Asiatic Pheasants

Härom veckan hittade jag de mest söta buljongkopparna i blåmönstrat porslin och igår hittade jag på vad jag kallar Mariahyllan ett par fat med blått mönster och även de engelsk porslin. Det var inte samma serie utan ett helt annat mönster. Blommorna i mönstret var så vackra och mönstret var så fint i blått. Jag kunde bara inte bestämma mig då de egentligen inte passar med mitt övriga porslin. Men så fick jag en hostattack, en torr fläck i halsen bara och jag hostade som en ska i armvecket. Det släppte inte och det låg en stark lukt av parfym i luften som irriterade mig. I den här pandemin fungerar det inte att vara ute och hosta hur som helst och jag märkte att jag blev utstirrad. Inte heller hade jag något vatten i handväskan, så jag lämnade helt sonika affären och gick hem. Nu handlade det bara om en torr fläck i halsen och en reaktion på den starka parfymlukten, men det vet ju inte de andra runt omkring. Jag har knappt varit ute, knappt socialiserat så risken är minimal att jag skulle dragit på mig smitta, dessutom har jag arbetat på distans sedan 11 mars. Men som sagt i dessa tider är många på sin vakt och andra rädda.

Idag gick jag tillbaka och då hade jag hunnit tänka mer på dessa fat. De fanns kvar och jag funderade alltför länge om jag skulle köpa 1 av varje eller ett par. Jag tycker att det är roligt att kunna variera med någon udda tallrik, en udda kopp eller ett vackert glas ibland och ett par är oftast helt onödigt. Till slut valde jag att köpa ett par av assietten, den djupa tallriken och mattallriken. Jag tror att det kommer bli jättefina som en variation eller som en udda brytning mot mitt vanliga vita porslin. Det är något visst med blått i porslinet, kontrasten blir starkare.

Porslinet är engelskt från Enoch Wedgwood (Tunstall) LTD och serien heter Asiatic Pheasants. Pheasants som i fasan och bland de fantastiskt vackra blommorna syns 2 fasaner i mittdelen på tallrikarna. Det ska vara handgraverat och porslinet i sig är något tjockare, då det är flintgods från Staffordshire.

Väl hemma sökte jag på märket och mönstret för att få mer information. Det visade sig att Rörstrand/Gustavsberg har en serie med samma namn och ja den är identiskt, en del heter Fasan och andra Asiatic Phesant. Men de jag köpt är stämplade Enoch Wedgwood (Tunstall) LTD och enligt märkningen tillverkade mellan 1865-1980.

Asiatic Phesant är ett tryckt mönster som varit populärt i över 200 år och som oftast trycktes i ljusblått. Jämte Willow var mönstret det mest populära i England och 1880 det absolut populäraste mönstret av alla. Troligtvis är mönstret från runt 1830 och designen kan ha sitt ursprung i Ralph Hall of Swan Bank Pottery, Tunstall, Staffordshire, som var aktiv från 1822 till 1849. Hall’s Pheasant tycks ha tryckts huvudsakligen och kanske uteslutande i svart. Podmore Walker & Co från Well Street, Tunstall, Staffordshire inledde sin verksamhet 1834 och var tidiga producenter av porslin med detta mönster och de hävdar att designen kommer från dem. 1853 tog de över Ralph Hall-fabriken och Enoch Wedgwood anslöt 1854. Podmore Walker & Co har också upphovsrätten från 1842 men mönstret har spridits brett och listan över företag som använt mönstret är lång med över 100 namn. Det var inte ovanligt förr att mönster lånades och vid stororder anlitades andra företag som hade kapacitet att möta behovet.

Med så många andra krukmakare producerades porslinet med mönstret i olika färger, till olika marknader och för olika prisnivåer så produktionskvaliteten är varierarande. Mönstret har tryckts i rött, mörkrött, grönt, purpur, brunt och svart förutom i ljusblått och olika toner av blått beroende på mängden kobolt som blandats i. Produktion sker fortfarande i Staffordshire. Den mest associerade staden med mönstret är Tunstall där mönstrat varit i konstant produktion mellan 1838 och 1939 bland flera keramiker på orten. Wedgwood tillverkade porslinet mellan 1860-1980.

Gustavsberg tillverkade porslin under namnet Fasan mellan 1880 och 1923 med mönstret i lila, blått och grönt. Mellan 1941 och 1960 tillverkades Fasan igen i färgerna blå, gredelin och röd. 1971 togs tillverkningen upp en tredje gång och stämplades då ”Old Gustavsberg”. Denna serie tillverkades till och med 1984. Rörstrand tillverkade Fasan mellan 1880-1907 i färgerna blålila och brunt där den blålila blev populärast och kallades i folkmun Blå fasan.

För den som samlar kan det därför var lite svårare och bäst är att samla på porslinet från samma tillverkare med tanke på variationen, men trots att tillverkning varit utbredd är de inte så lätta att få tag i och märkningen finns inte alltid på alla sorter utan vanligtvis på tallrikar.

Kort om flintgods
Mariebergs porslinsfabrik var först i Sverige med att tillverka flingods runt 1770 och några år senare Rörstrand. Genombrottet kom med Gustavsbergs porslinsfabrik som anlades på 1820-tlaet.Flintgods är en variant av keramik och utvecklad ur stengods.

Det var engelska keramiker i norra Staffordshire som tillverkade stengods som i början av 1700-talet började blanda bränd flinta och en ljusare lera för att få godset vitare. Det utvecklades under 1750-talet då det testades att sänka bränntemperaturen i samband med glasering med blyglasyr och då fick de fram en lättare osintrad massa, flintgodset. Det var ungefär samtidigt som tekniken att trycka glasyr utvecklades vilket ska ha haft stor betydelse för den stora spridningen. Flintgodset som var tryckdekorerat slog igenom stort i Europa och ersatte nästan den äldre fajansen runt 1800 och kom att förbli det vanligaste godset för porslinstallrikar under hela 1800-talet och större delen av 1900-talet. Under 1800-talets mitt och framöver började det billigare fältspatsporslinet konkurrera med flintgodset och runt 1950 tog benporslinet platsen som det vanligaste vardagsporslinet. Swedish Grace är exempel på en fältspatporslin medans Blå eld är flintgods, Willow är lergods och Arabias Ruska är stengods. Gröna Anna tillverkades fram till 1994 i flintgods och därefter i fältspat.