Restaurang Tradition – Svensk god husmanskost på Södermalm.
En restaurang som rakt igenom serverar svensk husmanskost har saknats länge i Stockholm. Det finns några som har ett par svenska rätter på menyn, typ Kvarnen. Vi har inte alls den där stoltheten över vår mat som till exempel Italien utan provar gärna på främmande mat och äter varierat från de olika köken. Husmanskost är något vi lagar hemma eller kanske bara har som barndomsminnen numera. Pannkakor är väl den vanligaste rätten, men oxrullader tror jag inte är så vanligt längre eller rimmad oxbringa, wallenbergare, stekt salt sill.
Sedan något år tillbaka finns Tradition på Tjärhovsgatan på Söder och en till på Tulegatan. Där serveras lunch och middag och nyligen har en tredje restaurang öppnats i gamla stan.
Som vanligt en toppenkväll, för det är det alltid i Katarinas sällskap!
MENY
Förrätt
Tre små klassiker, toast skagen, gubbröra på kavring och löjromstoast
***
Varmrätter
Bräckt rimmad oxbringa med pepparrotssås och rostade rotsaker
Kokt torsk med brynt smör, pepparrot, brynt sidfläsk och kaprisbär
***
Efterrätt
Crème brulée med citrussallad
***
Svårt att välja förrätt. Det vattnades i munnen när jag såg rökt renhjärta på menyn serverad med gulbetor och pepparrotskräm. Renhjärta är en sådan delikatess och nu var det ett bra tag sedan jag åt det. Men det blev tre små klassiska snittar i stället. De serverades vackert upplagda med rörorna och löjrommen från Vänern formade som små ägg på bröden. Otroligt gott och vi var överens om att det är konstigt att vi inte äter gubbröra oftare.
I väntan på förrätten serverades bröd, en liten korg med både knäckebröd och hembakad kavring. Typiska svenska bröd och goda. I högtalarna spelades svensk musik. De verkar köra hela temat. Inredning är IKEA stuk, ljust trä, stilrena snygga lampor i kopparfärg. Till maten rekommenderas äppelmust från Värmdö musteri och den var sannerligen fantastiskt god. Sådär grumlig i färgen som äppelmusten från Kivik jag tycker så mycket om.
Ännu svårare var det att välja varmrätt. Jag tycker det är kul att de har blodpudding på menyn, men blodpudding är inte min grej. Pepparrot däremot, är min grej.. Torsk eller oxbringa, men wallenbergaren, de bräserade oxkinderna och oxrulladerna lockade också. Köttbullar med gräddsås fanns förstås på menyn och en laxrätt. Efter mycket om och men valde jag torsken eftersom Katarina valde oxbringan. Torsken var vackert upplagd och perfekt med en hög nyriven pepparrot. Vi smakade av varandra och oxbringan var helt suverän, godare än torsken – men så är jag svag för kött. Till varmrätterna serverades kokt potatis.
Desserten var lätt att välja. Jag är en puddingtjej, så créme brulèe blev det naturligtvis. Citrussalladen var överflödig, tycker inte den passar till pudding. Något jag saknade på menyn var Småländsk ostkaka, en av våra äldsta desserter. Men det kommmer förmodligen senare.
Andra inlägg om restaurangbesök: Restaurangbesök.
Filed under: Restaurangbesök, Svenskt | Tagged: äta ute, husman, husmanskost, mat, recept, restaurang, restaurangbesök, svensk husmanskost, svensk mat, Tradition | Leave a comment »
matorama 