matorama

Thai Lemon Grass – thailändsk mat på trevlig kvarterskrog på Kungsholmen, Stockholm.

Lördagskvällen tillbringade vi med familjen. Först ishockey med fika på saftig butterkaka, mängder av godis och sedan restaurangbesök. Bjudna blev vi dessutom. Tack Hasse & Ulla..!! Texas Longhorn var givet. Men Texas går inte att boka och trots att vi var där tidigt fanns det inte plats. Att vänta 30-60 minuter i baren när man är sju stycken är inte kul.

Vi hamnade på Thai Lemon Grass, Kungstensgatan, som vi snubblade på. Det fanns gott om plats. Bra eller dåligt? Det kan vara ett riktigt varningstecken. Det visade sig vara bra! Mycket bra. Vilken tur..! Lugnt och trivsamt med bra service, trevlig engagerad personal. Kanske rentav ägarna..? Perfekt för en mysig middag med familjen!

Som en aptitretare räkchips. Härligt med något att knapra på medan man väljer mat. Plus för frågan om man ville ha starkt eller inte, trots att styrka på skala 1-3 stjärnor angavs efter varje maträtt på menyn. Utöver det har de ändå en egen skala, thaistarkt och det som är starkt för oss och en barnlek för thailändarna. Som Tam ska tydligen vara deras starkaste rätt, en papayasallad med valfritt antal chili – ja varför inte 100. Vi gör den inte särskilt stark.

Jag har svårt att inte välja stark räksoppa som förrätt när jag är på thailändsk restaurang. Mycket svårt. Jonas klarade det och valde friterade vårrullar, Po Pea Kung. De såg ut att vara fyllda med varsin hel räka. För mig blev det Tom Yam Kung. Jag är lite osäker, men det är väl samma som Tom Yam Goong? Den var dock sötare än vanligt och mindre syrlig – men god! Erik valde Tom Kha Kai, en soppa med kyckling och kokosmjölk men som verkar ha samma bas som Tom Yam Kung. Tydligen mycket mycket god..! Den friterade fiskfärsen med chilipasta och sötsur sås, Thod Man Pla, var också god.

Det var svårt att välja huvudrätt. Det fanns biff med grön curry och aubergine. Jag är svag för aubergine… Till sist valde jag biff med panangcurry, Kaeng Panang. Mycket god, söt och inte särskilt stark. Det stekta riset var inte uppskattat som beställdes i två varianter; med kyckling Khao Phat Kai och med krabbkött och jätteräkor, Khao Phat Pu & Kung. Det serverades som en stor kupol, säkert formade efter en skål. Tydligen inte särskilt smakrikt.

Till maten serverades både ris och risnudlar. Jag gillade risnudlarna, mer lik pasta. Tunnare än äggnudlar och glasnudlar. Otroligt tunna. Jag tror det droppat över seasoning, en fermenterad soja som är proteinrik utan massa kemiska tillsatser. Utöver det kom det in en bricka med 4 små skålar med lock innehållande olika chili, från någon sås till inlagda små tunna skivor chili.

Jonas valde kött stekt med ananas, chili, vitlök med söt basilika, Phat Prik Sapparot. Den var väldigt god och väldigt stark. Det kan bero på att han bad dem göra den stark… Eller att han valde att prova på den inlagda chilin i en av de små söta porslinsskålarna… Linda var mer måttfull och bad dem inte brassa på med styrkan. Jonas upplevde det som att de hade lite annorlunda rätter än de andra thailändska restaurangerna vi brukar gå till, Orkidé, Sala Thai, Sawadee(den första thairestaurangen jag åt på – ett alternativt julbord minns jag med Statstjänstemannaförbundets distriktstyrelse).

Anka valdes i två variationer, en var stekt ankbröst med chilipeppar, vitlök, basilikablad och grönsaker, Phat Kra-Phrao Ped, och den andra var grillat ankbröst med ingefära och honungsås, Ped Yang. Den första med friterad thaibasilika, mycket dekorativt men den smakade inte mycket. Den rätten innehöll så mycket chili att chilin var som en del av grönsakerna… Ahou!

Filed under: Restaurangbesök | Tagged: äta ute, mat, middag, restaurang, Restaurangbesök, thai, Thai Lemon Grass, Thailändskt |