Toscana – dag 7

2008-07-15

♦♦♦

Vår fjärde och sista dag i Siena. Efter frukost packade vi ihop, checkade ut och valde via navigatorn den vackraste vägen till Volterra. Vägen var sannerligen vacker. Landskapety var torrare med gula fält efter skörd än det gröna Chianti. En hel del olivträd odlas här samt solrosor i stora gula fält, men till synes ej så mycket vinrankor. Här produceras säkert solrosolja. Vissa kullar var så torra att det var mer beiga och på hål såg ut som sanddyner.

Vi passerade den vackert pittoreska staden Monterriggioni från 1300-talet. I Monterriggioni fikade vi varsin espresso stående i kaffebaren som är vanligt här i Italien. Vi avnjöt härlig glass under en promenad innanför stadens ringmurar. Centrumet i den gamla stenstaden var torget Piazza Roma med en äldre romansk kyrka. Läckrast är ändå Monterriggione på håll inringat av ringmuren i sten med dess torn.

Toscana är verkligen vackert och vi stannade spontant på ett par vackra platser längs den slingrande vägen bara för att titta, njuta och ta några bilder som påminnelse. Vi stannade vid ett enormt fält av solrosor med alla solrosor vända mot solen. Sedan stannade vi vid en vacker plats delvis skördad med gulbeige kuperat landskap med ett högt grönt berg i bakgrunden och vid ena sidan mot himlen en sorts allé av cypresser och ett litet hus där vi skulle kunna åldras. Bakom nästa kulle hade man nog sett profilen av San Gimignano.

♦♦♦


En av portarna till Monteriggioni med fin stenläggning.
Den ena antika stadsporten, Porta San Francesco, till Volterra.Port till minikyrka i Volterra.

♦♦♦

Framkomna i Volterra började vi med att checka in på hotellet, Nazionale på via dei Marchesi 11. Men, det var lättare sagt än gjort. Det visade sig att det inte fanns någon reservation. Det fanns lediga rum, så det ordnade sig. Men, då visade det sig att rummen inte hade luftkonditionering. Helt uteslutet då det var stekhett ute. Dessutom var det vidrigt. Vi hade särskilt sagt till om att enbart rum med luftkonditionering var intressant när vi pratade med Ticket som vi köpte resan genom. Jonas tog kontakt med Ticket, men därifrån kunde vi förvånande nog inte få någon hjälp..! Vi valde att inte ta hotellrummet och begav oss på lunchjakt.

♦♦♦ LUNCH ♦♦♦

Vi hade precis missat lunchtiden. Restaurangerna i Volterra är stängda mellan tre och kanske sex. Det kan vara så i Italien och speciellt på mindre ställen. Vi åt smörgåsar bredvid hotellet vi skulle ha bott på. Okej – inget mer. Jonas hade prosciutto och i ost i, kanske Fontina. Jag valde en annan, schiacciata med tonfisk , majonäs och sallad. Okej som sagt.

♦♦♦

Efter smörgåslunchen begav vi oss till turistinformationen i Volterra, där de inte pratade engelska. På knackig italienska lyckades vi i alla fall få tag i en katalog med bland annat hotell. Sluligen kunde vi äntligen checka in på, Hotel San Lino. Vårt hotell låg centralt i Volterra med en enkel trevlig innegård med pool och nära den ena antika stadsporten Porta San Francesco. Mycket bra!

Volterra är en gammal etruskisk stad från 300-talet f.Kr och var en av de tolv etruskiska stadsstaterna. Volterra är anlagt på en höjd, 550 meter över havet, med stadsmur – som så många andra av de städer etruskerna anlade. Det är en liten stad byggd i sten med drygt 20 000 invånare. Runt Volterra bryts alabaster – vilket användes redan på etruskernas tid till gravurnor men numera kan det mesta köpas i alabaster.

♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

Vi åt middag på ristorante Etruria, Piazza dei Priori 6/8. Restaurangen hade både uteservering på torget och en jättemysig restaurang inne. Restaurangen har nog haft sina glansdagar. Väggarna, som var ljusa och fin stil pryddes av gamla fotografier föreställande bland annat  prins Charles på besök. Klart passande då även han haft sina glansdagar.

Antipasto
♦ Antipasti misti
♦ Carpaccio storine

Primi piatti
♦ Ravioli con salvia e burro
♦ Zuppa Volterana

Dolci
♦ Torta di limone

Vi tog in två antipasto att dela på.

Den ena antipaston bestod av ett stort fat med blandade läckerheter: crostinis – en med en ganska slät paprikaröra, en annan med någon sorts kycklingleverpastej, två sorters salami varav den ena vara finmalen som en medvurst, prosciutto en en supergod av något vi inte lyckades att identifiera. Ytterligare på fatet: inlagd grillad röd paprika i en hög, inlagd grillad aubergine, inlagd grillad zucchini av en liten zucchini skuren på längden. Zucchinin var jättefin i långa breda band med fina grillränder – den vill jag göra hemma. Slutligen på fatet stod tre sorters pecorino med olika lagringstid skurna i tjocka kantiga stavar nerstuckna i en liten skål fylld med honung. Pecorinon var inget vidare. Den sorten däremot som serverades till zucchinirisotton dagen innan var himmelsk god med mild fårsmak.

Den andra antipaston var en carpaccio av en vit eller snarare ljust ljusrosa fisk på en bädd av nedskuren ruccola med balsamvinägersirpap ringlad på och runt. Balsamvinägersirapen var söt och passade inte alls till. Med citron på blev det bättre. Carpaccio storione hette den. Det fanns ytterligare carpaccio som vi ej heller kunde reda ut vad den bestod av. Servitörens engelska var högst begränsad liksom min italienska. Det var carpaccio culatello – eventuellt på kött, carpaccio polipo – eventuellt på fisk, carpaccio marlin – eventuellt på fisk.

Carpaccio finns annars i många varianter, t.ex. på vildsvin. Vildsvin är vanligt i Volterra.

Som primo piatto blev det en pastarätt och en soppa. Pastarätten var ravioli med salvia och smält smör – en rätt vi verkligen kommit att tycka om. Raviolin var fylld med pecorino istället för ricotta samt återigen med spenat. Istället för en liten galsskål med lock och sked fylld med parmesan var det riven pecorino i. Det verkar vanligare med pecorino i Volterra till pasta.

Soppan vi valde var en tjock vegitarisk soppa serverad i skål med bruschetta i botten. Som namnet, zuppa volte
rana
, antyder var det en soppa från Volterra. Soppan var mustig & god!! Ganska lik minestrone fast utan fläsk och pasta. Laga zuppa volterana efter video: del 1 och del 2. I bakgrunden skymtar kocken från Enoteca Del Duca utan Moretta.

Vi hade börjat fundera på efterrätt efter att sett flera torte stående på en vagn, varav en brunsvart av choklad. Tyvärr tog den slut. Vi valde den friskt citrongula som var en mjuk fluffig kaka med gul tjock kräm av likören limoncello i. Kakan var mycket god och något syrlig. Kakan och fatet den serverades på täcktes nästan av all florsocker. Det var lite som en tårtbit som hemma skulle kallas kaka. Här i Italien: torta.

För övrigt var servicen inget vidare utan servitörerna var rätt nonchalanta. Det händer emellanåt i Italien, men nästan aldrig hemma. Dessbättre brukar maten var betydligt bättre än servicen i Italien – ja riktigt bra!

♦♦♦

Utanför vårt hotell Palazzo dei Priori i Siena. Vinrankor, getter och en tupp som gol om morgnarna - en härlig vy från hotellfönstret.Övergiven herrgård mitt ute någonstans i Toscna på vägen från Siena till Volterra.Rader av vinrankor i Monteriggioni, precis utanför ringmuren. Olivträd i förgrunden.Olivlund utanför vackra, pittoreska Monteriggioni.Vinrankor utanför Monteriggioni.Ringmuren i sten med torn runt staden Monteriggioni.Pittoreskt stentorn på den gamla romanska kyrkan på Piazza Roma i Monteriggioni.Torget Piazza Roma är centrum i lilla Monteriggioni med den gamla brunnen. Tog en stående espresso i huset till vänster.Detalj av stenläggningen vid en av portarna till Monteriggioni.Prunkande grönska mellan Monteriggioni och Volterra.Prunkande grönska på vägen mellan Monteriggioni och Volterra. Apelsinträd till höger i bild.En vacker utsiktsplats på sista vägsträckan till Volterra från Siena. Molnen bildar skuggar på landskapet. Huset där skulle vi vilja köpa.

♦♦♦


Typisk lokal mat i Volterra presenterad av Volterra Television.

♦♦♦


Etiketter: , , , , , , , .

Annonser

Toscana – dag 6

2008-07-14

♦♦♦

Vår tredje dag i Siena. Jonas hade sett ut ett mål, Greve i Chianti, och via navigatorn valde vi den vackraste vägen.Lanskapet som bredde ut sig vid sidorna av vägen var svindlande vackert. Toscana består av kullar och daler, gröna och bördiga, cypresser i horisonten med sina smala karaktäristiska toppar. Vinodlingarna ger landskapet ett särskilt utseende med sina perfekta rader av vinrankor vilka blir som gröna ränder i mindre ytor för att kanske en bit bort vara oldade på tvärsen.


♦♦♦ LUNCH ♦♦♦

Vi åt lunch på Osteria di Fonterutoli. Vi var hungriga och stanna på första bästa ställe längs den vackra vägen. Vi satte oss ute och tänkte oss en enkel lunch. Omgivningen var mysig. Det var riktigt varmt ute och solen stekte så det gick inte att sitta i solen. Det var inte den soligaste servitrisen vi stött på direkt, särskilt inte när vi bad att få sitta under tygtaket i stället för i den stekande solen. Under tygtaket var det mysig varmt..

Primi piatti
Spaghetti al Tonno e Finocchietto Selvatico  

Secondo piatto
Parmigiana di Melanzane 

Vi åt en enkel lunch bestående av spaghetti med frästa söta körsbärstomater, tonfisk och smala strimlor av vild fänkål. Enkelt, men mycket gott. En pastarätt som jag senare under resan kom att längta efter när det var lunchdags. Den var så fräsch.

Vi delade på en varm aubeginerätt gratinerad med parmesan samt tomatsås i. Mild – god! Till maten drack vi mineralvatten, då vi skulle köra runt i Chianti.

Vid bordet bredvid tog några andra svenskar en rätt, secondo piatto, som såg lockande ut. Det var något slags kött i tunna skivor, eventuellt fläsk, serverat på en upphettad stor kolbit eller en stor het svart sten. Ungefär som sizzling plate – fast en rund klump av sten. Stenen/kolklumpen stod på en mindre träbricka, ca 3-4 cenitimeter tjock och 10 centimeter i diameter. Det såg läckert ut!

♦♦♦

Intill osterian hade de en vinbar, enoteca, där vin och olja såldes. Vi tittade på deras viner. Det gick att prova viner över disk. Vi valde att prova fyra olika röda viner, ett gott strävt vin från Sicilien, två av deras och ytterligare ett Chianti. Det blev ju jag som provade mest. Jonas körde, så det vara bara att spotta ut – precis som på en riktig vinprovning. Det sicilianska vinet Zisola, av den var svarta druvan Nero d’Avola, var mycket gott. Ja alla fyra vinerna var goda. Vi köpte med oss Fonterutoli och Castello di Fonterutoli, två av vinerna. Det blir mysigt att korka upp senare, dricka och minnas vår mysiga, romantiska resa tillsammans.

Bredvid restaurangen hade de sina vinrankor. Det var första gången jag var så nära en vingård och vinrankor. De var ännu långt ifrån mogna men det fanns ändå stora härliga klasar av vindruvor. Druvorna var dock små. Vi provsmakade. De var inte goda, helt omogna och sura.

♦♦♦

Vi åkte vidare mot Greve, huvudorten i Chianti, längs den vackra vägen och gjorde spontana stopp där vi kunde, njöt av utsikten och knäppte några bilder. Ett av sista stoppen längs vägen var med en helt fantastisk vy med en liten liten stad längts bort i horisonten. Vi åkte vidare och kom till slut till den lilla lilla staden som vi sett från utsiktsplatsen, Panzano. Det var en gammal och gammeldags liten by byggd i sten och på andra sidan stad med en slående utsikt över dalen. Byarna och städerna i Toscana byggs ofta på höjder. I Panzano kan vi tänka oss att hyra hus under en kommande semester. Den lilla byn har bara 2 500 invånare.

På promenaden genom Panzano fick vi syn på en riktig godsak i ett butiksfönster. som vi ej kunde motsstå. Vi gick in och köpte en bit av kakan och på stapplande italienska fick jag namnet nedskrivet på en lapp av mannen därinne. Sciacciatta Panzanese – en lokal specialitet. På parkeringen kunde vi inte hålla oss från att smaka. Den var himmelskt god. Jag fotade kakan för att kunna komma ihåg – för denna ska absolut bakas hemma. Ovanpå kakan som var sockrad och förmodligen gräddad med hyvlat smör ovanpå, inte helt olikt en fransk galette fast rektangulär, med lätt torkade vindruvor på samt bitar av valnöt. Russin kanske är  en tydligare beskrivning, men de var inte så torkade utan mer som ugnstorkade tomater fast vinduvor nedtryckta i kakan och sedan gräddad. Eventuellt med sultanrussin. Jättegod!

Vi vände tillbaka till Siena för att ta det lite lugnt på hotellet.

♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

Vi åt middag på Antica Osteria da Divo, via Franciosa 29. Vårt andra besök på restaurangen, men vi var så nöjda efter gårdagens middag.

Primi piatti
♦ Risotto con zucchine saporite e fiori di zucca in forma di Pecorino Semistagionato
♦ Pici Senesi con battuto  di Agnello  e briciole  di pane  al rosmarino

Secondi piatti
♦ Fiorentina tradizionale cotta alla griglia servita con fagioli al fiasco

Dolce
♦ Piccola Croque en bouche al cioccolato su salsa di fragole

Vi hade noterat att de hade biff Fiorrentina på menyn – en typisk rätt från Florens. Vi hade bestämt att någon gång prova biff Fiorentina, trots den till synes oansenliga kryddningen. Men något särskilt måste de ju vara, men vad? På menyerna står biff Fiorentina och då med pris per hekto. Vi mobilsurfade lite för att ta reda på hur man beställer den och hur mycket man bör beställa för att senare prata med receptionisten på hotellet. Tydligen tar man in en rejäl bit, annars kan man lika bra strunta i det och beställa något annat.

Eftersom vi bestämt att äta Fiorentina stek var antipasto uteslutet. Vi har svårt att välja bort primo piatto – pastan. Jag valde risotton med zucchini och zucchiniblommor serverad ur en stor urgröpt pecorino. Ja lika stor som en parmesan. Pecorinon var delad i två delar, ett smalare lock och en högre serveringsdel. Vi hade sätt rätten serverade kvällen innan och blivit ordentligt sugna och imponerade av det kreativia serveringssättet. När risotton serverats i djup tallrik gröptes mer pecorino ur osten med sked och blev garnityr till risotton. Risotton var krämig och en av de godaste risotto jag ätit. Den krämigaste hittills. Jonas åt handrullad tjock spaghetti, pici, med någon slags ragu(bolognese) av lamm smaksatt med rosmarin.

Som huvudrätt, secondo piatto, valde vi Fiorentina stek, en klassisk toscansk rätt från Florens. Pris brukar anges per hekto, ca 4-5 euro/hekto. För oss blev det ett kilo kött med benet räknat. Det är en t-bensstek från den stora vita oxen som betar på särskild
a gräsmarker i Val di Chiana, nära Arezzo – Chianina nötkött. Hela den färdiga steken kom in med vagn till bordet där den skars upp i en bit filé var och en bit kontrafilé var. Jag blev serverad först och därefter Jonas som naturligtvis fick hela det stora t-benet. Köttet var saftigt, mört och något blodigt och mycket gott. Med något blodigt bör betänkas att jag i det närmaste vill ha köttet levande. Vita bönor i olivolja serverades på ett fat bredvid samt en enkel grönsallad ihopblandad vid bordet med olivolja och balsamvinäger.

Till middagen drack vi ett gott rött vin. Kanske var det Chianti Classico.

Innan efterrätten, dolce, blev vi bjudna på en miniefterrätt. Det var en sorts rödskimrande jelly ppå blodapelsin. Syrlig och helt underbar! Efterrätten satte inte något minnsesspår. Till den sedvanliga espresson serverades återigen en liten assiett med minikaffebröd. Det är verklkigen läckert med de små minikakorna och pajbit i miniformat, verkligen minimini.

Återigen en underbar middag!


♦♦♦

Hus i Panzano.
Schiacciata Panzanese.Schiacciata Panzanese.
Rosmarin, Panzano.


 

Etiketter: , , , , , , , , , .

Toscana – dag 5

2008-07-13

♦♦♦

Vår andra dag i Siena. Vi åt frukost på hotellet. Härligt att få caffe latte på en hotellfrukost. Det var mycket frukt på frukostbuffén, färsk ananas, vattenmelon, galiamelon, färsk persika samt banan, äpple. Även här serverades torta på morgonen, eller kaka som det heter i Sverige. Den ena var körsbärskaka och så fort jag läser körsbär blir jag sugen. Men, men den var faktikst inte god – det var en hård körsbärsmarmelad i. Jonas provade aprikos eller persikokakan, en sorts fruktig sockerkaka.

Mitt emot hoteller låg en gård och vi vaknade under senare delen av natten av deras tupp som gol. Det var ett mysigt, lantligt stenhus och på höjden växte vinrankor. Utanför hotellet växte enorma buskar av lavendel. Jag har aldrig sett sådana stora lavendelbuskar, inte ens i närheten. Det var otroligt vackra och väldoftande.

Efter frukost begav vi oss upp till centrala Siena som ligger på en höjd, ett berg. Det är en gammal bergsstad med mur byggd med i princip alla hus i Sienafärg, en terracotta röd färg. Till och med de nya områdena runt gamla Siena är sienafärgade. Vackert! Jag tror Siena är den vackraste staden vi besökt. Den känns gammal och romantisk – välbevarad och ej turistisk. En anledning till att Siena är så välbevarat är tydligen att Siena drabbades av pesten vilket satte stopp för deras blomstrande tid. Därefter fanns varken pengar eller männsikor för att bygga nya hus. Så det är välbevarat. Siena är nu en liten stad med cirka 50 000 invånare.

Vi besökte Sienas vackra katedral som är belägen på stadens högsta höjd och syns långt bort. Egentligen skulle katedralen varit mycket mycket större och blivit Italiens största katedral. Den nuvarande katedralen skulle bara utgöra tvärskeppet i den planerade gigantiska kyrkan. Katedralen är bra pampig att se som den är nu. Vackert tvärrandiga pelare inuti katedralen av marmor i svart och vitt gör den extra effektfullt. Den har härliga spetsiga former – jag gillar den gotiska stilen – men är samtidigt ljus. Biblioteket i katedralen var fantastiskt vackert med dess golv i arabisk stil och dess målade tak.


♦♦♦ LUNCH ♦♦♦

Vi åt lunch inne i Siena. Först fanns det inte plats inne, men så började det regna och bli lite kyligt. Efter vi beställt fanns det plats inne och vi flyttade in.

Antipasto
Misti …

Primi piatti
Ravioli con salvia e burro
Spaghetti al pesto

Dolce
♦ Panna cotta al bosco

Antipaston bestod av misti någonting vilket var blandade charkuterier: två sorters salami, prosciutto samt lätt rostat vitt bröd med olivolja och torkade örter.

Ravioli fylld med ricotta och spenat serverad med salviablad och smält smör verkar vanlig i regionen Toscana, då rätten ofta förekommer på menyerna vi sett. Det är en mild och mycket god rätt, som vi med säkerhet kommer prova att laga hemma – så då blir det till att damma av pastamaskinen. Återigen valde jag den rätten. Den andra primo piatto var spaghetti med pesto.

Sötsugen som jag var och alltid redo för pudding blev det dolce: panna cotta med bosco, skogsbärssås silad utan bär serverad ovanpå panna cottan som var serverad i ett glass, typ glassglas stående på en assiett. Ingen vanilj i  – i alla fall ingen äkta och fastare i konsistensen än min. God, men väldigt söt bärsås. Panna cotta är vanligt och ofta serverad med en sås (ofta silad) av blandade bär, skogsbär. Hittills har det aldrig varit vanilj i panna cottan.

♦♦♦

Siena är främst känt för Palio, en hästkapplöpning som hålls två gånger per år på det halvmåneformade torget Piazza del Campo, mitt i staden. Då tävlar de olika contradi mot varandra. Så efter lunch begav vi oss till Piazza del Campo. Meningen var att vi skulle klättra upp i Palazzo Pubblicos höga torn och njuta av utsikten. Men det var så kvavt där vi skulle gå, så  – nej det gick tyvärr inte. Jag vågade inte. Jonas förstod. Vi fick nöja oss med att avnjuta det vackra torget och stämningen på ett av kaférna på torget.

Vi strosade runt i staden. I en av affärerna provsmakade vi Panforte i 4 olika smaksättningar. Panforte kan vara smaksatt på lite olika sätt, där smaksatt med kanel, mörk choklad, torkad aprikos med mera. Mycket goda allihop. Det var den gamla farbrons son som bakade dem, berättade han stolt. Vi köpte med oss en bit med kanel(canello) Hållbarheten på panforte är otroliga 3-4 månader. Men så är panforte hårt kryddad. Panforte betyder starkt bröd. Dess ursprungliga namn panpepato, pepparbröd, då det är ett bröd med stark peppar i. Svartpeppar? Det sägs att Panforte ska innehålla 17 ingredienser, det vill säga lika många indredienser som antalet contradi inom Sienas stadsmur. Panforte smakar som pepparkaka, kanske mjuk pepparkaka eller pepparkaksdeg men med en distinkt pepparsmak. Faktiskt riktigt stark pepparsmak. Jättegod i små portioner och ett absolut måste till glöggen i år. Panforte är en specialitet med gamla anor från Siena – och det kan inte passa bättre än att köpa den just i Siena.

Vi kollade upp en restaurang vi sett tips om i boken Topp tio Toscana. Eftersom det var söndag var en del restauranger stängda. Vi gick förbi och tittade på en som såg mycket trevlig ut. Efter en titt på deras meny var valet givet. Dessutom såg det mysigt ut därinne. Det var stängt, men vi knackade på och Jonas lyckades boka bord. Ett val som senare visade sig vara helt rätt.

På hotellet tog sedan det lugnt och drack vår dagliga skvätt Sambuca.

 

♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

 

Vi åt middag på Antica Osteria da Divo, via Franciosa 29. Matsalen låg en halvtrappa ner med väggar i sten, högt i tak och medelstidsstämning. Den ena väggen är tydligen en del av den andra ringmuren runt staden. Det var otroligt mysigt och romantiskt.

Primi piatti
♦ Ravioli di melanzane al profumo di origano con pomodoro concassè, pesto toscano e pinoli tostati
♦ Crespella di branzino e dragoncello su bisquet di crostacci e julienne di verdura

Secondi piatti
♦ Medaglione di Tonno ai semi di papavero, chips di patate e salsa di capperi
♦ Filetto di Rombo al Rosmarino e chips di patate

Dolce
♦ Cannolo ai pistacchi
con crema chantilly e frutti di bosco freschi

Den hitintills mysigaste och mest romantiska restaurangen. Vi satt i en hörna där det kändes avskilt och mysigt. Det bjöds på Pro Secco, vilket verkar vanligt här samt en liten aptitretare. Aptitretaren bestod av en liten fyrkant väl genomstekt tonfisk toppad med en vit klick som smakade majonäs samt 1-2 kapris, serverad på en krokad sked. Delikat! Roliga skedar! De kunde sättas fast i assietten.

Vi hoppade över antipaston och gick direkt in på pastan(primi piatti). Jag valde en ravioli med aubergine med sås av tomatfiléer och rostade pinjenötter. Jonas valde en annan pasta, crepelle. Det var en vikt pastasort ungefär som en ihopvikt crêpes med fisk i och toppad med någon slags finriven rå morot.

Huvudrätten bestod av grillade tonfiskmedaljoner med tagliatelle av morötter och zucchini samt runtom friterad änglahårspotatis. Den friterade potatisen var verkligen tunn och härligt krispig. Den andra huvudrätten bestod av piggvarfilé med skinnet kvar toppad med extremt tunna skivor av potatis. Troligtvis tillagad i ugnen – ingen grillsmak. Contorni som ingick var friterade våfflade potatisskivor samt en skållad körsbärstomat med skinnet kvar som en liten capé med vid kvisten.

Till maten drack i ett gott vitt vin.

Som efterrätt blev det cannoli med Chantillyfyllning och färska bär runtom, bland annat ett enda hallon (som jag råkade äta upp), jordgubbe. Gott! Vi delade och fick varsin cannolo. Cannoli är ett sicilianskt bakverk, ett hårt rör av stekt deg, som brukar fyllas med godsaker för dessert, t.ex smaksatt ricottaost. Cannolo betyder lilla röret. Chantillykräm är vispad grädde smaksatt med vanilj.

Dessförinnan fick vi en liten rund chokladkaka, chokladfondant. Inte min grej, men gott. Jonas är den som är mest förtjust i chokladgrejer.

Till espresson fick vi en assiett med flera olika minikaffebröd. Sött och läckert. Därefter blev vi bjudna på Limoncello som var mycket mycket god. Inte alls som den vi har hemma – som jag köpte för flaskan. Dumt gjort.

♦♦♦

Piazza del Campo, Siena.Ravioli med smör och salvia - en vanlig rätt på menyerna i Toscana.Tegelkyrkan San Domenico från år 1226, Siena.

♦♦♦

Etiketter: , , , , , , , , .

Toscana – dag 4

2008-07-12

♦♦♦


Vår sista dag i Florens. Nästa mål i den underbara regionen Toscana är den gamla staden Siena med etruskiskt ursprung med ett stopp i Vinci. Vi åt en ordentlig frukost på hotellet innan vi checkade ut. Eftersom vi skulle åka runt i Toscana hade vi innan hyrt bil för de dagarna av Eurocar, genom Ticket som bokade flyg, hotell och bil. Med karta och navigator begav vi oss iväg i det heta Florens för att hämta ut bilen. Det är inte alltid lätt att hitta i Florens eftersom en del av vägarna är dubbelnumrerade. Vi visste inte vilken som var gällande. På Europcar fick vi ut våran Fiat och med hjälp av navigatorn tog vi oss till Vinci längs autostrada och små kringelkroksvägar. Det var 36 grader varmt ute.

Vinci är den lilla byn där Leonardo da Vinci föddes precis utanför. Hans födelsehus är bevarat fast utan möbler. Det var ett enkelt stenhus med en orolig utsikt och vägen dit var kantad av olivträd. Olivträden bar redan frukt, men den var inte mogen. Vi smakade och oliverna var träiga än. Mycket vacker omgivning.

I byn Vinci har de byggt maskiner efter hans fantastiskt utförliga ritningar. Vi var inne och tittade och fascinerades. Verkligen jättekul att de byggt efter hans ritningar! Byn Vinci är liten, men fin.

♦♦♦ LUNCH ♦♦♦


Vi åt lunch i Vinci på en enkel trattoria. Det var helt tomt där inne förutom vi och en annan familj.

Antipasto
Crostinis

Pizza
Pizza Margherite

Det var tre stycken stora crostinis, nästan som mindre bruschetta. På dem var det tomat, karljoghansvampsröra och varm kycklingleverröra. Den sistnämnda var sträv i smaken men god. Dock tänkte jag på Whiskas och om Tigris skulle ha gillat den. Ville inte förstöra Jonas apetit.

Pizzorna var okej, inget mer. Faktiskt lite mer lika de som serveras i Sverige, fast bättre.


Efter Vinci var det full fart till Siena. Vi checkade in på vårt hotell Palazzo dei Priori. Hotellet var ganska nytt och modernt. Vårt rum var svalt och skönt. Luftkonditionering är ett måste i den här värmen. Trötta som var var så var vi inte sugna på att gå och leta efter en restaurang då hotellet låg en liten bit utanför Siena. Vi tog hjälp av receptionisten som rekomenderade da Michele av de restauranger som låg närmast. Till centrala delen av Siena skulle det ta ungefär 15-20 minuter att gå från vårt hotell och det ligger högt.

♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦


Vi åt middag på ristorante da Michele, via Massetana 64/68. Vi satt på deras uteservering omgärdad av buskar och med tygtak så det kändes som inne fast vi var ute.

Antipasto
♦ Fonduta di Formaggi Calda Servita con Crostoncini di Pane Tostato 

Primi piatti
♦ Gnocchetti di Patate con Porcini, Pistilli di Zafferano, Scagliati di Mandorle e…
♦ Pici alla Contadina

Dolci
♦ Panna cotta con cioccolata e caramel
♦ Tiramisu

Vi delade på en antipasto bestående av ostfondue av ostarna gorgonzola, taleggio samt pecorino serverat med vitt rostat bröd. Fonduen serverades i en liten keramikgrej med värmeljus under. Gott! Väldigt mättande för en person.

Gnocchietto är som minignocchi av potatis. Här serverade med pancetta, karljohanssvamp som är så vanlig i regionen och parmesan. Av saffranen märktes inget, ej heller av mandlarna. Pancettan var tjock, mer som sidfläsk i storlek och ej tunn som bacon. Finriven parmesan med nymald svartpeppar dekorerade tallriken som en ring. Jonas valde pici alla contadina som betyder typ pici serverat på bondskt vis. Pici är en grövre, tjockare spaghetti och till den serverades bolognese och karljohansvamp. Pici är vanligt i regionen och är handrullad tjockare spaghetti likaså är papardelle och tagliatelle vanligt.

Tiramisun  – godare än den i Florens. Jonas var verkligt förtjust. Saftig! Panna cottan var med vit choklad och creme caramel och över panna cottan karamellsås. Panna cottan serverades uppstjälpt på ett fat. Tallriken var stor och vackert dekorerad med karamellsåsen i smala ränder som utjorde ett mönster och med små bitar av vit choklad. Det var en mycket söt panna cotta i två skikt utan smakskillnad mellan skikten. God – men väl söt. Mycket fast i konsistensen. Fastare än vad jag gör den. Vi bytte tallriken efter ett tag då Jonas trånade så efter Tiramisun. Och jag är den som är mest förtjust i puddingar av olika slag.

Till desserten drack jag Vino Santo och Jonas ett siciliansk dessertvin från Kuddia, antingen Moscato di Pantelleria eller Passito di Pantelleria. Vino Santo var torrt, inte så gott. Det jag provat hemma var sött och mer likt Marsala. Det blev en missuppfattning med dessertvinet på grund av språket. Jonas ville ha ett dessertvin från Toscana och trodde att han fick det. Jag hörde att det var från Sicilien och trodde att han ville ha det så. Dessertvinet från Sicilien var jättegott och det skulle vi gärna vilja få tag i hemma – om det går.

Bild från en enorm lavendelbuske i Siena.Vägen upp till Leonardo da Vincis födelsehus i Vinci, Toscana.Oliver på olivträd utanför Leonardo da Vincis födelsehus i Vinci, Toscana.Vy över bördiga Vincis omgivningar i Toscana.Grönt och prunkande i Vinci. Det växer och växer och växer...Leonardo da Vincis födelsehus med ingången i Vinci, Toscana.


Etiketter: , , , , , , , , .