Ruccolasallad

Ruccolasallad – Ruccola med finriven parmesan & olivolja.

En sallad behöver inte vara krångligare än så. Tomatsallad i Italien är tomater och inget annat.

Jag älskar ruccola, den där lite starka smaken. Tillsammans med parmesesan blir den lite mildare och mums med olivolja. Nu är den här salladen väldigt enkel och jag äter den som mellis eller tillbehör. Standardsallad här hemma. Ibland med bitar av avocado i, i bland med ett par rostade pinjenötter. Annat snarr i skulle vara krutonger. Annars mosa ihop allt och gör en ruccolapesto.

Ingredienser
ruccola
parmesan, finriven
olivolja
salt & svartpeppar

Beskrivning
Blanda och smaka dig fram.

Annonser

Vetotto

Vetotto – matvete i risottostuk med parmesan.

Kokt matvete är gott och tuggigt. Lite trist färg, typ havrebeige. Lätt att variera som här varmt som en risotto, annars kallt eller ljummet istället för pasta i en sallad eller varm med kanel, honung och mjölk som frukost. Jag är inte förtjust i gröt, men kokt matvete serverat på samma sätt tycker jag är gott.

Hittade en liten påse från Garant med matvete av emmervete. Har mest ätit dinkelvete innan. Kamutvete har jag provat och det räckte med att prova. Det kommer inte att komma in i min mun igen.

Det här kan ses som ett grundrecept för vetotto och andra ingredienser tillsätts efter smak. Snabbt, lätt och mycket gott! Jag tycker om sojabönor i, ca 2 dl till den här mängden vilket motsvarar 125 gram.

ca 2 portioner

Ingredienser
2 dl matvete
3,5 dl vatten
salt
ordentligt med olivolja
1 dl parmesan, riven
salt & svartpeppar

Beskrivning
Följ beskrivningen på matvetepaketet. För den sorten jag använder kokas vattnet upp med salt, matvetet tillsätts och får koka på svag värme under lock 12-15 minuter. Kastrullen dras sedan åt sidan så att matvetet får dra i 5 minuter utan lock.

Rör sedan i parmesan och olivolja. Smaka av med salt och peppar. Klart!

Hasselbacken

Hasselbacken – historisk restaurang i Stockholm ute på Djurgården som har gett Hasselbackspotatisen sitt namn.

Redan i mitten av 1700-talet fanns det en typ av restaurang där i slänten, öl- & våffelstugan Dunderhyttan, på Hasselbacken.  Kort därefter etablerades namnet Hasselbacken i krogsammanhang och krogen var en röd koja. Namnet kom från de täta hasselsnåren som växte på platsen. Under en tid var restaurangen ett sommarnöje innan det i mitten av 1800-talet  köptes upp och en ny huvudbyggnad uppfördes. 1872 härjade en brand i 8 dagar och jämnade restaurangen vid marken. 2 år senare var en ny byggnad klar och restaurangen kunde återöppnas. Under en tid på 1900-talet bedrevs en restaurangskola på Hasselbacken.

För mig är Hasselbacken ett ställe som väcker magiska minne  från barndomen då vi varje år var på julgransplundring där. Efter alla festligheter gick man ut i den midnattsmörka natten och då stod en mjölkbil framkörd med kossan som delade ut julklappar. Det var alltid sådana fina julklappar. Men redan innan, när man kom till garderoben och fick byta om till finskorna, såg sig omkring och kristallkronorna glittrade …sammet i trapporna..röd tror jag.. Vackert! Servering till föräldrarna på bottenvåning och dans, korv & glass för barnen på övervåningen om jag minns rätt.

För övrigt är det Hasselbacken som har gett den smarriga potatisrätten Hasselbackspotatis sitt namn. Mumsi mums!

Nu besökte jag Hasselbacken på en sorts turistdag för arbetande inom hotellnäringen. Jag var förväntansfull. Det var lika vackert som alltid – wow och väckte ljuva barndomsminnen till liv. Vi serverades en buffé bestående av bland annat:  kycklingklubbor, ugnsstekt lax, falafel, fransk senapspotatissallad, bearnaisesås, sallad med majs och kidneybönor, balsamvinägermarinerade champinjoner m.m. Det var dock en stor besvikelse, ganska menlösa smaker förutom det som var för salt. Potatissalladen med fransk senap var stickande stark av senapen och jag tycker verkligen om fransk senap. De marinerade champinjonerna som jag ofta gjort själv hemma var dränkta i vinäger och om det inte var för att jag kunde se att det var champinjonerna kunde jag aldrig anat då det enda de smakade var just vinäger. Tråkigt. Falafeln var ok, om något torr. Laxen var ok, men saknade kryddning. Men brödet – det var helt fantastiskt!

Efter maten serverades Toscakaka – fantastiskt god. Skuren i små munsbitar vilket dessutom såg mycket dekorativt ut på de stora brickorna. Otroligt god – hur jag jag kunnat missa en sådan fantastisk delikatess.

Jag hoppas att kocken bara hade en dålig dag. Men jag kommer inte att chansa och gå dit att äta.

Hasselbacken