Blodpudding ätbart igen

Mötte upp Linda för en helhelg med familjen och åkte förbi henne och åt lunch först. Hon frågade om jag åt blodpudding, vilket jag inte gör. Jag har inte smakat det sedan det serverades hemma hos Ina för många många år sedan och var en rätt som var mycket svår att äta i skolan. Som tur var serverades det inte blodpudding hemma vad jag kan minnas. Pappa kallade det radhusbiff. Men blodpudding är både nyttigt med mycket järn, billigt samt snabbmat, så jag beslöt mig för att prova igen. Linda stekte på tunna skivor så de blev lite knapriga och serverade bacon och lingonsylt till samt apelsinjuice att dricka.

Jag provsmakade skeptiskt. Inte äckligt. Tog en till liten bit. Fortfarande inte äckligt, ok konsistens. Ännu en tugga. Ganska ok. Åt lite mer. Ganska gott. Åt upp allt på tallriken. Tog mer.

Helt otroligt, jag kan äta blodpudding igen och det är nästan gott. Ja helt ok och något jag ska prova att äta hemma. Lite pepparkakssmak över det hela och skulle vara gott med mjölk till, men det är just mjölk som ska undvikas till blodpudding. Kalciumet i mjölken hindrar upptaget av järn medan c-vitaminet i apelsinjuicen främjar upptaget.

Blodpudding är klassisk medeltida svensk husmanskost på grisblod och innehåller bland annat sirap, kryddpeppar, nejlika, mejram, svagdricka. En liknande rätt är blodkorven. Blodpudding var en vanlig rätt under 1940-talets krisår.

Likande rätter på blod finns runt om i världen som blodpudding men oftare som en slags blodkorv. Det som skiljer åt är från vilket djur blodet används, kryddning och tillbehör.

 

Annonser

Nordiska museet

Nordiska museet – museum som skildrar svenska traditioner och trender från 1520 och framåt, beläget på lejonslätten på Djurgården.

Jag och Katarina hade en underbar heldag med besök på Nordiska museet och ABBA-museet som mysigt avrundades med en en härlig buffé på Kinamuren.

Nordiska museet

Nordiska grundades av språkforskaren och kulturhistorikern Artur Hazelius och öppnade 1873. Nuvarande byggnad började byggas 1888 och stod klar 1907. Planen var att den skulle blivit fyra gånger så stort, men ekonomin tröt. Nordiska är Sveriges största kulturhistoriska museum. Nordiska är öppet varje dag och har en restaurang som serverar husmanskost. Precis när man kommer in möts man av en gigantisk ekstaty av Gustav Vasa. Årligen har de en chokladfestival i oktober. Jag glömmer bort den varje höst.

Smyckeutställningen

Jag var sugen på deras tillfälliga smyckeutställning men också av att återse utställningen folkhemslägenheten som vi knappt hann titta i när vi var där senast med Djurgårdsjakten. Smyckeutställningen var fantastisk, med enkla träsmycken till kungasmycken från 1500-talet fram till nu. Utställningen innehöll 1000 smycken ur Nordiskas samling på runt 10 000.

modets makt

Jag önskar att utställningen om mode, Modets makt, var större då den är löjligt liten och dessutom trist. Blev dock sugen på den där koftan och önskar att jag kunde virka bättra.

folkhemslägenheten

Folkhemslägenheten är en typisk 2-rums lägenhet från 1940-talets som byggts upp inne i museet. Då byggdes det funktionellt och Katarina sa något om att tänk om det var min och vi skämtade om att jag skulle stanna och flytta in. Men helt seriöst skulle det vara en drömlägenhet. Praktiskt planlösning, balkong, lagom stort vardagsrum, lite stor hall och ett helt fantastiskt kök. Det enda som saknades var en klädkammare, men dock fanns inbyggda garderober i sovrummet. Köket hade de där snedställda skåpen med dragdörrar som är en makalös designdetalj. Helena har sådana skåp i sin lägenhet i Edsbyn. Jag hade dragdörrar i min första lya, och det var fan riktigt praktiskt. I köket så fanns också husgeråd i lådor och skåp samt burkar och matkartonger i skåpen.

dukade bord

Utställningarna Dukade bord och Möblerade rum bjöd på härliga nostalgitrippar. Utställningen Dukade bord sägs vara den äldsta utställningen som visas i Sverige och öppnade 1955. Den berättar om mat, dryck, seder och bruk kopplat till måltider från 1500-talet fram till 50-talet. Nostalgitrippen bestod mest i igenkännandet av porslin och jag gillade 1900-tals delen mest. Blev hungrig att se dukningarna och det hade varit en rolig idé om restaurangen serverade mat som denna samt fika.

Jag är riktigt förtjust i porslin och design och kanske därför tilltalades jag inte av 15oo-talet då dessa bestod av enklare material såsom trädiskar att äta på, enkla kärl av trä, tenn och lergods samt att det var helt ok att käka med fingrarna eller helt enkelt ta med sig en egen kniv. Men enkelheten gällde ej maten och en fin middag bestod av många rätter med kött både från fågel fisk och vilt samt korvar och pastejer. Utöver det serverades rotfrukter i form av mos, soppor, lagrade ostar, frukt och sötsaker av olika slag.

1600-talet däremot speglar stormaktstid med damastdukar med bibliska motiv och servetter samt en stor svan på bordet som mat och skåderätt då den dolde en stek inuti. Måltiden delades in i anrättningar där 1:a anrättningen bestod av soppa, fisk, kött, pastej och tårta, 2:a bestod av liknande rättare av dyrare råvaror och 3:e bestod av ett konfektbord.

Först på 1900-talet kom intresset för designade serviser, glas och husgeråd. Osthyveln som nu är en självklarhet i varje hem kom först på 1920-talet likaså druvsaxen som nu mest återfinns i second hand affärer som en kul grej. Kaffekalaset blev vid sekelskiftet ett alternativ till middagsbjudningen och en mer informell umgängesform där det bjöds på vetebröd, sockerkaka och småkakor. Vilket får mig att tänka på ett annat husgeråd som försvunnit, sockertången. Mitt favoritporslin kommer från Rörstrand, den klassiska 30-tals servisen Swedish Grace som jag ännu ej har komplett men också den vackra Blå Eld från 50-talet. Jag tycker de är rätt lika, den ena med relief i veteaxmönster och den andra i fiskben som mer påminner om spannmålsax. I den senare har jag bara en tekopp med ett fat i en otrlight vacker mörkröd färg för lyxfrukost.

möblerade rum

Möblerade rum bjöd även den på en nostalgitripp och visar rum från 1870 och framåt. Jag gillade den jättemycket. I ett av rummen var det snarlika möbler som jag fått av Olga, riktigt mörka möbler från 30-talet och i ett annat mer den stilen jag gillar dvs 50 till 60-tal med stringhyllor och läckra lampor. Men jag gillar också de där låga myssofforna, men nja lite låga..men samma stuk som sofforna nu fast de är något högre och inte lika mjuka att sjunka ner i. Fullkomligt älskar schäslongdelen, men så har jag alltid haft en förkärlek för divaner.

Vi kunde strövat runt där längre, men ABBA-museet väntade.

Bilder från Nordiska museet.

Kinamuren

Kinamuren – asiatisk restaurang med mat från alla Asiens hörn i form av bufféer, belägen i Odenplan.

Trevlig asiatisk restaurang jag missat med en välfylld och prisvärd buffé med rätter från olika delar av Asien. De har både lunchbuffé och kvällsbuffé samt à la carte meny för den som föredrar det. Något för alla. Det är lite av lunchhak över det eftersom man delar bord, då borden sitter intill varandra som ett långbord – men det är mysigt.

Jag och Katarina hade en underbar heldag med start på Nordiska museet sedan mumsade vi korv och fortsatte till ABBA-museet. Vilken nostalgitripp!! Härligt. Katarina som är ett par år äldre än mig mindes ju mer och det var jättekul då hon kunde berätta en hel del för mig och kände igen mer. När jag stod på dagis och mimade i hopprep till ABBA hade de redan gett ut ett par skivor. Mest minns jag den med helikoptern på som fanns på dagis och LPn med Waterloo som var den enda skivan med dem som vi hade hemma.

Vi avrundade kvällen på Kinamuren där Katarina generöst bjöd på middag. Det var en härlig buffé i 4 delar: varm, sushi, mongolisk barbeque och efterrättsdel. Vi kastade oss utsvultna över den varma där det finns nudlar, goda revbensspjäll, kycklinggrytor, kycklingspett, vårrullar, anka, någon mumsig japansk gryta och sedan diverse friterat som räkor, kyckling, fläsk. Jag älskar friterat i alla former. Allt var så himla gott utom risbollarna och så gott att vi tog om. Nja ankan var lite seg men smaken var god. Och jag älskar ju anka, särskilt ankbröst med lite röksalt till apelsinsås.

Sedan var jag över på sushibuffén och tog ett par bitar. Jag gillar rå fisk, egentligen föredrar jag sashimi före sushi. Sushi var länge en favorit så jag tror jag föråt mig eller så var det den där dåligt gjorda sushin i Luleå som hav mig avsmak ett tag. Det fanns också misosoppa – mums! Bredvid stod en skål med något som såg ut som te och inte passade in mellan sopporna. Men det var alger. Jag tog i ett par teskedar och wow när jag vid bordet rörde i soppan hade de där torkade algerna svällt och var stora, gröna och fina. Fascinerande – sådana ska jag köpa senare. Alger är mums filibabba! Vi var alldeles för mätta för att ge oss på den mongoliska buffén även om jag lite kunde rå för att det vattnades i munnen när jag såg den råa tonfisken. Men hmm..jag är inte så förtjust i tillagad ändå och mongolisk buffé handlar om att välja det man vill ha av kött, fiska skaldjur, nudlar och sås och sen ge det till kocken som brassar på det inför ögonen på en. Jag hade nästan glömt bort mongolisk buffé. Åt det ett par gånger med god aptit för många års sedan vid Östermalmstorg och bjöd med pappa och brorsan vi ett tillfälle.

Katarina hade startat på efterrättsbuffén så jag var ordentligt suktad och trots att jag var mätt och säkert Katarina med, så gav vi oss på den. Plus för att det fanns lite godis på den förutom friterade banan, ett gäng glassorter, konserverad frukt.

Asiatisk bufféSushi bufféMongolisk bbqEfterrättsbuffé
Bilder från Kinamuren.

Andra inlägg om restaurangbesök: Restaurangbesök.

Vetotto med vitlöksfräst romansallad

Vetotto med vitlöksfräst romansallad – matvete i risottostuk med parmesan och en smakrik grön romansallad som frästs i vitlökssmakande olivolja och rörts i.

Vetotto äts som risotto som en egen rätt, men kan också serveras som tillbehör till kött. Här är en enkel variation på vetotto. Jag älskar fräst sallad såväl romansallad, som isbergssallad och lollo rosso. Jag äter den gärna till polenta, till spaghetti och i risotto. Så varför inte blanda i den i en vetotto ockå. Blev mums filibabba så klart.

Kokt matvete är gott och tuggigt. Här har jag använt Emmervete.

ca 2 portioner

Ingredienser
2,5-3 dl matvete
3 dl vatten
1 krm salt
olivolja
1 dl parmesan, riven
salt & svartpeppar

2-3 st stora vitlöksklyftor, skalade och krossade
ett par matskedar olivolja att steka i
1 huvud romansallad, grovt strimlad

Beskrivning
Följ beskrivningen på matvetepaketet. För den sorten jag använder kokas vattnet upp med salt, matvetet tillsätts och får koka på svag värme under lock 12-15 minuter. Kastrullen dras sedan åt sidan så att matvetet får dra i 5 minuter utan lock.

Värm upp en stekpanna med  olivolja. Lägg i vitlöken och rör om så att oljan får smak. Vitlöken får ej brännas, då blir den bitter. Lägg i den strimlade romansalladen, salta lite, fräs och rör om i cirka 30 sekunder eller mer.

Rör i parmesan i kastrullen med vetet. Rör i den frästa salladen och oljan den fräst i. Smaka av med salt och peppar. Klart!

Gryn

Gryn – alla dessa olika gryn. De flesta om inte alla är alternativ till ris, potatis och pasta. En del är sädesslag, andra frön eller örter.

VETE
Matvete

Hela sädeskorn av vete, där en liten del av det yttre skalet tagits bort men där grodden lämnats kvar.  Innehåller alltså mer näring än mer behandlade veteprodukter, som till exempel couscous. Passar bra användas i stället för ris, potatis och pasta. Kort koktid. Innehåller gluten. Gott, matigt tillbehör. Servera varmt i stället för ris eller bulgur. Koka, spola av med kallt vatten och använd i sallader.

Dinkel eller speltvete
Hela kornen av det gamla sädesslaget dinkel/spelt. Innehåller mer protein och fibrer än vanligt vete. Dinkel är en släkting till vete och odlades redan på stenåldern i Sverige. Odlas numera ekologiskt på Gotland, där den tidigare kallades gammelvete eller sandvete. Gott, matigt tillbehör. Använd som ris eller bulgur. Koka, spola av med kallt vatten och använd i sallader. Dinkel finns som mjöl, gryn, flingor och helkorn. Även enkorns- och emmer­vete kallas ibland för spelt.

Emmervete
Emmervete, även bl.a. kallat tvåkornsvete, tjockvete och engelskt vete är en art i familj gräs. Det är ett torrmarks­vete, det mest storvuxna av alla vetearter, Emmervete tillhör våra allra äldsta vetesorter. Odlades i Främre Orienten och de tidiga medelhavskulturerna redan 6 000 f.Kr. Förekom på stenåldern i Sverige. Det anses härstamma från Abessinien (Etiopien) och var ett viktigt sädesslag i det tidiga åkerbrukets Europa. Odlas fortfarande lokalt i sydöstra Europa och i Ukraina. Emmervete har korsats med vild gräsart och utgör grunden för vidareförädlingar till dagens vetesorter. Arten är närbesläktat med durumvete. Emmervete används till mjöl och som matvete.

Vild emmervete (T. dicoccoides) användes som föda redan 17 000 år f.Kr. visar fynd gjorda i Israel. Kornen samlades in som ett tillskott i kosten.

Kamutvete
Hela kornen av det gamla egyptiska sädesslaget kamut och odlades längs Nilen, Eufrat och Tigris. Kamut är ett gammalt egyptiskt ord för vete – ”Soul of the Earth”. Innehåller mer protein och mineraler än vanligt vete och är något större. Kornet har en lätt söt och nötaktig smak med en lite krispig känsla och tuggmotstånd.

Bulgur
Bulgur är vete där hela vetekornet fått ligga i blöt, sedan kokats, torkats och krossats. Serveras varmt som ris eller couscous, även gott kallt i sallader. Innehåller mer fibrer och näringsämnen än couscous eftersom hela vetekornet används. Finkrossad bulgur behöver bara ligga och dra i hett vatten precis som couscous. Även som fullkorn. Bulgur kommer ursprungligen från främre Asien och mellanöstern.

Couscous
Små gryn gjorda av durumvete. Durumvete är ett mycket proteinrikt vete med hög glutenhalt. Nordafrikansk basråvara och även namnet på de gryträtter där grynen ingår. Mycket snabblagat, fluffigt med god, lite nötig smak. Couscousgrynen behöver inte koka utan det räcker med att slå hett vatten över dem och låta stå i cirka 5 minuter. Använd som tillbehör i stället för potatis eller ris.  Taboulleh är en klassisk sallad med couscous och mycket persilja. I fullkornscouscous ingår hela kornet, kli, grodd, och kärna. Innehåller gluten.

Moghrabiah
Kallas också pärlcouscous eller libanesisk couscous och är en stor couscous.  Den härstammar från östra medelhavsområdet och förekommer i maträtter framför allt från Libanon och kallas även för libanesisk couscous. Tillverkas av durumvete, ser ungefär ut som gula ärtor och smakar som pasta, vilket det i princip är. Använd i stället för ris eller makaroner. Funkar utmärkt i pastasallad. Behöver koka rätt länge, upp mot 25 minuter.

KORN
Korngryn

Korngryn framställs av skalat och klippt korn.  Använd som matkorn. Korn är av de äldsta kulturväxterna som odlads i Europa redan 5000 år f.HR. Korngryn passar bra till gröt, matbröd eller att kokas i stället för ris, blir ungefär som bulgur i konsistensen. Kan också användas för att dryga ut smet till färsbiffar. De vita prickarna i isterband är korngryn.  Det tar cirka 30 minuter att koka korngryn. De måste kokas på låg värme för att inte brännas vid. Korngryn innehåller gluten.

Matkorn
Matkorn är ett dubbelslipat korn för matlagning, ett nytt alternative till ris, bulgur och couscous. Koktiden är bara tolv minuter. Matkorn är en fullkornsprodukt. Sädesslaget korn innehåller lösliga fibrer. Innehåller gluten och betaglukan som sänker kolesterolet i blodet.

Jobs tårar
Fröna
från ett högväst asiat-tropiskt gräs tillhörande släkte coix. Varianten ma-yuen används som matgryn och förekommer även odlad i andra världsdelar. Kornen, som vanligtvis förekommer polerade (ytterskalen avlägsnas) liknar ris och används på samma sätt som tillbehör till mat. De är mycket omtyckta i Sydostasien inklusive Japan, där de infördes av en kinesisk munk på 800-talet. Jobs tårar förekommer sällsynt i svenska butiker. Lättast är det att hitta dem i hälsokostbutiker. Kornen kokas i 40-45 minuter.

HAVRE
Mathavre
Hela kornen av havre, så mathavre är en fullkornsprodukt. Gott tillbehör med nötig smak och trevlig konsistens. Använd som ris eller bulgur. Koka (gärna i buljong), spola med kallt vatten och använd i sallader. Packat med beta­glukaner som sänker elakt kolesterol. Koktiden är endast 12 minuter. Smaken är något söt och nötaktig. Utseendemässigt ser korna ut som sammanpressade havregryn och konsistensen är som råris.

Naken havre
Nakenhavre (Avena nuda) är en relativt okänd gröda i Sverige som härstammar från bergsområdena i Kina, Mongoliet och Tibet. Med sina specifika odlingsegenskaper passar den, precis som dinkeln, bra för det ekologiska lantbruket. Nakenhavre är mer näringsrik än vanlig skalhavre (Avena sativa) och saknar skal. Innehåller högkvalitativt protein och fett samt balanserar kolesterolet och blodsockret.

HIRS
Hirs
Små korn från det urgamla sädesslaget hirs och tros komma från Asien. Redan under stenåldern odlades det även i Sverige. Serveras kokt i stället för ris eller couscous. Glutenfri och järnrik samt innehåller många näringsämnen bl.a. B-vitamin, kalium och magnesium.. Säljs skalade men räknas som fullkorn. Innehåller bittra saponiner, precis som quinoa. Skölj i hett vatten innan du tillagar. Glutenfritt.

MAJS/POLENTA
Polenta

Polenta är små gryn som framställs av majskornets kärna. Vanligt tillbehör i norditaliensk matlagning. Kokas med vatten eller mjölk till en gröt som äts som den är med riven parmesan eller så får den stelna till en platt kaka som skärs i tårtbitar och steks. God att också göra puddingar och pannkakor på. Glutenfritt.

ÖRTER
Canihuafrö
Örten canihua som kommer från Peru. Grynen innehåller mycket protein, kring 15 – 19 procent samt de fleromättade fettsyrorna Omega-3, 6 och 9. Canihua är även rikt på protein samt mineralerna kalcium, fosfor och järn. Passar bra att ha i sallader eller som tillbehör i stället för till ris eller pasta. Canihua är mindre till storleken än quinoa. Canihua kokas med dubbelt så mycket vatten i cirka 20 minuter tills vattnet kokat in. Än så länge finns produkten bara på välsorterade butiker. Canihua är naturligt fritt från gluten.

Helt bovete
Bovete innehåller trots att namnet inget vete. De mörka, trekantiga fröna från örten bovete är släkt med rabarber samt att frukterna är mjöliga och rika på stärkelse och kolhydrater. Innehåller inte gluten. Koka och använd som bulgur eller ris. Också gott kallt i sallad. Lättsmält och rik på mineraler. Bovete används mycket i Polen och Ryssland, framförallt i blinier och hör hemma i Sibirien och Nordamerika. Finns att köpa som helt, krossat, flingor eller mjöl. Ät som ris eller gör gröt på flingorna.

Quinoa
Små frön från en buske som odlats i tusentals år i Anderna, en ört. Odlas även i USA och Kina. Kallades förr mjölmålla i Sverige.  Fröerna är mycket näringsrika och proteinrika. Kokas och används som ris eller couscous. Kan ätas varmt och kallt. Fröna är täckta av det bittra ämnet saponin och måste blötläggas och sköljas innan kokning och kokas sedan med dubbelt så mycket vatten som quinoa. När man kokar quinoa ser det ut som att fröna får svans, vilket är helt normalt och beror på att grodden lossnar vid kokning. Quinoa har en nötig smak. Finns både svart, vit och röd, men även blå. Konsistensen är något krispigare/fastare hos den röda och svarta jämfört med den vita quinoan. Den svarta har en något bitter smak. Glutenfritt. Quinoa har en mindre släkting som kallas canihua som också är ätlig.

FRÖN
Amaranth
Små proteinrika frön från amarantväxten, och är väldigt lik quinoa. De kan användas i gröt, bröd eller som alternativ till ris, pasta och potatis. Fröna går också att poppa som popcorn. Innehåller inte gluten. Rik på protein.

Hampafrön
Nöten från hampaväxten. Säljs både skalad och oskalad. Serveras kokt som tillbehör i stället för ris eller bulgur. Kan användas i müsli eller som panering till fisk och färsbiffar. Oskalade frön har fin smak men är knastriga. Skalade är goda som snacks.

 7 nyttiga korn

Bild från ICA-kuriren

Lutfiskens dag

Lutfiskens dag infaller fredagen före alla helgons dag och är instiftad av Lutfiskens vänner.

Jag blev lite förvånad då jag kopplar lutfisk enbart till julbord. Men lutfisken hade aldrig någon plats på vårt julbord. Jag vet att farmor & farfar åt lutfisk till jul. Själv smakade jag lutfisk första gången i vuxen ålder på ett av företagets julbord. Ganska gott, men ingen otrolig upplevelse.  Lite speciell konsistens och jag minns att en arbetskamrat la upp de vita delarna då hon förstod att jag inte ätit lutfisk tidigare. Till lutfisken serverades en vit sås och det sägs att det är i den smaken sitter. Så ganska menlös fisk egentligen. Jag tror farfar sa att den var bra för matsmältningen.

Lutfisk är den magra fisken på julbordet där vi annars frossar i de feta fiskarna som en uppsjö av sorter av inlagd sill, lax såväl gravad, kallrökt samt varmrökt och den underbara ålen.

Lutfisken är gjord på långa. Men lutfisk görs också på sej och torsk.