matorama

Restaurang Le Rouge – god rustik fransk mat i Gamla Stan, förmodligen en av de mysigaste restaurangerna i Stockholm.

Le Rouge är en av F12-gruppens restauranger. Vi har tidigare besökt Smak, Grill och Kungsholmen, vilka alla är mycket bra. F12-gruppens restaurangrea fick mig att boka bord fortast möjligast på Le Rouge och först idag var första lediga bordet på en ojämn vecka så att det passade lilla familjen. Vi älskar att gå ut och äta alla tre och detta var värt att vänta på.. och en bra öppning på veckan! Bästa måndagen i år..!! Den absolut mysigaste restaurangen i F12-gruppen vi ätit på. Mysig, ombonat, avslappnat med god mat och utmärkt service.

Le Rouge ligger i en smal gränd, Brunnsgränd, i Gamla stan mot vattnet till. Ganska anonymt och utanför ett gäng röda glödlampor typ. Idag låg gränden vit av snö med snömodd på vägen från bilen, kallt och ruskigt. Men så fort vi öppnade dörren in till Rouge slog värmen emot oss i dubbel bemärkelse. det var lite som att kliva in i en annan värld. Mysigt! Lite av gammal biokänsla eller museum…med det röda, varma… Garderobiären klädd i röd klänning liknande cancan och med massor av glitter och hårt sminkad – som teater eller nja Moulin Rouge kanske..

Restaurangen ligger en trappa ner, i källaren Dianas gamla lokaler. Jag läste på alltomstockholm om källaren Diana att ”under medeltiden var den stadsdelen ett fiskartorg där skärgårdsfolket lastade av sina varor”  och att ”efter den stora eldsvådan 1525 byggdes hus där torget stått, och på 1600-talet fick kvarteret namnet Diana”. Hela restaurangen är som klädd eller snarare drapperad i varma tyger, rött och creme sidenliknande samt röd sammet. Under det tegel varav en del målat i rött och även tack är draperat med tyg. Stolarna är sköna och stoppade med tyg – vilket känns lyxigt. Bokar man bord för tre står det också bara tre stolar vid bordet. Ganska trevligt faktiskt. Servitriserna är klädd i typ cancan-klänningar och när det inte spelades dämpad musik i bakgrunden var det sång.

De skriver själva på sin webbplats ”Le Rouge ska designmässigt föra tankarna till en fransk sekelskiftesrestaurang; en levande, varm, luxuös miljö à la Moulin Rouge med starka färger, tunga textiler och många tidstypiska detaljer”. Åh, webbplatsen är ett kapitel för sig, måste ses. En av oss tycker den är riktigt ascool och den andra är kritisk till användarbarheten… Äh och den andre har givetvis rätt ur användarbarhetsperspektiv. Men, sidan är grymt läcker, kul och störtskön – användbarhetskatastrof eller ej. Härliga bilder inifrån restaurangen finns där att se också, plus menyn med priser och så har de ett bokningssystem online.

Menyerna är även de klädda i något som påminner om sammet och naturligtvis röda. Det finns en femrättersmeny, Menu du Marché, som sätts i ihop var 14:e dag samt en à la carte meny, La Cuisine Ancienne. Vi hade spanat på menyerna flera gånger sedan vi bokade för ett par veckor sedan. Där fanns mycket gott och det var svårt att välja.

Förrätter
Anklever La Terrine Maison Rouge med aprikoser och pistage
Anklever La Terrine Maison Rouge med aprikoser och pistage
Carpaccio Placa Élysée med kronärtskocka, olivkaviar och parmesan

Innan maten serverades ett fat med tapenade och kikärtsröra tillsammans med gurkstavaroch friterade tunna skivor baguette. Amuser kallas en sådan rätt, från franskans amuse. Trevligt och mycket god tapenade. Sedan serverades rågbaguette i miniform, som små små bröd tillsammans med smör. De bröden var smakrika och mumsiga och när brödtallriken var tom kom servitören och lade upp ett nytt bröd. Jag kunde lagt bröd efter bröd i knät – så goda var de. Men det gjorde jag inte.

Carpaccion var perfekt. Mycket vackert upplagd och underst en skiva friterad surgdeg Levain. Kronärtskockskrämen smakade lite rostat och var delikat. Lite här och där ett kronärtskockschips samt en del  fräsch sallad.

Ankleverterinnen serverades som en tunn skiva överströdd med hackad pistage och bredvid syltade fikon och inte aprikoser tillsammans med lite frisésallad och kanske små rödbetsblad. Härligt med sötman från fikonen. Rätten var ljuvlig..! Tänk att anklever är så gott när lever annars inte är ätbart.

Bouillabaisse var en ordentlig portion minst sagt. Första gången jag åt det och tyckte det var läge att prova på det på en restaurang med franskt kök. På en djup tallrik låg alla godsaker i form av fisk och skaldjur med fina primörer. Det var hummerstjärt, pilgrimsmussla, en havskräfta, hjärtmusslor, stekt vit skir fisk, ett gäng blåmusslor och större bitar av bläckfisk samt goda grönsaker som små fina morötter, färskpotatis och en bit härlig fänkål. I en anna djup tallrik serverades den släta soppan – som var helt underbart god och mustig. På ett fat bredvid serverades stora brödkrutoner i en liten skål samt rouille i en annan liten skål. Det var utsökt och otroligt mycket mat. Vi orkade faktiskt inte äta upp trots att vi matade Jonas litegrann. Enda tråkiga var bläckfisken. Jag blev glad när jag såg bläckfiskbitarna och det var det första jag högg in på. Men när jag skar i den armbiten poppade det ut som vita kulor, som sedan visade sig vara mjuka. De såg oaptitliga ut. Undrar vad det var..? Jag tror den kom från sughålen på armen eller vad det heter. Men Erik sa att det var gott och åt bläckfiskbitarna rakt av och möra och fina var de också. Men jag kunde inte. Tyvärr.

Grillad oxrygg med sydfranska grönsaker vilket serverades tillsammans med en skål läckra pommes frites samt en hyfsat stor såskanna bearnaisesås. Ett mycket mört och smakrikt kött som var tillagat exakt enligt beställningen. Bearnaisesåsen var kanske lite för syrlig men ändå mycket god!

Jag valde min vana trogen crème brûlée, denna gång med körsbär och körsbärssorbé. Crème brûléen var likadan som på Kungsholmen och Smak – enkel och mycket god. Jag är barnsligt förtjust i pudding. Härligt med riktigt vanilj i. Sorbén som serverades till var dödsgod. Otroligt god. Jag är ingen glassälskare – om det inte handlar om italiensk glass förstås – och klarar mig fint utan glass. Men den här sorbén var helt underbar – ja som italiensk..!! Körsbären var syltade på något sätt och mycket goda, syrliga & härliga. Den bästa sidekicken till crème brûlée hittills..! Ja det skulle gå att kalasa bara på körsbärssorbén, helt i klass med italienska citronsorbé..! Fick också smaka hallonssorbén som även den var god, men inte som körsbärssorbén.

När det inte fanns äppelpaj…fastän det fanns förra veckan fick det bli chokladfondant. Chokladfondanten serverades på hallonspegel med ett par färska hallon i kanten och med en kula hallonsorbé på ett litet fat bredvid. Vi har gjort chokladfondant hemma och den blev minst lika god, men jag tyckte det vara godare med hallon till än karamelliserad mango.

Etiketter: mat, recept, restaurangbesök, äta ute, Le Rouge, F12-gruppen.

Filed under: Restaurangbesök | Tagged: F12-gruppen, Le Rouge, mat, middag, recept, restaurang, restaurangbesök, Restaurangbesök |