Restaurangen SMAK

Restaurang SMAK – riktigt bra mat alldeles vid Hötorget i centrala Stockholm.

Det var lite mer än ett år sedan sist och det har blivit några besök genom åren. Smak är en gammal favorit och senast vi var där var var det en julklapp som Erik önskat sig. Det är också en av de första restaurangerna som Jonas bjöd ut mig på när vi dejtade för många år sedan… Nu passade vi på att boka vårt besök under F12-gruppens restaurangrea – ett dundererbjudande..! Så naturligtvis gav vi oss på en 7-rätters – 7 små olika smaker som tillsammans motsvarar en 3-rätters middag. Då finns det naturligtvis plats för två desserter..!

Sedan sist hade de bytt ut pappersmenyerna till plast som sedan fungera fint som underlägg. Men borden i sig är fina att titta på. De ser ut som på framsidan av Smaks hemsida, det vill säga ett bord i mörkt trä där bordsskivan är uppdelad i ett helt gäng fyrkantiga fack som var och en innehåller någon krydda. Över dem en glasskiva. Åh – tänk om det vara små luckor så att man kunde dofta runt på bordet.. Men, nja hur skulle det se ut?! På menyn kryssar man för de smaker man vill ha. 3, 5 eller 7 smaker. Finns enstaka smaker att lägga till i fall man vill det. 3 smaker motsvarar en varmrätt, 5 motsvarar 2 rätter och 7 en 3-rätters middag. Till varje smak finns dryckrekommendation som man kan beställa som smakglas eller vanligt glas.

Maten på Smak är för det mesta otroligt god..! Det bästa med Smak är att restaurangbesöket inte bara handlar om att äta utan vi blir så inspirerade. Det är spännande att äta där och smakerna är internationella. Allt faller en inte i smaken, men det är okej. För det är så roligt att se hur smaken kommer serveras och vad det faktiskt är. En råbiff behöver inte vara en råbiff på det klassiska sättet utan en skiva capaccio runt kapriskräm. Det är också råbiff fast i en annan form. Roligt..! Dessutom ett ypperligt tillfälle att prova något nytt. De måste ha hur mycket porslin som helst därinne. Eller flyttar den runt bland F-12 gruppens olika restauranger…

Meny 1 (Jonas)

Mynta – "Crème ninon" röding, forellrom
Pimiento – "Fritters" krabba, mojo rojo
Ingefära – "Hot pot" oxbringa, dumpling
Ras el Hanout – "Pastilla" lamm, myntayoghurt
Sesam – "Beef satay" soya, cashewnöt
Kardemumma – "Cake" äpple, calvados
Svartpeppar – "Baba au ruhm", ananas, kokos

Meny 2 ( Jessika)
Mynta – "Crème ninon" röding, forellrom
Wasabi – "Tataki" tonfisk, melon, avruga
Pimiento – "Fritters" krabba, mojo rojo
Kapris – "Anglais" anklever, rökt anka, betor
Ingefära – "Hot pot" oxbringa, dumpling
Stjärnanis – "Crème brûlée" citrussallad
Kaffe – "Lollipop" choklad, körsbär, kaffeglass

Meny 1
Mynta – Creme ninon är i grunden en fransk grön ärtsoppa. Här serverad med en skvätt champagne i samt ett par minibrödkrutonger, någon förrymd ärta och små pyttesmå gurktärningar. Kanske kanske lite schalottenlök i. Soppan serverades i en stor och hög djup tallrik med bara en liten fördjupning ungefär som en liten mugg. På ett tefat bredvid serverades lätt gravad röding i 2 bitar (drygt 1 cm tjocka) stående i forellrom dekorerad med en större kvist mynta överringlad med lite olja och ett par varv på svartpepparkvarnen. Rödingen var perfekt gravad men hade varken sälta eller sötma som vanlig gravad lax. Den var len och fin. Den gröna ärtsoppan tyckte jag påminde om gazpacho.

Pimiento – Tre stora (2 cm i diamter) friterade bollar med hackad krabba serverade i en skål tillsammans med en klyfta inlagd limequat på bricka. Runt krabbbollarna var det ett tunt lager frityrsmet. Till dem severades en liten liten skål mojo rojo. Mojo rojon hade en tydlig röksmak som kanske kommer från Pimienta della Vera eller Pimiento L’Espette. Mojon var jättegod och vi får smaka oss fram hemma till en liknande mojo.

Ingefära – Soppa med dumplings. Buljongen till soppan hade tydlig smak av ingefära utan någon som helst syrlighet som annars kan vara vanlig i sådana soppor. Lite som te fast ingefära. I buljongen låg tunt huvlad morot och ingefära i breda skivor men nästan papperstunna. Det var dekorativt och fint. I buljong låg det två dumplings fyllda med oxbringa och kanske någon ost.(?). Dumplingarna var för sladdriga, ungefära som det var överkokta. Middagens minst goda rätt.

Ras el Hanout – Två avlånga små smala bitar av ganska segt, trådigt och torrt lamm inbakad i filodeg på ett litet litet fat på en större tallrik ackompanjerad av en liten smal kaffekopp fylld med myntayoghurt dekorerad med en kvist mynta. Myntayoghurten var yoghurt med någon slags myntaolja samt grovriven gurka. Under lammet låg såsen, en slags tomatsås med smak av Ras el Hanout som är en kryddblandning. Det var mycket god smak, men det totala intrycket drogs ner av det sega lammet. När det kom in trodde Jessika att det var fel, för det såg ut som en efterätt och påminde om marsipanlimprna från i julas.

Sesam – Tre små grillspett av lättgrillade nötköttskuber garnerad med sesamfrön och någon sojagrej. Till dem serverades i en liten dippkopp innehållande såsen med stort S – en satay fast med cashewnötter och med japansk smak. Troligen japansk soja och kanske en aning mirin samt sesamfrön. Troligen även sesamolja och kanske kokosmjölk. Till det serverade en liten sallad av riven rättika(?). Det var riktigt riktigt gott. Såsen vill vi absolut göra hemma..!

Kardemumma – En typ av äppelkaka av en tjock skiva äpple och på det ett täcke av typ smulpaj. Kanske inte så enkelt, men vad vet jag. Äppelkakan låg på en bädd av vaniljsås som egentligen var kardemummasås, men smakade i alla fall vaniljsås och helt underbart gott. I såsen var det tydligen calvados. På äppelkakan tronade en oval kula äppelsorbé. Mycket, mycket gott och välkomponerat. Äppelkaka är lite av min efterrätt. Jessika blev stormförtjust i sorbén som var läskande.

Svartpeppar – Baba au Rhum i Piña Colada version serverade i stor sjup tallrik. Det var en grillad ananasskiva(0,5 cm tjock) och ovanpå det låg själva baban i miniatyr, fast ej i rom, toppad med en oval kula kokosglass med lite svartpeppar på. Troligen var det svartpeppar på ananasen också. I botten, under ananasskivan, låg en sorts sockerlag. Jag tyckte inte att svartpepparsmaken var framträdande alls. Det var en lagom efterrätt, inget som stack ut. Men klart god. Kokosglassen tyckte Jessika särskilt mycket om. Baba var en dessert vi upptäcke under en semester i Terracina och den är svår att konkurrera med, lagad av napolitanare som den var på en av de bästa restaurangerna vi ätit på.

Varje gång vi är där levererar de. Det är bra men lite stel service. Det flyter på, man får mat snabbt trots att restaurangen är full. Maten är fräsch och varm när den ska vara varm. Mycket bra!

Meny 2
Mynta – Mild och frisk som en bris. Underbart god
a bitar av lättgravad röding med härlig len konstisten och perfekt tuggighet. Första gången jag åt röding på det sättet. Den här soppan vill jag verkligen prova att göra hemma..! En riktig sommarsoppa med härlig mild syra.

Wasabi – Två längre skivor(ca 3 mm tjock) tonfisk cirka 2,5 cm breda serverades i en djup tallrik, bredvid varandra. I mitten på tonfisken låg det en kub vattenmelon och en fyrkantig skiva tofu under tonfiskskivan så att skivan fick en rundad form på höjden. Ovanpå tronade en klick wasabikräm, typ lättvispad grädde smaksatt med wasabi och över det är par romkulor. I utkanten av tallriken låg krossade wasabiärtor. Under en fiskbuljong, en saltig sådan liknande fiskås men ändå inte… En vacker rätt..! Mycket mycket gott. Inte alls stark som jag kunde tro. Jag är galet förtjust i rå fisk.

Pimiento – Gott och nytt för mig att äta krabba varm.

Kapris – I en djup tallrik serverades en skiva brynt anklever på ett par bitar av betor, både gula och röda, ett gäng små kaprisar samt två tunna miniskivor av rökt ankbröst. Anklevern var delikat. Men jag tycket betorna och kaprisen blev för dominanta mot den milda, mjälla anklevern. Jag åt dem separat och de var i sig själva goda. Anklevern påminde om vår förlovningsmiddag i Toscana då vi åt gåslever med apelsinsås och anklevermousse med marsalasås i den pittoreska staden Volterra.

Ingefära – God buljong och vackert med grönsakerna. Dumplingen var god med saltig fyllning, men något överkokta.

Stjärnanis – "Crème brûlée" citrussallad . Crème brûlée med mild smak av stjärnanis och med ett tunt fint knäckigt lager bränt socker i en liten vit form. Form i vanlig storlek, ungefär som de vi har hemma. Dags att prova brännaren hemma..!Till det serverades en sallad av blandade citrusfrukter i en liten mugg bredvid, även en mangobit hade smygit sig in där. Båda sakerna stod på en liten rektangulär vit bricka. Fint serverat. Puddingen var helt underbar. Pudding är min typ av dessert… Jag var lite tveksam till stjärnanis när jag läste menyn, men kunde ändå inte låta bli att beställa in pudding när den fanns på menyn. Jag blev inte beskviken..! Den var underbar. Citrussalladen var god, men jag tyckte inte den passade till – den tog över smaken av puddingen. Och det ville jag inte vara med om..!

Kaffe – På en stor vit djup tallrik med en mindre urgröpning i mitten serverades min sista smal. I fördjupning låg en nästan svart chokladsås med mycket chokladmak. I den stod två spröt (grillspett) och på dem satt det två större kuber chokladkaka, typ brownie och därefter två körsbär inlagda i något smarrig. På tallrikens breda kant stod en liten smal kaffekopp med kaffeglassi och med två "sugrör" av mörk choklad. Otroligt dekorativt..! Kaffeglassen var jättegod. Allt var gott. Det kunde dock drällt av körsbär, för när jag ser körsbär då vill jag ha körsbär i en större mängd än så här. Blev lite mindre eftersom jag delade med Jonas… Annars är det här lite mer av Jonas grej med chokladkaka och mörk choklad. Men körsbären – de är mina..!

Till de första tre smakerna drack jag ett smakglas vitt vin, Witardus Xarel-lo, Masia Freixe, Penedès, Spanien. Det var gott och rekomenderades till smaken Pimiento. Saké och ett japansk fruktvin rekomenderades till mina första två rätter, men jag är ingen vän av saké och rätt försiktig med vin. Rödvin är lättare…

Till nästa två smaker blev det ett glas rött vin, Casamatta, Bibi Graetz, från Toskana i Italien. Det var rekommenderat till smaken ingefära och var mycket mycket gott. Ett vin i min smak…

Flera av rätterna skulle vi gärna prova på att laga hemma..!! Vi längtar redan till nästa gång vi ska gå ut och äta..!!

Mynta - Ingefära - Ras el Hanout - Sesam - Svartpeppar - Wasabi - Kapris - Stjärnanis - Kaffe -

Etiketter: , , , , , , , .

Restaurangen restaurangen

I julklapp fick den minsta gourmeten i vår familj en händelsedag i form av en trestegsraket av oss, farmor & farfar och Kia. Vi återkommer strax till Kia, farmors lilla ”vovve”. Tyvärr kunde farmor & farfar inte följa med. Dagen började på Centralbadet med ett lugnt bad. Därefter såg vi filmen Guldkompassen tillsammans – en välgjord film med vackra miljöer och läckra manicker. Huvudrollsinnehavaren är den tolvåriga flickan Lyra som lever i en parallellvärld där människors själar lever i form av djur som följer människor överallt. De kallas daimoner. Du och din daimon är ett, allt som drabbar dig drabbar din själ, den smärta du känner upplever även din daimon. Vi förstod snabbt att Kia inte alls är en vovve utan farmors daimon..! Farfar verkar ha flera osynliga daimons, som han kallar Personalen.

Finalen på dagen var restaurangbesöket på Restaurangen, en av våra absoluta favoriter. Konceptet handlar om smaker och som gäst väljer man rätt efter smak för rätterna är just döpta till en smak. Man kan välja mellan tre, fem eller sju smaker. Alla smaker är i någorlunda samma storlek, där tre stycken motsvarar en huvudrätt, fem är som förrätt samt huvudrätt, och sju smaker som en trerättersmeny.

Vi valde fem rätter var, men jag hade nog behövt 2-3 rätter till för att bli mätt och J uppgav att i alla fall 5 rätter till…kanske 10? Rätterna är för små, men delikata. Varje smak är en fröjd för ögat, vacker i sig och vackert och finurligt serverad. Servicen är hög – personalen är uppmärksamma och vänliga.

Vi började med något gott att dricka och blev rekommenderade två drinkar som visade sig var otroligt goda. Ett stort plus för att det finns spännande alkoholfria drinkar!!

Fördrinkar
Passionsfrukt – ”Royale” champagne

Vattenmelon – Vattenmelon, citron

Lättöl

***

Meny 1

Pepparrot – ”Tartar” fjordlax, äpple, senap

Ingefära – ”Paté de Campagne” anklever, fikon

Kapris – ”Råbiff” oxrygg, betor

Svartpeppar – ”Bourguignon” oxkind, selleri
Brie – ”Fritters” hjortron

***

Meny 2

Pepparrot – ”Tartar” fjordlax, äpple, senap

Kapris – ”Råbiff” oxrygg, betor

Soja – ”Dim Sum” räkor, citrongräs

Dragon – ”Moules Frites” crudités

Brie – ”Fritters” hjortron

***

Meny 3

Citron – ”Strut” löjrom, blomkål, gräslök

Soja – ”Dim Sum” räkor, citrongräs

BBQ – ”Korean Bento” ribs, kimchi

Chili – ”Jambalaya” skaldjur, kyckling, chorizo

Kaffe – ”Semifreddo” körsbär

***

Kommentarer till menyerna:

Meny 1 – Pepparrot serverades i ett stort martiniglas på en liten assiett och bestod av små bitar av rå lax, äpple med senapssås med små senapskorn toppad med råriven färsk pepparrot. Smaken var frisk och pepprig. Ingefära var en liten portion där ingefära var i cumberlandsåsen som var ganska stark och mycket fräsch och god. Anklever är den enda lever som jag äter och därtill med nöje. Kapris var en ny variant av råbiff bestående av carpaccio lindad runt kapriskräm(?) med annars klassiska tillbehör. Ja, det kan inte bli fel. Gott med minibetor både röd och gul. Svartpeppar var mitt mest vågade val – oxkind. Brukar annars bli äcklad när jag läst om det, trots att det står att det ska vara delikat. Det var delikat..! Oerhört mört och fint. Smaken serverade i en liten liten kastrull med selleri, ”grytsås” och små lökar och minikrutonger. Glassen/sorbeten till Brie tål att omnämnas mer – otroligt god och något att försöka göra själva. Glassmeten måste ha silats för den var alldeles slät och fin.

Meny 2 – Jag är hungrig! Hälsningar J…

Meny 3 – Citron var favoriten förutom desserten bland smakerna. Två små härliga strutar i vårrulledeg som kan ätas som en glass eller med en gaffel och gröpa ur. Vi hittade receptet i kokboken Smak – så det ska vi prova. Soja serverad i en bambuinsats med pinnarna fastsatta i locket – coolt. BBQ serverad i en större svart låda med låga kanter som öppnades först vid bordet. Däri fanns 2 små benfria spjäll, wasabikryddat ris, sojabönscreme, kimchi och en stark barbecuesås. Chili var lite väl stark så byte över bordet gjordes mot Dragon – vars sås var så god att den kunde drickas. Efterrätten Kaffe var uppskattad, serverad i just en större kaffekopp med härligt skum av grädde(?) och därunder en härligt mörk körsbärssorbet med hela fina körsbär och i botten semifreddon. Menyn inleddes med vattenmelondrinken och avslutades med en ny.

 

restaurangen