Nergi – kiwibäret

Nergi (Actinidia arguta) heter det som är som en rakad kiwifrukt i miniatyr och kallas just minikiwi, räknas som ett superbär men som kiwi är en frukt. Nergi kallas på svenska för krusbärsaktinidia och kiwi kallades som bekant tidigare för kinesiskt krusbär innan den under 60-talet fick sitt nuvarande namn.

Äntligen hittade jag kiwibäret, som funnits i Sverige sedan 2016, i handeln här ute i Stockholmsförorten. Jag har varit så sugen förut att jag övervägt att handla en matkasse på nätet för att få hem dem. En liten ask på 25 för 30 riksdaler. Lite att jämföra med andra bär, som hallon. Det blir ca 10-20 kiwibär.

Smakmässigt som en sötare kiwi med mindre syra, fast något intensivare smak. Det är något mjukare än kiwin, ungefär som att den är mer mogen. Skillnaden är störst i utseendet och då främst storleksmässigt, men även skalet skiljer sig åt Kiwibäret är något större än ett körsbär och inte helt olik i formen med en längd på 1,5 – 3 cm och  och 1-2 cm i diameter. Skalet är grönt, slätt och hårlöst och frukten ätes med skalet kvar, precis som den är. Skalet är något tjockare än ett plommons fast mjukare att bita igenom. Inuti är den lika klargrön som en kiwi. Nu slår det mig om jag även är allergisk mot bäret… För sent dock!

Nergi odlas främst i Frankrike, Italien, Portugal och Ukraina och försök görs i Belgien. Frukten härstammar från Asien där Japan, Kina och Korea är hemländerna. Den växer vilt som en klängväxt sedan århundraden. På klängväxterna växer kiwibären som klasar efter att blommat i maj. Växten är riktigt tålig och klarar långsamma temperaturfall på ner till 34 minusgrader, men kan senare i stadiet vara känslig.

Nergi är rikt på C-vitamin och E-vitamin samt en mängd mineraler såsom fosfor, kalcium, kalium och magnesium. 100 gram motsvarar 87,5% av det rekommenderade dagliga intaget av C-vitamin, så en hel ask är dagsbehovet.

Tidigare försök att kommersialisera frukten har misslyckats, troligtvis har den korta säsongen i hylltid räknat spelat in samt den korta hållbarhet.

Säsongen för frukten: slutet av augusti till mitten av november.

Mycket mumsiga & det blir en repa till Coop i morgon för en ny kartong att snacksa.

Annonser

Gelateria Italiana Verderosa

Gelateria Italiana Verderosa – italiensk glasseria på Playa Bianca, Lanzarote, Spanien.

Plötsligt händer det oväntade. Jag snubblar över en italiensk glasseria på en av shoppinggatorna, Calle Limones, på Lanzarote och italiensk glass är något jag har svårt att motstå. Det blev 3 besök och det var det godaste jag åt på hela veckan. Lyckoruset var totalt.

Kanske inte den bästa italienska glassen jag ätit, men nog kändes det så där och då. Totalt utsvulten på goda saker var det som en hägring. Choklad och citron var som vanligt de givna smakerna och så en tredje som variation.

Tog med glassen och avnjöt den blickande över det vackra havet med utsikt mot Forte Ventura längs strandpromenaden.

Höstig grynotto med smörstekta kantareller, soltorkade cocktailtomater & parmesan på endivebädd

Höstig grynotto med smörstekta kantareller, soltorkade cocktailtomater & parmesan på endivebädd  – buljongkokta matgryn av havre, vete och råg med smörstekta gula kantareller, morotsslantar, soltorkade cocktailtomater, röd lök och grana padano serverat på en bädd av olivoljefräst endivesallad.

Kvarngryn från Frebaco är en fullkornsblanding bestående av vete, havre och råg med en proteinhalt på nästan 10%. De går snabbt att tillaga och är goda som de är, kan ätas både kalla och varma och blir mumsiga som en en grynotto. Matiga och tuggiga – de gillar jag.

Mycket god rätt att äta som ensamrätt vilket ger 2 portioner. Som del av rätt räcker det till 4 portioner. Det blir ungefär en liter grynotto.

2 portioner

Ingredienser
3 dl grynkvarn
3,5 dl vatten
1 st grönsaksbuljongtärning

300  g gula kantareller, rensade och rivna i bitar (ca 1 liter)
1 st morot, i tunna slantar ca 100 g
1 st röd lök, skivad ca 100 g
0,5 dl soltorkade cocktailtomater + en del av oljan
1 dl riven parmesan eller grana padano
salt & peppar

endivesallad, skivad
olivolja

Beskrivning
Koka upp vattnet och smula ner buljongtärningen. Lägg i kvarngrynen.

Koka kvarngrynen under lock på svag värme i cirka 20 minuter. Kolla av att det är färdigkokta annars låt de sjuda ytterligare några minuter.

Stek under tiden kantarellerna gyllene i smör tillsammans med morotsslantarna i en stekpanna. Sänk värmen och stek med rödlöken.

Skär de soltorkade cocktailtomaterna i bitar.

Dra kastrullen med kvarngrynen åt sidan när de är färdigkokta. Häll av eventuellt överflödigt vatten.

Rör om kvarngrynen med gaffel. Blanda ner kantareller, morot, rödlök, soltorkade tomater, osten samt lite av oljan de soltorkade tomaterna låg i. Smaka av med salt och peppar.

Hetta upp en stekpanna med en skvätt olivolja. Fräs endivesalladen ett par minuter.

Lägg upp den olivoljefrästa endivesalladen som en bädd på 2 tallrikar och därefter grynotton. Servera!

 

Bakformar

Bakformare – 2 sockerkaksformar i mindre format.

Jag tog en sväng på Ikea med brorsdottern för att reka terräng. Dessvärre föll det mesta. Högst upp på listan befann sig en mörkrosa eller cerise ryamatta att ha i vardagsrummet, då den vackra guldiga som skulle vara där hittade sig en bättre plats i sovrummet. I verkligheten var färgen inte riktigt rätt men det avgörande var att den var lite kal. Tänk att det ska vara så svårt att hitta en matta. Minns att för några år sedan var det helt omvänt och svårt att välja mellan röd, guld, orange, brun osv.. Täta härliga ryamattor.

Formarna däremot var som jag trodde. Bäst tycker jag dock de med avtagbar kant är, för det är så enkelt att få ut kakan. Jag sökte efter ett par mindre formar, typ sockerkaksformar, till de gånger jag bakar lite till mig själv.

De här rymmer en halv liter och har en diameter på 13-13,5 cm. De är tillverkade av anodiserat aluminium som ska göra att bakformen får en extra tålig och slitstark yta. Anodisering är en typ av ytbehandling som förstärker materialets korrosionsskydd som görs på metaller som t.ex. aluminium. Anodisering går ut på att metallen oxideras i en sur elektrolyt med hjälp av växelström. Därmed skapas en tjockare oxid som är hårdare, tål nötning bättre och förbättrar metallens korrosionsskydd.

Först ut blir nog en mjuk chokladkaka med Guiness i.

Svarta nypon

Svarta nypon, finns det?

Utanför finns det buskar vid parkeringen. Det är det jag noterat. Häromdagen såg jag att det växte något på buskarna och gick närmare. Det såg precis ut som nypon, men de var helt svarta. Jag fick inte ihop det. Jag har varken sett det förut eller hört att det finns. Jag tog ett par bilder och gick upp och Googlade. Jojomen, svarta nypon finns och är ätliga. De heter Pimpinella eller något.

Dagen efter beslöt jag mig för att plocka ett par och se om de också är orangea inuti och om de smakar som vanliga nypon. Jag var så nyfiken. Vore coolt att göra en svart nyponsoppa, eller mörklila skulle den nog bli.

Men, då jävlar är buskarna borta. De har dragits upp för att ge plats åt nya husbygget. Så besviken.

Linsbågar

Linsbågar – ostbågar där hälften av majsmjölet byts ut till linsmjöl, smaksatta ta med cheddarost.

För ett par månader sedan kom det linschips. Det intressanta med dem är att det innehåller en högre del protein än andra chips med sina 13% jämför mot 6-7%. Det är också mer än i falukorv. Det smaker som lanserats tilltalar inte mig så jag har inte provat dem.

Men så dök jag på linsbågar och snacksfavoriten är just ostbågar. Så de fick hoppa direkt ner i korgen. Linsbågarna ligger på 16% protein mot 10%, samt lite lägre med kolhydrat och fett.

Tänk att ostbågar bara har tillverkats sedan 1964 och först 4 år senare kom de till Sverige. Så i år är det 50-års jubileum!

Jag tycker att de var riktigt bra både smakmässigt och konsistensmässigt. Vanliga ostbågar är nog godare ändå. Funderar på att köpa hem båda nästa gång och jämföra. Mums!

Åtellet

Åtellet – restaurang på hotellet Åtellet vid vattnet i centrala Norrtälje.

Efter veckor av ljuvliga sol- och havsbadsdagar, underbara hemlagade middagar och mysiga filmkvällar i härligaste sällskapet avslutades semestern med middag på Åtellet.

Åtellet är ett relativt nybyggt hotell, 2009, precis vid Norrtäljeån och med vy över Norrtäljeviken och hamnen på andra sidan bron. Vacker svensk nyproduktion i gammal klassikst stil helt byggt i trä så att det passar in fint i mysiga Norrtälje. En stil inspirerad av det sena 1800-talets grosshandlarvillor och tanken var visst att återskapa den karaktär som präglade Norrtälje vid den tiden. Restaurangen har utsikt mot vatten och med en stor terrass.

Bildkälla: Åtellet

 

MENY

***

Varmrätter

Roslagsschnitzel
Sockerärtor, skirat smör, färskpotatis, citron

Åtellets räksallad
Handskalade räkor, avokado, krutonger, Västerbottencaesar

Friterad Öregrundsabborre
Ramslöksremoulade, färskpotatis, citron

***

Efterrätter

Farmor Gunhilds rabarberpaj
Vaniljglass, mandel, kola

Creme Brulée
Chokladsorbet, karamell, pistage

***

Nere vid havsbryggan fiskades abborre och vid varje tillfälle blev jag suktad och sugen på rökt abborre, så det var givet att välja abborrätten på menyn och pudding är alltid ett givet val.

Maten var mycket god.

Roslagsschnitzeln är tydligen en gammal klassiker bestående av en bit bankat fläskkött, som doppats i en smet av ägg, kaviar, ansjovis och lök och sedan frasigt stekt serverad med lite smält smör över, färskpotatis, en bit citron att pressa över.

Räksalladen var en ordentlig sallad med bland annat avokado, krutonger och en ceasarsallad med västerbottensost med ett helt berg färska räkor över.

Den friterade abborren var frasig och fin överströdd med lite krispiga ärtskott – allt jag kunde förvänta mig. Till det goda små färskpotatisar och till fisken en supergod remoulade kryddad med ramslök samt en bit citron att pressa över fisken och så en liten somrig bladsallad.

Vi avslutade middagen med varsin efterrätt. En sommarfavorit, rabarberpaj med vaniljglass fungerar alltid. Den andra efterrätten var som 2 efterrätter, en härlig creme brulée och på ett litet fat bredvid en starkt chokladsorbet överströdd med karamelliserade pistagenötter

Hoppas detta blir en sommartradition!

Bildkälla: Stockholms gröna rum