matorama

2008-07-16

Vår andra dag i Volterra. Vi åt en trist frukostbuffé på hotellet.

Vi åt lunch på ristorante Da Beppino, Via delle  Prigioni, 15-19. Vi satt på uteserveringen i gränden.

Antipasto
♦ Crostini con tartufo

Primi piatti
♦ Spaghetti al pesto
♦ Spaghetti bolognese

Vi delade på en antipasto bestående av crostini med tartufo – tryffel. På brödet var det eventuellt vitlökssmör. Smöret här är osaltat och vitt. På brödet låg det tunna skrap av tryffel som knappt smakade något. Det doftade tryffel – det var alles.

Som primi piatti blev det en spaghetti med pesto och en spaghetti med bolognese. Gott, men ingen otrolig pastaupplevelse. Det är mer pastasås till pastan här i Volterra.

Jag tog ett glas Chianti Classico – vilket var mycket gott. Vid serveringen sattes en glasgrej på vid flasköppningen som mätte upp exakt ett glas. Kanske bidrog den även till att lufta vinet…

För övrigt var servicen lite sisådär och de verkar ha en annan typ av management här. Chefen/äger grälade offentligt på servitören som i och för sig var lite lam. Men ändå…

Efter lunch åkte vi till San Gimignano, den gamla medeltidsstaden med tornen. Vi hamnade på en helt otroligt kurvig smal grusväg. Ja hopplöst slingrig. Efter en bit blev vi stoppade av en stor jeep, en man i mörka solglasögon stack ut huvudet och en röd flagga. Min första tanke var att vi skulle bli rånade. Men så var de ju inte. Bakom honom kom en gul gigantisk skördetröska. Ja alla skördetröskor är säkert så stora, men vi har aldrig varit så nära en förrut. Vi skulle tydligen backa. Jonas backade på den smala slingriga vägen en bit och vi började undra var vi skulle ta vägen. Vi kunde ju inte backa ipå en sådan i väg i flera kilometer. Men mannen som inte talade engelska visade oss en plats, en liten liten plats. Jonas ställde sig så nära diket han kunde och jag fick öppna sidodörren så att han kunde se. Den gula giganstiska skördetröskan körde sedan förbi oss och det kändes inte som det var mycket marginaler där inte. Jag trodde vi skulle bli träffade av den. Till slut blev vägen bättre, fortfarande kurvig men bättre. Det visade sig senare att navigatorn var inställd för gående…

San Gimignano kan man se långt innan man kommer dit tack vare alla tornen som ger en effektfull siluett. Det är en medelstidsstad av sten grundat av etruskerna och numera fullt med turister och affärerna anpassade därefter. Från början fanns där runt 70 torn, men numera står bara ca 14 kvar, men som ändå ger staden en egen karaktär. Torre Grossa är det högsta tornet med sina 56 meter. Jonas var lite besviken och jag tror det smittade lite. Det var för turistiskt med några skräpsoveniurbutiker för mycket.

Vi besökte San Gimignanos gamla 1100-tals kyrka, Collegiata, som är den största kyrkan i staden och ligger vid Piazza del Duomo. Collegiata var en gång en dom. och byggd i romansk stil. Jag hade min röda längre klänning och tog den stora sjalen för att skyla mig. Jonas ben var för sexiga för nunnorna så han fick ta på sig ett stort blått pappersskynke som kjol… I katolska kyrkor visar man inte knän, axlar eller urringning. Ibland inte ens armbågar. Nuförtiden delas det ut blåa papperskynken att skyla sig med så har man glömt sjalen eller att ta på sig rätt kläder ordnar det sig ändå. Jag var dock förberedd efter att i Venedig blivit nekad inträde. Kyrkan var vacker invändigt men inte så strålande utvändigt som katedralerna i Florens och Siena. Valvbågarna var också i svartvit marmor – som i Florens och Siena, taket knallblått med guldstjärnor och väggarna täcka av fresker. Det mest tilltalande i kyrkan var att de längs ena väggen hade fresker ur bibeln, från skapelseberättelsen och framåt. Det var lite kul. Ungefär som en seriestrip.

Efter kyrkbesöket begav vi oss ner till torget, Piazza del Cisterna, och tog en fika; caffe latte och kall crema katalana. Vi blev mycket förtjusta i creme katalana som vi valde trots att det är en spansk efterrätt. Creme katalana serveras varm eller kall. Vi valde den kall. Vi strosade runt och åt förstås glass. Jag åt den godaste glasssmaken på resan och väl passande denna region, vinsanto och Cantuccini. Den var helt underbar och påminde lite om Marsala som jag är mycket förtjust i. Den glassen ska vi prova att göra hemma. Kaffeglassen var också god liksom deras vaniljglass som här hette crema och inte vaniglia.

Vi fick tag i de stora mörkgröna, en del nästan buteljgröna, oliverna som vi blivit så förtjusta i när vi var i Terracina. Undrar dock fortfarande vad den sorten heter… Det var dyra och sedan visade det sig att de inte var bra. Stor besvikelse. Vi har letat efter de oliverna hemma, både i Östermalmshallen och Hötorgshallen utan resultat..

På vägen ut från San Gimignano till bilen fick vi syn på vad vi trodde kunde vara fikonträd. Vi plockade med oss en omogen frukt för att senare dissikera frukten på hotellet. Det var fikon! Läckert. Synd bara att den inte var mogen för då hade jag plockat väskan full.

♦♦♦

På vägen hem tog vi en annan väg och stannade vid en av de vackra utsiktsplatserna på vägen mot Volterra. Jonas var väldigt enträgen att hitta just den platsen. Utsiktsplatsen med stort U och mycket romantisk. Vår plats för evigt…

Vi åt en sen middag Il Porcellino, delle Prigioni, 16, snett emot ristorante Da Beppino där vi åt lunch. Namnet beyder spädgris. Vi satt i den ljumma natten på deras uteservering i gränden. Skönt!

Antipasto
♦ Antipaso della casa

Primo piatto
♦ Penne etruria

Secondi piatti
♦ Calamaro fritto
♦ Vildsvinsgryta

Antipaston som vi delade på bestod av några skivor prosciutto och salami, crostini med varm kycklinglevermousse, crostini med färsk tomat i bitar och mycket olivolja, crostini med svampröra. Crostini här är som en halv skiva burschetta.

Vi delade på en primo piatto som bestod av en etruskisk pastarätt, penne med svamp. Mycket pastasås med grädde i.

Som huvudrätt blev det friterad bläckfisk med citron. Inte den bästa vi ätit direkt. Vi valde att prova vildsvin som är vanligt här i Volterra. Det blev i form av vildsvinsgryta med svarta oliver serverat som en rejäl portion med två salladsblad. Vildsvinsgrytan var mörk, mustig, salt och med mycket mört kött – förmodligen kokt i timmar. Utan potatis eller annat blev det dock alldeles för mustigt.

Vi tog husets vin, ett rött vin från en vingård nära Volterra med restaurangens etikett på.

Ganska trist mat efter en helt underbar förtrollad dag. Men, men – huvudsaken är att vi är tillsammans.

 ♦♦♦

 Efter middagen tog vi en mysig nattlig promenad genom Volterra och kollade in enoteca Del Duca, som receptionisen på vårt hotell hade tipsat Jonas om. Jonas hade hört sig för utan mig, lite som en mysig överraskning sen. Menyn såg god ut, lite dyrare. Zabaione på menyn för första gången. Ett givet val! Vi gick in och hörde efter om det var öppet i morgon. Engelskan kan vara lite bristfällig emellanåt. Vi fick hjälp av en glad turist och bokade sedan bord för morgondagen.

♦♦♦

♦♦♦

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Volterra, San Gimignano, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.

Filed under: Toscana | Tagged: förlovning, förlovningsmiddag, Italien, italiensk mat, Italienskt, matminnen, restaurangbesök, San Gimignano, Toscana, Volterra |