matorama

 2008-07-18

Vår sista dag på resan. Tråkigt..! Vår semester har varit helt underbar, romantiskt och ja – helt fantastisk helt enkelt. Här skulle vi kunna bo tillsammans resten av våra liv. Men nu är semestern slut… Vi lämnade Volterra för att bege oss till Pisa och sedan till Florens för att flyga hem.

Jonas åt frukost på hotellet och var rar och tog med sig en kopp god cappucini upp på rummet till mig. Mmm… När vi checkat ut och lastat bilen stannade vi till i den lilla mataffären utanför muren där Jonas brukat handla vatten. Jag köpte bröd, ett stor cirkelrunt nästan stort som en pizza och något tjockare än mjukkaka med salt (gourmetsalt?) och insmält smör på. Sciacciata. Jag lyckade få det skuret i kvartar, på min knackiga italienska. När jag ändå var inne i affären kunde jag inte låta bli att flänga runt och få med mig en lite burk inlagda sardeller, inlagd makrill, en härligt formad tomat – som såg ut som en parika, samt lite smådrycker som vi ska prova hemma. Undrar om deras sardeller är godare…?

På vägen mot Pisa stannade vi till vid en av de vackra utsiktsplatserna, platsen med stort P som Jonas valt ut några dagar tidigare, och sa i princip arrivderci till Italien och åt av den goda schiacciatan. En plats vi aldrig kommer att glömma..!! Till Pisa åkte vi för att se det lutande tornet och katedralen som ligger på Campo dei Miracoli. Området är omgärdet av en hög stenmur med portar in och därinne ligger katedralen, dopkapellet och tornet på en stor gräsmatta. Förutom tornet som är ett gammalt klocktorn (campanile) och ligger precis intill katedralen var dopkapellet (battistero) det mest imponerande och Italiens största dopkapell. Inne på området råder full kommers med massor av souvenirstånd. Tornet i Pisa – det lutade hela 4,5 meter från lodlinjen. Förutom att tornet lutar är det ett mycket vackert torn att beskåda. Resten av Pisa har jag förstått är inget att se. Pisa är ändå en viktig stad industrimässigt i regionen, en knytpunkt med hamn, tågstation och flygplatsen är regionens flygplats nummer ett. Inte Florens som man kunde tro som däremot har en förvånande liten flygplats. Det bor ändå bara 100 000 invånare i Pisa som är en universitetsstad och en av Italiens äldsta städer.

Vi åt en snabb lunch på en restaurang belägen vid en motorvägsavfart nära Pisa på vägen mot Florens. Klockan var precis tre, så det verkade först tveksamt om de hade öppet. En äldre signore utsåg sig snabbt till att hjälpa oss om vi behövde. Inte för att han kunde engelska direkt, mer än Madame, I’ll be here if you need help – eller något åt det hållet. Eller så trodde han att vi var italienare från början.

Pizza
♦ Capricciosa
♦ Napoletana

Det här var ändå en av de sämre måltiderna i Italien. Det var inte de godaste pizzorna vi ätit i Italien. De var inte alls dåliga, bara inte lika goda. Lita tjockare än de andra vi ätit men ändå tunnare än dem i Sverige. Trots det var de ändå bättre än pizzorna i Sverige. Mycket bättre. Lägstanivån på pizzorna i Italien är mycket hög.

Capriocciosan hade självklart färska champinjoner och prosciutto. Andra varianter borde vara förbjudna.

Napoletana var god, sardellerna härligt saltig och ganska få – fem bara. Självklart var det mozzarella på. Kaprisen var någon mellanform av våra små kapris och de större kaprisarna. De var godare, saltare och mindre syrligare. Jag förstår att tapenad med den kaprisen blir så god som man kan förvänta sig. Det var en helt annan kapris. Det satt som två tunna bladskal runt kaprisen och de var kanske dubbelst så stora som de små var har hemma. Kanske det är sådan här kapris som säljs saltad hemma. det måste jag kolla upp. Sen kommer det vankas pizza napoletana här hemma.

Någon middag blev det inte tal om. Vi åt flygplansmat i två omgångar då vi mellanlandade på den enorma flyplatsen i Frankfurt. Mat och mat – mackor. Tyskt.

♦♦♦

♦♦♦

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Volterra, Pisa, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.

Filed under: Toscana | Tagged: Florens, Italien, italiensk mat, Italienskt, matminnen, Pisa, restaurangbesök, Toscana, Volterra |