Lilla Hasselbacken

Lilla Hasselbacken – äldre krog från 1866 ute på södra Djurgården.

Från början låg Lilla Hasselbacken med ingång från Långa gatan, men flyttade till nuvarande läge 1896 som var ett bostadshus. Stammisar var artister som uppträdde på Gröna Lund i närheten. Ursprungligen låg Lilla Hasselbacken lite längre söderut med 1923 blev det värdshus med övernattningsmöjlighet för senare bli  ett café. Sedan 1981 är Lilla Hasselbacken restaurang och café. Riktigt mysigt stort grönt trähus med snickarglädje och punschveranda. Perfekt läge dessutom.

Lilla Hasselbacken

I matsalen som kallas Billmarksrummet serveras à la carte, klassiska rätter som Filé Mignon Black & White med béarnaisesås, rödvinssås och pommes frites vilken var en festfavorit hemma när jag växte upp. Säkra kort som går hem hos de flesta. Lite tråkigt, lite 80-tal – men är de vällagade så varför inte. Bearnaisesås går som en röd tråd genom menyn och till laxen serveras hollandaise. S.O.S på menyn ett plus. I caféet finns varma rätter, sådan typ alla gillar, mackor, sallader, hemlagade bakverk, tårtor och pannkakor.

Det var en fantastiskt dag att vara ute med strålande sol och när vi kom fram till Lilla Hasselbacken var det uppdukat utomhus. Härligt! Det första jag lade märken till var desserten, vackert rosa med ett par hallon på. Huvudrätten bestod av typ buffémat fint upplagt på en rektangulär tallrik. Schysst inspiration nu inför sommaren och picknicktider. På tallriken fanns någon slaggs kycklingkött under en vitlökssmakande majonnäs med dijon samt ärtskott, skinkinrullad lättkokt grön sparris, skivad salami, rostbiff & saltgurka, västerbottenspaj, skagenröra, platta laxstubbar, kokt ägg med rom, lite sallad, marinerade körsbärstomater och mozzarellakulor.

Lilla Hasselbacken middag

Jag gillade laxrullarna skarpt. Lax med något smetigt gott i tunnbröd. Enkelt och så gott. Efterrätten var en höjdare, panna cotta med hallon eller hallonfromage. Något att göra hemma. Och allra allra bäst var förstås sällskapet.

Gick förbi en tunnbrödrullemoj som låg innan Grönan. Lite nyfiken på den.

Hasselbacken

Hasselbacken – historisk restaurang i Stockholm ute på Djurgården som har gett Hasselbackspotatisen sitt namn.

Redan i mitten av 1700-talet fanns det en typ av restaurang där i slänten, öl- & våffelstugan Dunderhyttan, på Hasselbacken.  Kort därefter etablerades namnet Hasselbacken i krogsammanhang och krogen var en röd koja. Namnet kom från de täta hasselsnåren som växte på platsen. Under en tid var restaurangen ett sommarnöje innan det i mitten av 1800-talet  köptes upp och en ny huvudbyggnad uppfördes. 1872 härjade en brand i 8 dagar och jämnade restaurangen vid marken. 2 år senare var en ny byggnad klar och restaurangen kunde återöppnas. Under en tid på 1900-talet bedrevs en restaurangskola på Hasselbacken.

För mig är Hasselbacken ett ställe som väcker magiska minne  från barndomen då vi varje år var på julgransplundring där. Efter alla festligheter gick man ut i den midnattsmörka natten och då stod en mjölkbil framkörd med kossan som delade ut julklappar. Det var alltid sådana fina julklappar. Men redan innan, när man kom till garderoben och fick byta om till finskorna, såg sig omkring och kristallkronorna glittrade …sammet i trapporna..röd tror jag.. Vackert! Servering till föräldrarna på bottenvåning och dans, korv & glass för barnen på övervåningen om jag minns rätt.

För övrigt är det Hasselbacken som har gett den smarriga potatisrätten Hasselbackspotatis sitt namn. Mumsi mums!

Nu besökte jag Hasselbacken på en sorts turistdag för arbetande inom hotellnäringen. Jag var förväntansfull. Det var lika vackert som alltid – wow och väckte ljuva barndomsminnen till liv. Vi serverades en buffé bestående av bland annat:  kycklingklubbor, ugnsstekt lax, falafel, fransk senapspotatissallad, bearnaisesås, sallad med majs och kidneybönor, balsamvinägermarinerade champinjoner m.m. Det var dock en stor besvikelse, ganska menlösa smaker förutom det som var för salt. Potatissalladen med fransk senap var stickande stark av senapen och jag tycker verkligen om fransk senap. De marinerade champinjonerna som jag ofta gjort själv hemma var dränkta i vinäger och om det inte var för att jag kunde se att det var champinjonerna kunde jag aldrig anat då det enda de smakade var just vinäger. Tråkigt. Falafeln var ok, om något torr. Laxen var ok, men saknade kryddning. Men brödet – det var helt fantastiskt!

Efter maten serverades Toscakaka – fantastiskt god. Skuren i små munsbitar vilket dessutom såg mycket dekorativt ut på de stora brickorna. Otroligt god – hur jag jag kunnat missa en sådan fantastisk delikatess.

Jag hoppas att kocken bara hade en dålig dag. Men jag kommer inte att chansa och gå dit att äta.

Hasselbacken