Den gamle och havet

Den gamle och havet – italiensk restaurang mitt i Stockholm i Vasastan.

Om man vill äta italienskt ute en söndag, då finns det inte mycket att välja på. Il Tempo som har så god saffransrisotto var stängt, Capri Due var vi inte riktigt sugna på och kom inte på något annat än Per Lei där vi åt så gott förra året… Men Per Lei var också stängt på söndagar. Det stod still…

Den gamle och havet ligger undanskymt i ett trist hörn på Tulegatan, Kungsholmen utan insyn från gatan med spetsgardinerna fördragna. När man öppnar ytterdörren möts man av tjocka sammetsdraperier och ett mysigt något dunkelt ljus. Till vänster baren, rakt fram toalett med dubbeldörrar (!!) med rökfärgat glas i och snett åt höger en ordentligt garderob. Till höger ligger matsalen uppdelad i tre sektioner med bord i olika storlekar alla med vita stärkta dukar. Jag är verkligen ingen vän av panel på väggarna men här passade det utmärkt med brun panel halvvägs upp på väggarna med marmormålad vägg i mysigt smutsgul. Till det en del rökfärgat glas. Dämpad belysning och enbart stearinljus som lyste upp borden. Otroligt mysigt..!

MENY

Förrätt
Crostini del Pescatore

***

Varmrätter
Filetti di Sogliola al vino bianco
Saltimobocca alla Romana
con
Purea di Patate
Zucchine e melanzane alla griglia

***

Efterrätter
Cassata Gelata
Tartufo Nero

***

Maten var mycket god. Vi delad på en förrätt (antipasto) som bestod av 4 små smörstekta snittar (mycket små med mycket smör) med 4 olika delikata röror på upplagda på en liten oval tallrik. Servitrisen förslog att vi skulle äta dem i viss ordning. Vi började med den med en tunn skiva mozzarella, något smält samt en rullad sardell på. Den var oväntat god, så enkel och ändå godast. Därefter en med tonfiskröra, en med kycklinglever i form av någon mousse som var så vanligt i Toscana. Sist en saltig mumsbit med en ordentligt klick kaviarröra med vitlök som smakade mer fisk än vanligt när det gäller stenbitsrom. Förrätten var mycket god och vi kunde ätit varsin.

Till varmrätt valde jag Saltimobocca alla Romana – en ljuvlig, klassisk rätt med kalv. Det ovanliga på den här restaurangen var att inget ingick till kött- eller fiskrätterna utan man väljer tillbehör (contorni) till själv. Precis som i Italien. Jonas valde en fiskrätt, smörstekta sjötungsfiléer i vittvinssås med mycket smak av citron. Supergott! Som tillbehör tog vi potatispuré gratinerad med grädde och parmesan serverad i en liten fyrkantig form samt grillade skivor av aubergone och zucchini. Hemma lagar vi ibland Saltimbocca alla Romana på fläskfilé istället för kalv.
Till maten tog jag ett glas av huset röda vin, Le Chiare av druvan negroamaro med en släng Merlot som ska runda av det bittra från Negroamaro. Vinet var fruktigt och ganska gott. Jonas nöjde sig med ett glas lättöl eftersom vi hade bilen med..

Det hade en rad lockande desserter; tiramisu – en klassiker som vi hittills aldrig gjort själv hemma, panna cotta som jag är helt galen i, sorbéer som jag jag vanligtvis konsekvens ratar med undantag av de italienska, tartufo, glassbomb och något som hette Mela Strega (förhäxat äpple). Vi misstänkte att det kunde ha något att göra med den goda likören Strega och så var det också… Spännande..och svårt att välja. Jonas var dock ganska säker. Jag velade…och servitrisen rekommenderade tartufo nero. Den var helt underbart god..! Choklad och körsbär – åh…

Cassata gelata var en tårtbit av en glassbomb med flera sorters italiensk glass – den bästa glassen. Utanpå ett lager god pistageglass (Jonas favorit), sedan vanilj, choklad och inuti cassata med kanderad frukt både coctailbär och suckat. Fin och hur god som helst, särskilt Cassataglassen.

Tartufo nero och in kom den i en silverbägare pudrad med kakao och med en pigg med skalen viftande ovanpå. Att pudra efterrätter med kakao och florsocker gör att de verkligen ser godare ut… Glassen var chokladig och otroligt god med knapriga hela nötter i, både mandel och hasselnöt. Eventuellt rostade. Glassen var smaksatt med maraschinolikör och i fanns bitar av inlagda bigaråer, nja coktailbär marinerade i marachino antar jag. De var godare än de som går att köpa i mataffären och jag är svag för just sådana bär. Mer godis än bär, men ändå mer bär än godis… Den här efterrätten måste vi prova att göra hemma. Det är ungefär som chokladmousse med gömda körsbär fast glass och med rostade nötter i… Maraschino saknas dock ännu i barskåpet…

Den gamle och havet har en systerrestaurang Döden i grytan som är värda att provas efter detta lyckade restaurangbesök.

* Crostini med mozzarella & sardell är vår efterapning av en av förrättens crostini.

Etiketter: , , , , , .

Annonser

2 svar

  1. […] där och skriver det här så jag inte glämmer det igen, Dorato Moscato Passito. Nästa val var Den gamle och havet där vi åt italienskt sist. Men så kom vi på Per […]

  2. […] åt snittar som förrätt på restaurangen Den gamle och havet varav en snitt var med just mozzarella och sardell. Det var den godaste av dem – som alla i […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: