Förlovningsmiddag

Vår första förlovningsmiddag åt vi i Volterra, Toscana i somras. Det här blev vår förlovningsmiddag hemma med ringarna på. Gemensamt för de båda middagarna blev det enormt goda vinet. I Volterra valde Jonas årgång 2001, så klart. Vi köpte med oss en flaska hem från 2003 att avjnuta senare, som blev igår. 2003 rankas högre, så det lovade gott, men 2001 är något speciellt…oavsett…

Först en drink med smak av bittermandel, lika delar amaretto och konjak. Till det några crostinis med den läckra paprika- & olivröran… T-benssteken vi åt i helgen blev så fantastisk god att vi beslöt att försöka upprepa succén. Samtidigt som den påminner om Siena där vi åt bistecca Fiorentina. Slutligen även en spansk dessert som vi åt i San Gimignano..

Förrätt
Crostinis med paprika- & olivröra

***

Huvudrätt
T-bensstek, vitlökssmör, hemlagad pommes frites
Case via Fontodi, 2003

***

Efterrätt
Crema catalana

***

Etiketter: , , , , , , .

Toscana – dag 9

2008-07-17

♦♦♦

 Vår tredje dag i Volterra. Vi stannade i Volterra och promenerade i den lilla mysiga romatiska bergsstaden byggd av sten.

 ♦♦♦ LUNCH ♦♦♦

Vi åt lunch på Il Pozzo degli Etruschi, Via delle Prigioni 56048. Vi satt på deras uteservering i en vacker gränd av stenhus mitt emot  Da Beppino.

Primi piatti
Spaghetti med tomatsås och basilika, Spaghetti Pomodoro e Basilico
Tortellini med köttfärssås, Tortellini alla sugo di carne
♦ Penne med sparrissås, Penne agli Asparagi

Dolci
Panna cotta con fragole
Torta di cioccolata

Vi beställde tre pastarätter att dela på till lunch. Servitören förstod inte först att vi skulle ha alla på en gång. Men när han väl förstått inte bara det utan att vi inte heller var överens om huruvida vi skulle ta in tre tallrikar med pasta på en gång – på det lilla bordet och riskera att de svalnade, upprepade han leende at the same time varje gång han var vid vårat bord. Han förklarade sedan att italienarna hade tagit in en pastarätt i taget att dela på.

Pastan var sådär. Tortellinin med köttfärssås var godaste. Tortellinin var något större än de i Sverige. Penne pastasorten var istället mindre, smalare. Sparrissåsen förvånade mig eftersom sparrisen i inte var färsk utan konserverad. Pastan serverades med finriven pecorino vid bordet.

Eftersom vi skulle stanna och bara koppla av och mysa tillsammans i Volterra passade vi på att avnjuta varsitt glas rött vin till maten. Vi valde husets vin och det var det sämsta vinet hittills. Ovanligt! Vinerna brukar vara mycket bra. Smakade utspätt.

Vi har kommit på att vi sällan orkar äta efterrätt efter middagen och passade nu på att äta efterrätten efter lunch istället. Puddingälskare som jag är blev det panna cotta igen – denna gång med jordgubbsås efter som skogbärssåsen var slut. Panna cottan var lite dallrig utan vanilj, serverad på fat med den röda såsen över och runtom. Chokladfantasten fick sitt i form av mörk chokladkaka som serverades varm i flera skivor. Ja den efterätten kunde räckt till 2-3 personer! Chokladkakan var mörk, choklad med lite finhackade nötter i och mycket god.

♦♦♦

 Port med vy från Volterra.Promenadväg runt Volterras stadsmur.Gränd med gamla fina stenhus i Volterra.

♦♦♦

Efter lunchen tog en promenad och en tur i Palazzo Viti. Palazzo Viti är ett 1600-tals privatpalats inrymt i ett vanligt hus – mer än palatsvåning med ett antal lyxigt möblerade rum; hall, balsal, matsal, lounge för slagen, rum för porslin, bibliotek, lounge, röd lounge, balkongrum, kungens sovrum, det gula sovrummet, påklädningsrum. Det är ett så kallat husmuseum med samlingar av alabaster, porslin, målingar med mera.
 
Innan middagen kopplade vi av på hotellets innegård vid poolen.

♦♦♦
Några bilder från enoteca del Duca från deras webbplats. Ägaren och kocken på bild, likaså ingången, och trädgården där vi satt och åt.

 

 ♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

Vi åt middag Enoteca Del Duca, Via di Castello 2 – utsedd till bäst restaurang i Provinsen Pisa av Guide book Espresso 2006. Enoteca betyder vinbar. Vinbarer har ett relativt stort sortiment av fina viner och verkar ofta servera även mat. Del Duca har flera matsaler, en vanlig, en i källaren och i trädgården. Vi åt middag i deras fina trädgård omgiven av stenmurar och runt om olika plantor, bland annat tomatplantor, basilika med mera. Otroligt mysigt. Över borden vara tygtak uppspänt och tur var det eftersom det kom ett par regndroppar. Som en extra inramning fanns där en liten tik som charmade gästerna, lilla Moretta.

Antipasto
♦ Gåslever med apelsinsås
♦ Anklevermousse med marsalasås

Primi piatti
♦ Lasagnette med örter
♦ Ravioli med rökt ost…

Secondi piatti
♦ Oxfilé med grillade grönsaker och mandel
♦ Kontrafilé på lamm med russin, pinjenötter och spenat

Den tveklöst bästa och mest romantiska middagen. Våran allra sista middag i Italien för den här gången. Restaurangen var mysig, maten vackert komponerad och delikat, servitörerna glada och trevliga. Kockens hund Moretta var fri underhållning under kvällen och verkar charma alla gäster. Det visade sig senare att kocken var ägaren till restaurangen. Vi växlade några ord om hans hund på italienska, ganska så stakande fraser.  Det verkade viktigt att jag förstod att hunden hans var en tik när jag försökte fråga om det var en valp. Bambino? fick direkt svaret bambina!!! É ragazza! En signore vid bordet försökte hjälpa till: Femme. Aha, signorina svarade jag och visade att jag förstått och kocken log.

Innan middagen skålade vi i varsitt glas prosecco – Italiens motsvarighet till Frankrikes champagne. Vi har blivit så vana nu med att bli bjudna på prosecco på restauranger att vi trodde vi blev bjudna nu med. Men, men – prosecco passade perfekt – särskilt denna speciella middag. Det kan bli lite knepigt ibland med den bristande italienskan och den bristande engelskan. Ofta slutar det ändå bra.

Till maten drack vi det godaste vin vi någonsin smakat. Det hade en fin underbar smak av tjära. Vi köpte med oss en flaska hem, fast av en annan årgång, 2003 eftersom 2001 tyvärr var slut. Vinet kom från Fontodi, Case via Syrah som ligger i det underbara Panzano i Chianti. Jag har lärt mig att jag tycker om druvsorten Syrah.

Olika sorters bröd serverades i korg. Väl medvetna om middagen framför oss valde vi bort en del bröd. Men schiacciatan kunde vi inte låta bli – som är det godaste bröd vi ätit i Italien under resan.

Antipaston var underbar. Gåslevern var stekt 30 sekunder på varje sida och den bara smälte i munnen. Delikat! Apelsinsås låg som en spegel på tallriken och var syrlig med en liten angenäm smak av apelsinskal. Ganska lik en apelsinsås vi tidigare gjort till anka, men mindre söt och med lite lite fin beska. Den godaste antipaston någonsin. Den andra antipason var anklevermousse formade som fyra små fina ägg på en spegel av marsalasky. På tallrikarnas kanter låg små trekantar av lätt rostat vitt bröd. Underbart gott. Tänk att lever kan vara så underbart gott!

Pastan var god, speciellt lasagnetten med örter och både mandlar och pinjenötter. Lasagnette är klippta lasagneplattor som serveras som vanlig pasta. Örterna tillsammans med nötterna blev som en pesto. Raviolin var cirkelrunda, platta och stora täckta av tunna skivor rökt ost. Kanske var det hård ricotta eller pecorino. Nja, det var nog Scamorza, en form av mozzarella fast lite torrare. Vi ville gärna prova rökt ost och nu har vi gjort det. Vi kommer inte prova det igen.

Huvudrätterna, seconi piatti, var underbara. Den här restaurangen var inte lika traditionell så till secondi piatti serverades contorni på själva tallriken bredvid köttet.

Den ena bestod av tre större oxfilémedaljoner cirka 2,3 cm tjocka som var välgrillade runt om och riktigt blodig inuti. Det borde varit helgrillad oxfilé skuren i tjocka skivor. Det är sällan jag  fått ett sådant blodigt kött och här ställs aldrig frågan hur köttet ska vara. De vet. De serverar köttet som det ska vara tillagat för att vara som bäst – blodigt. Den grillade oxfilén låg på en spegel av Chiantisky och till det serverades olika grillade grönsaker: tomathalva, fänkål – en kvarts, mild hel grön chilifrukt, halverade aubergineskivor, skivad zucchini cirka 1,5 cm tjock, röd paprika, några oskalade vitlöksklyftor. Grovt hackad mandel, eventuellt milt rostad men ej skållad låg strödd över ofilén och utgjorde ett kanpprigt och härligt inslag. Oxfilén hade förmodligen grillats med rosmarin eftersom en större rosmarinkvist tronade över rätten. Behöver jag tillägga att köttet var otroligt mört?

Den andra huvudrätten bestod av kontrafilé på lamm. Kontrafilen var bortskuren med fettkappan kvar från ena sidan av revbenen och sedan ihoprullad med en liten kvist rosmarin i och spår av rosmarin på köttet. Det var en tunn fettkappa, nästan som en hinna, som var knaperstekt och färgen på den var nästan kolabrun som bränt socker. Lammkontrafilén serverades på en spegel av marsalasky garnerad med russin och rostade pinjenötter, grillade hela oskalade vitlöksklyftor, samt färsk lagerblad. Som tillbehör (contorni) på tallriken serverades fräst spenat. Det renskrapade benet tronade som dekoration ovanpå rätten. Makabert skulle nog en del anse – vackert tyckte vi. Jonas ägnade en del tid åt att fundera på hur köttet var tillagat genom att provade att rulla ut en bit kött och testmontera det åter på benet. Som ett pussel..fastän Jonas annars tycker pussel är tämligen trist. Köttet var troligtvis marinerat eller kryddat innan på något sätt. Det var nästan lite sött, lite syrligt. Det söta kan inte bara kommit från russinen.

Dagen innan hade vi gått förbi restaurangen för att recognicera lite och på menyn under Dolce hade vi funnit Zabaione – ett självklart val för mig. Jag har inte sett Zabaione på menyerna i den här regionen tidigare. Tyvärr visade det sig att zabaionen var slut. Vi var dock mycket mätta och hade egenligen inte plats för en efterätt. Men en zabaione hade vi tänkt att dela på för att prova hur de smakade i Italien. Jag har aldrig ätit zabaione i Italien, bara gjort hemma.

Middagen var god och mycket speciell..!! Livet är bara helt underbart! Kärlek & mat – kan det bli bättre?

 ♦♦♦

 En av Volterras stadsportar med vy ut över landskapet.Hus i Volterra.Vy från Volterra.Akvedukt i Volterra, nära ringmuren.Akvedukt i Volterra, nära ringmuren.Vindlande vägar utanför och runt Volterra som ligger på en höjd.Vy från Volterra med ringmuren.Förlovningsmiddagens förrätt bestående av gåselver med apelsinsås på Enoteca Del Duca.Förlovningsmiddagens förrätt bestående av anklevermousse med marsalasås på Enoteca Del Duca.Förlovningsmiddagens huvudrätt bestående av oxfilé med grillade grönsaker och mandel på Enoteca Del Duca.Förlovningsmiddagens huvudrätt bestående av kontrafilé på lamm med russin, pinjenötter & spenat på Enoteca Del Duca.Lammets renskrapade ben serverades som en dekoration till maten.

  ♦♦♦

Etiketter: , , , , , , , .

Toscana – dag 8

2008-07-16

♦♦♦

Vår andra dag i Volterra. Vi åt en trist frukostbuffé på hotellet.

♦♦♦ LUNCH ♦♦♦

Vi åt lunch på ristorante Da Beppino, Via delle  Prigioni, 15-19. Vi satt på uteserveringen i gränden.

Antipasto
Crostini con tartufo

Primi piatti
Spaghetti al pesto
Spaghetti bolognese

Vi delade på en antipasto bestående av crostini med tartufo – tryffel. På brödet var det eventuellt vitlökssmör. Smöret här är osaltat och vitt. På brödet låg det tunna skrap av tryffel som knappt smakade något. Det doftade tryffel – det var alles.

Som primi piatti blev det en spaghetti med pesto och en spaghetti med bolognese. Gott, men ingen otrolig pastaupplevelse. Det är mer pastasås till pastan här i Volterra.

Jag tog ett glas Chianti Classico – vilket var mycket gott. Vid serveringen sattes en glasgrej på vid flasköppningen som mätte upp exakt ett glas. Kanske bidrog den även till att lufta vinet…

För övrigt var servicen lite sisådär och de verkar ha en annan typ av management här. Chefen/äger grälade offentligt på servitören som i och för sig var lite lam. Men ändå…

♦♦♦

Efter lunch åkte vi till San Gimignano, den gamla medeltidsstaden med tornen. Vi hamnade på en helt otroligt kurvig smal grusväg. Ja hopplöst slingrig. Efter en bit blev vi stoppade av en stor jeep, en man i mörka solglasögon stack ut huvudet och en röd flagga. Min första tanke var att vi skulle bli rånade. Men så var de ju inte. Bakom honom kom en gul gigantisk skördetröska. Ja alla skördetröskor är säkert så stora, men vi har aldrig varit så nära en förrut. Vi skulle tydligen backa. Jonas backade på den smala slingriga vägen en bit och vi började undra var vi skulle ta vägen. Vi kunde ju inte backa ipå en sådan i väg i flera kilometer. Men mannen som inte talade engelska visade oss en plats, en liten liten plats. Jonas ställde sig så nära diket han kunde och jag fick öppna sidodörren så att han kunde se. Den gula giganstiska skördetröskan körde sedan förbi oss och det kändes inte som det var mycket marginaler där inte. Jag trodde vi skulle bli träffade av den. Till slut blev vägen bättre, fortfarande kurvig men bättre. Det visade sig senare att navigatorn var inställd för gående…

San Gimignano kan man se långt innan man kommer dit tack vare alla tornen som ger en effektfull siluett. Det är en medelstidsstad av sten grundat av etruskerna och numera fullt med turister och affärerna anpassade därefter. Från början fanns där runt 70 torn, men numera står bara ca 14 kvar, men som ändå ger staden en egen karaktär. Torre Grossa är det högsta tornet med sina 56 meter. Jonas var lite besviken och jag tror det smittade lite. Det var för turistiskt med några skräpsoveniurbutiker för mycket.

Vi besökte San Gimignanos gamla 1100-tals kyrka, Collegiata, som är den största kyrkan i staden och ligger vid Piazza del Duomo. Collegiata var en gång en dom. och byggd i romansk stil. Jag hade min röda längre klänning och tog den stora sjalen för att skyla mig. Jonas ben var för sexiga för nunnorna så han fick ta på sig ett stort blått pappersskynke som kjol… I katolska kyrkor visar man inte knän, axlar eller urringning. Ibland inte ens armbågar. Nuförtiden delas det ut blåa papperskynken att skyla sig med så har man glömt sjalen eller att ta på sig rätt kläder ordnar det sig ändå. Jag var dock förberedd efter att i Venedig blivit nekad inträde. Kyrkan var vacker invändigt men inte så strålande utvändigt som katedralerna i Florens och Siena. Valvbågarna var också i svartvit marmor – som i Florens och Siena, taket knallblått med guldstjärnor och väggarna täcka av fresker. Det mest tilltalande i kyrkan var att de längs ena väggen hade fresker ur bibeln, från skapelseberättelsen och framåt. Det var lite kul. Ungefär som en seriestrip.

Efter kyrkbesöket begav vi oss ner till torget, Piazza del Cisterna, och tog en fika; caffe latte och kall crema katalana. Vi blev mycket förtjusta i creme katalana som vi valde trots att det är en spansk efterrätt. Creme katalana serveras varm eller kall. Vi valde den kall. Vi strosade runt och åt förstås glass. Jag åt den godaste glasssmaken på resan och väl passande denna region, vinsanto och Cantuccini. Den var helt underbar och påminde lite om Marsala som jag är mycket förtjust i. Den glassen ska vi prova att göra hemma. Kaffeglassen var också god liksom deras vaniljglass som här hette crema och inte vaniglia.

Vi fick tag i de stora mörkgröna, en del nästan buteljgröna, oliverna som vi blivit så förtjusta i när vi var i Terracina. Undrar dock fortfarande vad den sorten heter… Det var dyra och sedan visade det sig att de inte var bra. Stor besvikelse. Vi har letat efter de oliverna hemma, både i Östermalmshallen och Hötorgshallen utan resultat..

På vägen ut från San Gimignano till bilen fick vi syn på vad vi trodde kunde vara fikonträd. Vi plockade med oss en omogen frukt för att senare dissikera frukten på hotellet. Det var fikon! Läckert. Synd bara att den inte var mogen för då hade jag plockat väskan full.

♦♦♦

Vacker fasad inne i San Gimignano.Ett av de berömda tornen i San Gimignano.

♦♦♦

På vägen hem tog vi en annan väg och stannade vid en av de vackra utsiktsplatserna på vägen mot Volterra. Jonas var väldigt enträgen att hitta just den platsen. Utsiktsplatsen med stort U och mycket romantisk. Vår plats för evigt…

♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

Vi åt en sen middag Il Porcellino, delle Prigioni, 16, snett emot ristorante Da Beppino där vi åt lunch. Namnet beyder spädgris. Vi satt i den ljumma natten på deras uteservering i gränden. Skönt!

Antipasto
♦ Antipaso della casa

Primo piatto
♦ Penne etruria

Secondi piatti
♦ Calamaro fritto
♦ Vildsvinsgryta

Antipaston som vi delade på bestod av några skivor prosciutto och salami, crostini med varm kycklinglevermousse, crostini med färsk tomat i bitar och mycket olivolja, crostini med svampröra. Crostini här är som en halv skiva burschetta.

Vi delade på en primo piatto som bestod av en etruskisk pastarätt, penne med svamp. Mycket pastasås med grädde i.

Som huvudrätt blev det friterad bläckfisk med citron. Inte den bästa vi ätit direkt. Vi valde att prova vildsvin som är vanligt här i Volterra. Det blev i form av vildsvinsgryta med svarta oliver serverat som en rejäl portion med två salladsblad. Vildsvinsgrytan var mörk, mustig, salt och med mycket mört kött – förmodligen kokt i timmar. Utan potatis eller annat blev det dock alldeles för mustigt.

Vi tog husets vin, ett rött vin från en vingård nära Volterra med restaurangens etikett på.

Ganska trist mat efter en helt underbar förtrollad dag. Men, men – huvudsaken är att vi är tillsammans.

 ♦♦♦

 Efter middagen tog vi en mysig nattlig promenad genom Volterra och kollade in enoteca Del Duca, som receptionisen på vårt hotell hade tipsat Jonas om. Jonas hade hört sig för utan mig, lite som en mysig överraskning sen. Menyn såg god ut, lite dyrare. Zabaione på menyn för första gången. Ett givet val! Vi gick in och hörde efter om det var öppet i morgon. Engelskan kan vara lite bristfällig emellanåt. Vi fick hjälp av en glad turist och bokade sedan bord för morgondagen.

♦♦♦

Inne på hotellgården som tidigare tillhört ett kloster eller en kyrka. Numera hotell och med en härlig pool på innergården dit vårt hotellrum hade fönster.Vy på vägen från Volterra till San Gimignano med just San Gimignano i bakgrunden och vinrankor i förgrunden.Lanskap i Toscana, mellan Volterra och San Gimignano. Hustaken är typiska för Toscana.Pittoresk port och fönster i San Gimignano.Den ena stadsporten i San Gimignano.Inne i San Gimignanon, med ett av tornen i bild.Pittoresk gränd i San Gimignano.Pittoresk gränd i San Gimignano, med den frodiga dalen nedanför.Omoget fikon i närbild.Fikonträd utanför San Gimignanons stadsmurar.Våran plats mellan Volterra och San Gimignano där Jonas friade... Koordinaterna återfinns på hans förlovningsring.Våran vackra plats nedanför Volterra! Där skulle vi kunna bo.
♦♦♦
Filmer på San Gimignano på youtube: 1.

♦♦♦

Etiketter: , , , , , , , .