverades det enbart vit rom och mörk var som okänd här.

Blossa 16

Årets smak för Blossas glögg 2016 är Kråkbär. Glögg med en bärton lär fungera fint.

Blossas årgångsglögg har blivit en populär jultradition med en ny smak för varje år sedan 2003. Förra året var det Earl Grey. Den var god, men inte så god att jag drack upp allt i flaskan som bara den var så himla fin. I år hämtar Blossa smakinspiration från norra Sveriges skogar där kråkbäret växer och sedan har de adderat björksirap som görs av björksav. Flaskan är vacker, mörkt grön med grönt lövmönster och guld.

blossa-16-1

blossa-16-2

blossa-16-3

Kråkbär växer framförallt i Norrlands skogar men finns i stora delar av Sverige. De kråkbär som växer i Norrland kallas nordkråkbär. Bäret är mörkblått, nästan svart, och växer på lågt ris med nästan barrliknande blad, oftast på myrar eller i kanten av sandstränder. Bären är lite mindre än blåbär och med större, hårdare kärnor med viss sötma  samt torrare än blåbär. Kråkbären kan plockas från augusti fram tills snön kommer och de är härdiga. Kråkbär är nyttigt och innehåller mycket antioxidanter.

krakbarBildkälla: Mitt kök

Glöggen var god, lite mindre söt, klassisk glöggsmak och där finns en syra, men smaken av kråkbär framträder inte som jag hade hoppats. Stort plus ändå att smaken hämtas från Sverige.

blossa-16-flaskanBildkälla: Blossa

Min favorit bland alla är vinteräpple, nej pomerans…eller nej vinteräpple. Jag önskar att de fanns att köpa i miniatyr som ett litet kitt. Det har funnits förut och jag hoppas att det kommer tillbaka. Lite som skärgårdssnapsarna.

Blossas smaker 2003-2015Bildkälla: Blossa

Blossa 15

Årets smak för Blossas glögg 2015 är Earl Grey. Glögg med en ton av te – det kan nog funka och låter riktigt gott.

”Blossas årgångsglögg har blivit en populär jultradition och i år hämtar Blossa sin smakinspiration från England. Te av sorten Earl Grey med bergamott från London har blandats med tre noga utvalda viner, Blossas traditionella glöggkryddor, apelsin och pomerans. Blossa 15 har en framträdande doft av citrus, te och glöggkryddor. Smaken är söt och frisk med glöggtoner som dröjer sig kvar i munnen för att avslutas med en klar citrus- och tesmak.”

Åh, nu blev jag glöggsugen! Vilken underbart vacker flaska också.

Förra årets smak ides jag inte ens testa. Lavendel. Jomen hejsan vad snarrigt med en doftpåsen i glöggen. Eller som året innan, otroligt vacker flaska med kurbitsmotiv men då avslöjades inte smaken förrän till Lucia. Jodå, det året skulle vi gissa vad den smakade. Jag var inte så sugen. Men den var ialla fall smasaktt med nypon och hallon, så jag tror att jag verkligen gick miste om något. Det har blivit så populärt med årets smak så att när jag kommer till Systembolaget är det slutsålt. Dåligt! Jag gav upp det där ett tag och körde på Blossas trestjärniga som är så himla bra och sedan har jag grejat själv med smaker.

Blossa 15Bildkälla: Blossa

 

Min favorit bland alla är vinteräpple, nej pomerans…eller nej vinteräpple. Jag önskar att de fanns att köpa i miniatyr som ett litet kitt. Det har funnits förrut och jag hoppas att det kommer tillbaka. Lite som skärgårdssnapsarna.

Blossas smaker 2003-2015Bildkälla: Blossa