Kryddig fetaostkräm

Kryddig fetaostkräm – Feta och färskost med olivolja kryddat med persilja, chilifrukt och vitlök.

Perfekt att göra med resten av persiljekrukan när endast stjälkarna kvarstår. Lägg hacket i olja över natten om du inte har tid eller lust att ta hand om dem direkt när resten av persiljan är använd.

Gott bredbart kryddat ostpålägg.

3,5 dl

Ingredienser
150 g feta ost
200 g färskost
3 msk hackade persiljestjälkar eller persilja
2 msk olivolja
0,5 st chilifrukt
2 st vitlöksklyftor
salt

Beskrivning
Grovhacka feta osten.

Kärna eventuellt ur chilifrukten, hacka.

Tryck till vitlöksklyftorna med bredsidan av en kockkniv. Skala och hacka.

Lägg ner alla ingredienser utom salt i mixerbägare och mixa till en slät röra. Smaka av med salt.

Lägg över i en liten skål.

Spaghetti med Gremolata

Spaghetti med Gremolata – kokta pasta med kryddblandningen av citronskal, vitlök och persilja toppad med riven parmesan.

Gremolata eller Gremolada är en kryddblandning från Lombardiet i Italien som traditionellt serveras till kalvkött som den milanesiska rätten Ossobuco alla Milanese. Namnet kommer av det milanesiska gremolà som i malet, malet till korn. Gremolata piggar och tillför fräschyr till rätter, som till en härlig grönsakssoppa, till en bit fisk, skaldjur och kyckling.  Citron är sedan medeltiden en eftertraktad ingrediens i regionens kök trots att citroner inte ens växer i Lombardiet och återfinns i såväl desserter, fiskrätter och i många kötträtter samt till skaldjur.

Här serverad till spaghettin och hela köket fylls av den underbara doften av citron när den här enkla rätten lagas. Bäst passar den nog under sommaren med sin friska smak. En sommarfavorit, kanske bästa lunchpastan en sommardag och snabblagad dessutom.

4 portioner

Ingredienser
2 st citroner, skalet
2 klyftor vitlök
1 kruka persilja ( ca 4-5 msk)
parmesan, 4 msk
salt & peppar
1 msk olivolja
4 portioner spaghetti

Beskrivning
Skölj och torka citronerna. Zesta bort skalet och undvik det vita som är beskt. Finhacka zeststrimlorna.

Finhacka persiljan, enbart bladen ej stjälkarna.

Tryck till vitlöksklyftorna med bredsidan av en kockkniv och skala dem. Tryck till dem igen så de krossas och finhacka.

Blanda citronskal, vitlökshack och persiljehack. Voila gremolata.

Koka spaghettin.

Riv parmesanen fint.

Häll av spaghettin i durkslag och lägg tillbaka i kastrullen. Rör ner olivolja och gremolata. Krydda med svartpeppar och smaka av med salt.

Lägg upp på stora djupa tallrikar och toppa med den rivna parmesanen.

Rigatoni med salviakryddad salsicciasås

Rigatoni med salviakryddad salsicciasås – färsk salsicciakorv i bitar i tomatsås kryddad med fänkålsfrön och salviablad serverad med rigatoni och toppad med färskriven parmesan.

Smakrik supergod snabblagad pasta med smaker jag älskar, särskilt salvia. Det här är en variant på pastasåsen med salsiccia från härom veckan. Under pandemin har lusten att laga mat återkommit nu när det finns mer tid över då resandet till och från jobbet uteblivit sedan mars och allt som hör till med att jobba på plats. Ingen tid går heller åt att titta på mat och stå i kö på mataffären, då jag sedan februari haft matleverans hem. Bloggandet ligger dock fortsatt på låg nivå, men utkasten växer på kö liksom matbilderna.

Rigatoni är den vanligaste pastaformen i södra och centrala Italien och en rörpasta. Pastan är rakt avskuren med räfflor och något böjd. Namnet kommer av ordet för att rita en linje, rigare och har böjts till rigato. Rigatoni passar till köttsåser med små bitar, som det här receptet eller till ostsåser för att räfflorna gör att såsen fastnar och ligger kvar. Rigatoni är större i diameter än penne och i ihåligheten kan småbitar av kött fångas upp. Rigatoni sägs urpsprungligen vara från Rom.

4 portioner

Ingredienser

300 g färsk salsicciakorv
2 msk olivolja
1 burk körsbärstomater (à 400 g)
2 dl vatten
2 krm hela fänkålsfrön
12 st färska salviablad
0,5 tsk svartpeppar
salt
finriven parmesan eller grana padano
400 g pasta

Beskrivning
Dra bort skinnet från korven och smula den i mindre bitar i en varm stekpanna med olivolja.

Stek på låg värme i cirka 5 minuter så att det får lite färg.

Koka pastan under tiden.

Tillsätt tomater, vatten, salviablad och svartpeppar. Låt koka på svag värme i cirka 10 minuter.

Tillsätt mer vatten om det behövs. Smaka av med salt och peppar.

Slå vattnet av den nykokta pastan och blanda pastan med såsen. Toppa med riven parmesanost.

Bönröra på vita bönor med tomat & parmesan

Bönröra på vita bönor med tomat & parmesan – Mixade stora vita bönor, med ugnstorkad tomat, vitlök, citron och olivolja med nerrörd finriven parmesanost och en gnutta salt.

Snabbfixad supergod syrlig röra. Gott på rostad bröd eller surdegsbröd. Schysst med en klick till salladen eller som en smårätt av fler, på burk i picknickkorgen att dippa bröd i eller på den stora härliga picknickmackan med krispig sallad, skivad paprika och en tuss groddar.

4-6 portioner (3,5 dl)

Ingredienser
1 tetra konserverade kokta stora vita bönor, 230 g netto
4 halvor ugnsbakad tomat
2 st vitlöksklyftor
0,5 citron, saften
0,5 dl olivolja
salt
1 dl finriven parmesan

Beskrivning
Skölj bönorna i ett durkslag.

Tryck till vitlöksklyftorna och skär dem i bitar.

Skär tomathalvorna i bitar.

Mixa bönor, tomat, vitlök, saften av citronen och olivolja till en slät röra.

Rör ner parmesan och smaka av med salt.

Penne med salsiccia i tomatsås

Penne med salsiccia i tomatsås – färsk salsicciakorv i bitar i tomatsås och vittvin kryddad med chilifrukt, vitlök och färsk basilika serverad med penne och toppad med färskriven parmesan.

Mycket god och enkel pastarätt till vardags.

Salsiccia är en rå korvsort oftast gjord av fläskkött som finns i många varianter men finmalet svinkött av fina delar (som karré), vin (oftast rött), svartpeppar, muskot, fänkål och koriander brukar ingå. Ibland kryddas korven med örter såsom rosmarin ellr basilika. Salsiccia betyder korv på italienska och det är därifrån salsiccian har sitt ursprung. Korven kan stekas eller grillas men innanmätet kan också klämmas ur och användas som en typ av köttfärs som här i det här receptet eller rullas ihop som köttbullar.

Penne är en av de vanligaste pastasorterna eller snarare pastaformerna. Det är en av de rörformade sorterna som är vanligare i södra Italien och serveras ofta med tomatbaserade såser. Penne är snedskuren rörpasta och den vanligaste vi ser i affären är den räfflade, Penne Rigate. Räfflorna håller kvar såsen bra liksom ihåligheten. Penne kommer från Kampanien och betyder penna på italienska.

4 portioner

Ingredienser
200 g färsk salsiccia
olivolja
0,5  gul lök, finhackad
3 st vitlöksklyftor
0,5 röd chilifrukt, tunt skivad
1 dl vitt vin
4 dl passerad tomat
25 g smör
10 st basilikablad
salt & svartpeppar
50 parmesanost , nyriven
400 g pasta, gärna penne

Beskrivning
Dra bort skinnet från korven och smula den i mindre bitar i en varm stekpanna med olivolja.

Koka pastan under tiden.

Stek på låg värme i cirka 5 minuter så att det får lite färg.

Tillsätt lök och chilifrukt och stek med i någon minut.

Slå på vitt vin och tomatsås. Låt sjuda ihop och lägg i smör och basilikablad. Smaka av med salt och peppar.

Slå vattnet av den nykokta pastan och vänd ner i såsen med lite riven parmesanost. Låt såsen koka in lite i pastan och lägg sedan upp och toppa med mer parmesan och lite nymalen svartpeppar.

 

Asiatic Pheasants

Härom veckan hittade jag de mest söta buljongkopparna i blåmönstrat porslin och igår hittade jag på vad jag kallar Mariahyllan ett par fat med blått mönster och även de engelsk porslin. Det var inte samma serie utan ett helt annat mönster. Blommorna i mönstret var så vackra och mönstret var så fint i blått. Jag kunde bara inte bestämma mig då de egentligen inte passar med mitt övriga porslin. Men så fick jag en hostattack, en torr fläck i halsen bara och jag hostade som en ska i armvecket. Det släppte inte och det låg en stark lukt av parfym i luften som irriterade mig. I den här pandemin fungerar det inte att vara ute och hosta hur som helst och jag märkte att jag blev utstirrad. Inte heller hade jag något vatten i handväskan, så jag lämnade helt sonika affären och gick hem. Nu handlade det bara om en torr fläck i halsen och en reaktion på den starka parfymlukten, men det vet ju inte de andra runt omkring. Jag har knappt varit ute, knappt socialiserat så risken är minimal att jag skulle dragit på mig smitta, dessutom har jag arbetat på distans sedan 11 mars. Men som sagt i dessa tider är många på sin vakt och andra rädda.

Idag gick jag tillbaka och då hade jag hunnit tänka mer på dessa fat. De fanns kvar och jag funderade alltför länge om jag skulle köpa 1 av varje eller ett par. Jag tycker att det är roligt att kunna variera med någon udda tallrik, en udda kopp eller ett vackert glas ibland och ett par är oftast helt onödigt. Till slut valde jag att köpa ett par av assietten, den djupa tallriken och mattallriken. Jag tror att det kommer bli jättefina som en variation eller som en udda brytning mot mitt vanliga vita porslin. Det är något visst med blått i porslinet, kontrasten blir starkare.

Porslinet är engelskt från Enoch Wedgwood (Tunstall) LTD och serien heter Asiatic Pheasants. Pheasants som i fasan och bland de fantastiskt vackra blommorna syns 2 fasaner i mittdelen på tallrikarna. Det ska vara handgraverat och porslinet i sig är något tjockare, då det är flintgods från Staffordshire.

Väl hemma sökte jag på märket och mönstret för att få mer information. Det visade sig att Rörstrand/Gustavsberg har en serie med samma namn och ja den är identiskt, en del heter Fasan och andra Asiatic Phesant. Men de jag köpt är stämplade Enoch Wedgwood (Tunstall) LTD och enligt märkningen tillverkade mellan 1865-1980.

Asiatic Phesant är ett tryckt mönster som varit populärt i över 200 år och som oftast trycktes i ljusblått. Jämte Willow var mönstret det mest populära i England och 1880 det absolut populäraste mönstret av alla. Troligtvis är mönstret från runt 1830 och designen kan ha sitt ursprung i Ralph Hall of Swan Bank Pottery, Tunstall, Staffordshire, som var aktiv från 1822 till 1849. Hall’s Pheasant tycks ha tryckts huvudsakligen och kanske uteslutande i svart. Podmore Walker & Co från Well Street, Tunstall, Staffordshire inledde sin verksamhet 1834 och var tidiga producenter av porslin med detta mönster och de hävdar att designen kommer från dem. 1853 tog de över Ralph Hall-fabriken och Enoch Wedgwood anslöt 1854. Podmore Walker & Co har också upphovsrätten från 1842 men mönstret har spridits brett och listan över företag som använt mönstret är lång med över 100 namn. Det var inte ovanligt förr att mönster lånades och vid stororder anlitades andra företag som hade kapacitet att möta behovet.

Med så många andra krukmakare producerades porslinet med mönstret i olika färger, till olika marknader och för olika prisnivåer så produktionskvaliteten är varierarande. Mönstret har tryckts i rött, mörkrött, grönt, purpur, brunt och svart förutom i ljusblått och olika toner av blått beroende på mängden kobolt som blandats i. Produktion sker fortfarande i Staffordshire. Den mest associerade staden med mönstret är Tunstall där mönstrat varit i konstant produktion mellan 1838 och 1939 bland flera keramiker på orten. Wedgwood tillverkade porslinet mellan 1860-1980.

Gustavsberg tillverkade porslin under namnet Fasan mellan 1880 och 1923 med mönstret i lila, blått och grönt. Mellan 1941 och 1960 tillverkades Fasan igen i färgerna blå, gredelin och röd. 1971 togs tillverkningen upp en tredje gång och stämplades då ”Old Gustavsberg”. Denna serie tillverkades till och med 1984. Rörstrand tillverkade Fasan mellan 1880-1907 i färgerna blålila och brunt där den blålila blev populärast och kallades i folkmun Blå fasan.

För den som samlar kan det därför var lite svårare och bäst är att samla på porslinet från samma tillverkare med tanke på variationen, men trots att tillverkning varit utbredd är de inte så lätta att få tag i och märkningen finns inte alltid på alla sorter utan vanligtvis på tallrikar.

Kort om flintgods
Mariebergs porslinsfabrik var först i Sverige med att tillverka flingods runt 1770 och några år senare Rörstrand. Genombrottet kom med Gustavsbergs porslinsfabrik som anlades på 1820-tlaet.Flintgods är en variant av keramik och utvecklad ur stengods.

Det var engelska keramiker i norra Staffordshire som tillverkade stengods som i början av 1700-talet började blanda bränd flinta och en ljusare lera för att få godset vitare. Det utvecklades under 1750-talet då det testades att sänka bränntemperaturen i samband med glasering med blyglasyr och då fick de fram en lättare osintrad massa, flintgodset. Det var ungefär samtidigt som tekniken att trycka glasyr utvecklades vilket ska ha haft stor betydelse för den stora spridningen. Flintgodset som var tryckdekorerat slog igenom stort i Europa och ersatte nästan den äldre fajansen runt 1800 och kom att förbli det vanligaste godset för porslinstallrikar under hela 1800-talet och större delen av 1900-talet. Under 1800-talets mitt och framöver började det billigare fältspatsporslinet konkurrera med flintgodset och runt 1950 tog benporslinet platsen som det vanligaste vardagsporslinet. Swedish Grace är exempel på en fältspatporslin medans Blå eld är flintgods, Willow är lergods och Arabias Ruska är stengods. Gröna Anna tillverkades fram till 1994 i flintgods och därefter i fältspat.

Nygamla små fat från Rörstrand

Jag fyndade små söta fat på min senaste loppisrunda, så lika min servis fast med en kant av guldigt mönster runt veteaxmönstret. De var också från Rörstrand och väl hemma insåg jag att de var identiska i mönstret med min servis Swedish Grace och såklart är det samma formgivare bakom, Louise Adelborg. De blir som ett festligt inslag till servisen.

Jag har inte sett dem förut och när jag nu börjat kolla runt ser jag att det kommit flera varianter med guldinslag och tidigare i år släpptes Swedish Grace Gala som en hyllningsservice till 90-års jubileet. Jag visste inte att det fanns så många varianter på denna underbara klassiker som jag själv har i originalfärgen det vill säga Snö, men under åren tillverkats med dekor under andra namn som till exempel Blå vinge, Diplomat och Gyllenax.

Servisen togs fram 1930 till Stockholmsutställningen under namnet Nationalservisen, och först 2001 fick den namnet Swedish Grace.