2008-07-11
Vår tredje dag i Florens. Jag var supertrött och fick frukost på rummet. Jättemysigt och rart..!! Florens var en av de första städerna att stenlägga sina gator. Det var med andra ord länge sedan. På den tiden verkar trottoarer inte haft någon större betydelse för de är verkligen smala. När vi går någonstans får vi ofta gå efter varandra längs trottoaren eller så får den ena gå på gatan i de smala gränderna. Bilarna kör fort här, så det är inte så att man går avslappnat i gränderna. Å andra sidan borde italienarna vara skickliga bilförare då de lär sig köra med små marginaler. Just runt vårat hotell och framåt domengruppen pågår vägarbeten och annars är gränderna rena lapptäckena. Höjden på trottoarkanten varierar. Det är lite av en puckelpist i citymodell.
♦♦♦ LUNCH ♦♦♦
Vi åt lunch på La Falterona för andra gången. Trattorian syns knappt utifrån liggande i en gränd och därinne är det rätt oansenligt. Det var väldigt få gäster båda gångerna. Denna gång ett stort sällskap italienare, vilket känns lite som en garanti att det ska vara bra. Trots sitt oansenliga och enkla inramning tyckte vi senare att detta var ett av de bästa ställen att äta lunch på. Pastan var mycket bra..!
Primi piatti
♦ Ravioli al burro e salvia
Medan vi väntade på maten serverades crostini med ett glas mousserrande, prosecco.
Vi tog varsin ravioli fylld med ricotta och spenat med smält smör på och stora köttiga salviablad – förmodligen smörstekta.Sådär köttiga är inte salviabladen på salvian vi köper hemma, men så drivs väl örterna upp vär hårt i växthusen här hemma. Det smälta smöret hade smak av salvian. Mycket god pasta, mild. Jag beställde en tomatsallad till och fick sonika en uppskuren tomat varken mer eller mindre. Jo en flaska balsamvinäger ställdes fram på bordet.
Efter lunch besökte vi domengruppen och gick in i den fantastiskt vackra, stora katedralen (Santa Maria del Fiore). Den är helt magnifik med den vackra utsmyckade utsidan, den stora dubbla kupolen och inuti är det ljust och fint. Det går inte att i ord beskriva. Domen är ljus och fin klädd i marmor. Det är tydligen den fjärde största kyrkan i världen..! Det ska ha tagit runt 150 år att bygga domen.
Sedan strosade vi ner förbi den gamla marknaden till Ponte Vecchio som leder över floden Arno. Bron är ändå från medeltiden och Europas äldsta valvbro, från 1345. Det finns flera broar över Arno i Florens, kanske sex, men den här skiljer sig från alla andra just för att den är bebyggd med små hus. Det såg faktiskt ut som om någon bodde där när vi tittade ut från Uffizierna och såg en tant städa på balkongen som sköt ut över Arno. De andra broarna i Florens förstördes under andra världskriget av tyskarna. Men Ponte Vecchio skonades. Ponte Vecchio är smockad med juvelerarbutiker. Ovanför juvelerarbutikerna löper flyktkorridoren från Palazzo Vecchio genom Uffizierna, över och förbi Santa Felicitá till Palazzo Pitti. Lång!
Vi strosade över bron och gick längs Arno för att sedan titta på kyrkan Santa Croce. Framför Santa Croce ligger ett stort torg, Piazza Santa Croce, och det var ganska få människor däromkring, så vi fick kyrkan för oss jälv. I alla fall den vackra utsidan, för den var tyvärr stängd. Santa Croce sägs vara den vackraste kyrkan i Florens med fasad i nygotisk stil. Därinne i Santa Croce vilar bland annat Michelangelo, Galileo, Dante och Machiavelli.
Citronglass igen på vägen hem till hotellet. Mmmm..
Vi åt middag på ristorante La Giostra, Borgo Pinti 10r, ägd av en äkta Mediciprins. För första gången hade vi inte bokat bord för middagen och där vi ätit var det aldrig fullt. På La Giostra var det fullt därinne. Därinne såg det jättemysigt ut. Det var ändå fredag men vi tänker inte i veckodagar längre utan mer idag tre av nio. Det ordnade sig i alla fall. Vi fick bord ute på gatan eller snarare i gränden. Ingen tjusig gränd heller för den delen, men det glömde vi snabbt då kvällen var mörk och ljummen och maten visade sig vara fantastiskt god.
Restaurangen bjöd på något mousserande, vilket verkar brukligt här. Sedan kom ett stort, riktigt stort, fat av antipasto in med:
♦ Crostinis med kycklinglever
♦ Crostinis med bitar av färsk tomat
♦ Inlagd aubergine ca 3-4 mm tjock och en genommjuk inlagd i balsamico. God!
♦ Röd inlagd paprika
♦ Fikonhalvor – större än hemma, ljusa i skalet och sötare
♦ Bollar av ricotta och spenat. Inte så jättegod
♦ Salamiskovor
♦ Gratinerad zucchini med någon sorts morotsgegga. Nja, inget särskilt.
Primi piatti
♦ Pappardelle sul cinghiale Maremmano (pasta fatta in casa a mano)
♦ Risotto con asparagi e zucchine
Secondi piatti
♦ Tagliata di Chianina, aglio, olio e rosmarino uso Toscano
♦ Scaloppine di vitella al limone
Risotton var med både grön vildsparris och vit sparris i större bitar, zucchini, pescia(?). Risotton var jättegod och krämig. Papadelle var med en vildsvin i tomat. Just då och i några dagar trodde vi att Jonas ätit kanin. En ond kanin. Hmmm, och jag började oroa mig för att han snart skulle tillreda igelkottarna hemma. Köttet som visade sig vara vildsvin var gott. Lite torrt, men god smak. Vildsvin är mycket vanligt i regionen Toscana.
Som huvudrätt valde jag scaloppine al limone. Sist tog Jonas det och det var ju så gott. Citronsåsen eller rättare sagt citronskyn var otroligt syrlig, men god. Det var en rktigt stor portion med fyra skivor kalv. En härligt mör kalv. Till köttet serverades stekt potatis, inlagd zucchini och inlagd paprika samt morotsstavar som var inlagda och något karamelliserade. Morötterna var goda, men jag var mer intresserad av det underbara kalvköttet.
Jonas valde kontrafilén. Köttet var saftigt och skuret i skivor med fettranden kvar. Ryggbiff tror Jonas. Köttet hade en stark smak av grill/rök och var nog det godaste köttet som Jonas någonsin ätit. Han njöt i fulla drag. På köttet l
åg en medgrillad rosmarinkvist och en röra som såg ut som kryddsmör. Men det var det nog inte då det icke smälte. Gissningsvis innehöll röran: brödsmulor, mycket salt, mortlad rosmarin så oljan i växten kommer ut samt lite olivolja för att binda samman. För övrigt samma tillbehör som jag.
Den här restaurangen serverade alltså inte traditionellt eftersom hela huvudrätten var komponerad på tallriken.
Till maten valde vi ett Chiantivin. Det var en riktig procedur och en annan man ur personalen kom ut. Han
♦ öppnade faskan
♦ sniffade på korken
♦ hällde upp lite vin i ena vinglaset
♦ vred runt glaset kraftigt
♦ stack ner hela näsan i vinglaset
♦ hällde från glaset till det andra glaset
♦ vred runt även det glaset kraftigt
♦ hällde över vinet från glaset i karaffen
♦ vände upp och ner på karaffen så att vinet kom i det lilla glaset han haft med sig
♦ sniffade i det lilla vinglaset
♦ hällde över återstående vin från vinflaskan till karaffen genom att vända vinflaska upp och ner
♦ serverade oss vinet från karaffen i de nu använda glasen
♦ tog det lila vinglaset i handen och lämnade bordet
Fascinerande procedur! Så beställer man Chianti får man en en flaska minus ett glas. Det visade sig att det han gjorde vara att skölja ur glasen och karaffen med en vinskvätt samt lufta vinet.
Det var den bästa middagen hittills..!
Etiketter: mat, Italien, Toscana, Florens, restaurangbesök, Chianti, domengruppen, italienskt, italiensk mat.
Filed under: Toscana | Tagged: Chianti, domengruppen, Florens, Italien, italiensk mat, Italienskt, matminnen, restaurangbesök, Toscana |
matorama 
Kommentera