2008-07-09
Vi landade i Florens mitt på dagen. Florens flygplats, Amerigo Vespucci uppkallad efter en italiensk upptäcksresande som gav Amerika sitt namn, är rätt liten, så det finns ingen risk att förvilla sig. Snabbt och smidigt kom man ut till taxibilarna och flygbussen som på cirka 20 minuter går in till centrala Florens, tågstationen. Vi checkade in på det mysiga hotellet Atlantic Palace centralt beläget på Via Nazionale 12. Byggnaden var från 1200-talet och från vårt ena hotellfönster kunde vi se domens kupol i bakgrunden. Väl i ordning begav vi oss snabbt ut i den 35-gradiga värmen för att söka efter någonstans att äntligen äta vår första lunch på italiensk mark.
Vi åt lunch på La Folterana, via Zannoni 10 r, en trattoria som serverar enkel toscansk mat. Medan vi kikade i menyn serverades 2 små crostinis, en med någon kycklinglevermousse eller liknande och den andra eventuellt med någon paprikakräm samt ett glas prosecco. Gott!
Primi piatti
♦ Tagliatelle med karljohan svamp, Tagliatelle ai Funghi porcini
♦ Truffi med pistagenötspesto
Jag valde tagliatelle med Karljohan svamp och fick en hel hög med god tagliatelle med stekt karljohan svamp ovanpå och runt. Tagliatellen var al dente och krämig. Kaljohansvamp – porcini- är en mycket populär svamp i Italien. Jag har aldrig sett den säljas färsk i butik i Sverige. Mamma plockade karljohanssvamp på väg till eller från dagis. Det är allt jag minns av karljohan svamnp. I alla fall – tagliatellen var underbart god i all sin enkelhet. Tallriken dekorerad minimorotsskivor, några få gräslöksstrån och en enda liten söt körsbärstomat.
Jonas valde en pasta i form av små, riktigt smala skruvar, truffli (?) med pesto av pistagenöt som även den var mycket god. Det var en grön pesto med basilika i men med mindre ost i än vad vi brukar ha. Den bästa pastan på hela resan enligt Jonas.
Efter en sväng runt domengruppen med stort D som var helt otrolig gick vi för att vila på hotellet. På väg mot hotellet blev vi skinnade på en Gelateria. 8 euro för en glass med två smaker, dock stor – men inte gigantisk. Trist. Inte heller särskilt god. Men så var jag trött, det var varmt och glassen smälte, droppade och kladdade… I Italien bör man vara tydlig med hur mycket glass man vill ha (piccola/grande) och om det ska vara bägare (coppa) eller strut (coni). Även om man väljer piccolo (liten) i format kan man välja flera smaker (gusti). Man köper glass på ett annat sätt helt enkelt.
Innan middagen sippade vi på varsitt glas Sambuca. Sambuca blir nu hårt förknippat med Italien…då vi sist i Terracina vanligtvis sippade Sambuca på hotellrummet.
Vi åt middag på Casa di Dante del Pennello, Dante Aligheri 4r, som vi hittade i boken "Topp tio Toscana" på 5:e plats bland Florens restauranger. Trattorian har funnits sedan 1400-talet eller ännu längre inrymt i ett palazzo. Den var ganska mysig inuti med vitkalkade vägar.
Primi piatti
♦ Spaghetti med zucchiniblommor och gambero (räkor)
♦ Risotto med 4 ostar
Secondi piatti
♦ Scaloppine al marsala
♦ Scaloppine al limone
Contorni
♦ Friterade pommes frites, zucchiniblommor och zucchini
Dolci
♦ Panna cotta med skogsbär
♦ Tiramisu
Visst – det var gott, men finns det verkligen bara 4 ställen i Florens som är bättre? Det kan ej vara möjligt. Jonas risotto är godare. Jonas tyckte att mina panna cotta är godare. Kul!
De friterade zucchiniblommorna var delikata. Zucchiniblommorna var cirka 6-8 centimeter med något orange i. Runt en tunn frityrsmet. Kanske skulle det fungera med frityrsmeten jag använde till de friterade salviabladen. För det här är något vi vill göra själva. Dock är det svårt, kanske omöjligt, att få tag i zucchiniblommor i Sverige. De andra delarna av zucchinin som var friterad, där var kärnhuset bortskuret. De var mer som tunna stavar med skal. Mycket gott och något vi vill prova hemma.
Zucchiniblommorna till spaghettin var frästa – mjuka och goda.
Vi beställde huset röda vin och fick in en butelj i korg, typ Chianti Ruffino, med 1,5 liter vin. 1,5 liter – alltså för oss två. 2 flaskor vin! 1 flaska var. Hej och hå – det är ju helt orimligt. Men kanske har de bara en storlek? Korkar de igen dem sen? Ungefär som skrönen med riset på kinarestaurang… Sen hällde de tillbaka den rivna osten från de små skålarna med lock som ställs på varje bord till en stor stor plastlåda och rörde om. Hmm.
Risotton innehöll bland annat någon mögelost och var torrare än den risotton vi gör hemma. Det gick ej att urskilja de olika ostarna. Jonas tyckte att den blev godare efter ett tag. Som sagt, jag tycker Jonas risotto är mycket mycket godare.
Scaloppine är kalvmedaljoner som serveras i någon sky, av t.ex. torr Marsala, vitvin eller citron. En rätt jag åt för första gången när jag var i Rom andra gången. En underbar rätt! Jag tyckte den i Marsala var okej. Men Jonas variant med citron var mycket godare. I såsen låg små små bitar av citronskivor. Mycket fräsch, vackert och gott.
Vi valde klassiska efterrätter: Tiramisu och panna cotta al bosco. Panna cottan serverades som en pudding upp och ner på en stor tallrik med en god bärsås på och runt om. Ungefär som vi serverar panna cotta med rubinsås. Panna cottan var lösare, dallrigare och innehöll inte vanilij. Mycket god!
På vägen hem till hotellet strosade vi runt och förbi domengruppen som var otroligt vacker i den svarta natten.
Etiketter: mat, italien, toscana, florens, domengruppen, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.
Filed under: Toscana | Tagged: domengruppen, Florens, Italien, italiensk mat, Italienskt, matminnen, restaurangbesök, Toscana |
matorama 
[…] det är något vi verkligen tycker om. Ruccolapesto, Tomatpesto, vanlig pesto genovese. Nu senast i Toscana serverades pistagepesto till pasta – riktigt gott. Vanlig pesto med mer tillsatt olja blir en […]