matorama

Så är det äntligen dags för årets kräftpremiär..!

När jag var liten fanns det fortfarande tillräckligt med kräftor att fiska i Dalarna. Jag var för liten för att få vara med och fiska själv men minns att det fiskades. Kräftorna kokades på gården intill den röda stugan vi hyrde i Noret, Dala-Järna på sommaren. Först var de alldeles svarta sedan efter kokningen vackert röda. Jag tror de kokades i samma stora mojäng som vi kokade kläder i. Sedan var det kräftskiva med alla attiraljer, stora fina kräftlyktor, hattar…och kvällen var mörk och härligt sensommarvarm. Jag har för mig att kräftorna var större då, att det gick att få ut lite kräftkött ur benen…

På den tiden åts kräftor enbart på sensommaren efter kräftpremiärdatumet 8 augusti och kräftsäsongen varade fram till 1 september enligt lag för att hindra utfiske. Kräftor har tydligen ätits i Sverige ända sedan 1500-talet, men först på 1800-talet kalla som idag. Numera går det att få tag i kräftor året runt i frysdisken. Men här hemma äter vi årets kräftor först i augusti. Kräftorna hör liksom augusti till.

Numera har vi tradition hemma att fira min födelsedag på tu man hand med massor av kräftor. Till kräftorna har västernbottensost en given plats på bordet, växelvis i västerbottenspaj eller naturell. I år blev det västerbottensost, franskt vitt lantbröd och ett gott vitt vin, Jurassique Chardonnay, till kräftorna. Och som alltid 2 kilo kräftor. Det är ju inte så mycket mat i kräftor då nästan 90 procent är skal och annat.

Skalen ska sparas och den här gången ska vi komma ihåg dem i frysen och göra en god kräftsoppa på dem senare.

Innan provade vi rabarbernektarn som vi köpte i helgen. Mmm..serverad som en iskall fördrink fast utan alkohol.

Vi åt ICAs kinesiska jumbokräftor(frysta) och svenska färska signalkräftor från Småland i hink, Smålands-kräftor. Båda sorterna var mycket goda och vi kände ingen nämnvärd skillnad. De kinesiska var vackert mörkröda och de småländska något ljusare i färgen. Båda sorterna hade en god dillsmak och lagom sälta. Med det blev de småländska kräftorna omotiverat dyra. Däremot undrar vi nu hur små ICAs vanliga kinesiska kräftor är för deras jumbo var verkligen små!!

De kräftor som äts i Sverige är flodkräftor och signalkräftor. Flodkräftor är numera inte vanliga då de drabbades av kräftpest som den inplanterade signalkräftan tog med sig. Signalkräftan däremot är bara bärare av kräftpesten och är numera den vanligaste kräfttypen i Sverige och känns igen på att den har en vit fläck på klon, i klogreppet.

Så här skiljer man på hon och hankräftor: hanen har ett extra benpar på buksidan samt större klor och bredare "axlar" och honan har bredare stjärt. Ungefär som på människor… Vi lyckades inte se någon skillnad.

Födelsedagsmiddag – ja. Jo, jag fick jättefina presenter av Jonas, en läcker vinkaraff som påminde om den i Toscana så att vi kan påminnas varje gång om vår underbara semester där. Sedan en brylébrännare med tillhörande skålar – så snart blir det creme caramel igen.

CINT har gjort en kräfttestsammanfattning av årets kräftor som testats av olika paneler i olika tidningar. Länkar till de tidiningarnas kräfttest finns med.

Etiketter: mat, kräftpremiär, kräftor, signalkräfta, flodkräfta, smålandskräftor, kräfttest.

Filed under: Menyer | Tagged: födelsedag, födelsedagsmiddag, Kräftor, kräftpremiär, kräfttest, mat, middag, recept, signalkräfta, smålandskräftor |