Nya köksgeråd

Joseph Joseph – nya gröna köksredskap och en citruspress i gult.

Det var ett bra tag sedan jag handlade något till köket. Jag har inte haft lust att laga mat sedan tidigare och inte den tiden eller ron på mycket länge. Men nu ville jag unna mig ett par bra och praktiska köksredskap och passa på att köpa det jag skjutit upp.

Joseph Joseph har bra köksredskap och en del av dem är lite smartare. Jag är så nöjd med de jag köpt tidigare som stabelbara bunkar och mått. Det blev storinköp och jag valde de som jag tror är på utgående, de flesta i vackert grönt. Om det går att välja, är det roligare med fina köksredskap och  jag behöver allt uppiggande jag kan få.

Det var först och främst durkslag i 2 olika storlekar som är stapelbara i varandra. De kan stå som de är men också hängas över kanten mellan diskhoarna vilket är en bra funktion. Sedan blev det en måttkanna som är så smart då den har vanliga mått i deciliter men också i cups plus en inbyggd liten del för mått från en tesked upp till en halvdeciliter. Utöver det en ångkokare som kan stå på botten av kastrullen och är ihopfällbar. Jag har letat efter en sådan ihopfällbar ångkokare i metall som mamma och pappa hade, men de verkar inte längre tillverkas.

När jag kollade på köksredskapen hittade jag en citruspress men en del fastsatt som samlar ihop kärnorna. Hoppas att den fungerar lika bra som jag tror. Sedan en lång liten sked med sil perfekt att plocka upp oliver och körsbär med och i sitter en liten gaffel som går ta ta loss, som två redskap i ett. Men det absolut bästa var en stor pastaslev som ett durkslag. Den tror jag att jag kommer att få mycket användning av flera gånger i veckan. De vanliga pastasleverna är värdelösa.

 

 

Il Marchese

Il Marchese – en autentisk italiensk restaurang beläget i Fältöversten på Valhallavägen, Östermalm.

Trevlig atmosfär med kristallkronor i taket som sprider ett varmt sken. Hyfsat högt i taket och italiensk mysig på låg volym i bakgrunden. Plus för att det går bra att med sig sin hund.

Jag blev så glad över valet av restaurang, för sist vi åt här var det helt  fantastiskt gott.

 

Menyn

Harrys

Harrys – brasserie i kedja i Norrtälje vid ån.

Första semesterdagen i Norrtälje började med elavbrott, så första middagen blev inne i stan på restaurang. Det blev en restaurang längs vattnet på uteserveringen och vädret var helt perfekt för denna akutmiddag.

Det var första middagen på Harrys för oss alla och första restaurangbesöket sedan pandemin började för en av oss.

Det fanns en hel del som lockade på menyn. Själv hade jag svårt att välja mellan röding och torskrygg med pepparrot, räkor, brynt smör och potatispuré. Torsk med pepparrot är en svårslagen kombination, men rödingfilé med kall sås med rom och dillslungad nypotatis är sommar på en tallrik.

 

Menyn

Smörstekt rödingfilé
Serveras med en kall créme på stenbitsrom, dill-& gräslök, rödlök, crème fraiche, picklad fänkål, brynt smör samt dillslungad nypotatis
***
Smörstekt rödingfilé
Serveras med en kall créme på stenbitsrom, dill-& gräslök, rödlök, crème fraiche, picklad fänkål, brynt smör samt dillslungad nypotatis
***
Harrys hamburgare
Burgare på högrev, cheddar, ölkokt lök, senapsmajonnäs, tomat, saltgurka, pommes frites
***

 

Det var helt underbart att börja Norrtäljesemestern med ett restaurangbesök särskilt på uteservering. Vädret var perfekt och borden var placerade med tryggt avstånd. Det var min väninnas pappas första besök på restaurang sedan pandemin startade och här var det tryggt ute och med avstånd till andra restaurangbesökare.Om vi njöt, tror jag att han njöt dubbelt eller trippel av att ta en kall öl och sedan på äta en god tallrik mat.

Rödingen var helt perfekt, och med tillbehören är just röding för mig sommar på ett fat.

Jag förväntade mig inte att det skulle var så bra, som det var. Maten var mycket god.

 

Il Marchese

Il Marchese – en autentisk italiensk restaurang beläget i Fältöversten på Valhallavägen, Östermalm.

Trevlig atmosfär med kristallkronor i taket som sprider ett varmt sken. Ganska små bord för 2 men tillräckligt och sedan en lång bar. Hyfsat högt i taket och italiensk mysig på låg volym i bakgrunden.

 

Menyn

Esplanaden 3

Esplanaden 3 – Liten vinbar och bistrorestaurang som serverar spanska tapas i Sundbyberg.

Liten mysig restaurang vid Sundbybergs centrum, med ett par sittplatser inne och uteservering, som öppnades tidigare i år. Många goda tapas på menyn att välja på och ett par tillfälliga rätter som alla lät mycket goda däribland aubergine som blev ett givet val. Vänlig och proffsig personal, kanske ägaren, och plus för hjälpen att välja vin.

Aubergine, tonfisk, bläckfisk, kronärtskockor och räkor, går knappt att önska sig mer.

Min brorsdotter frågade om vi skulle äta något, vi kollade på Paul Taylor Lanthandel som inte öppnat för servering än så det får det säkert bli nästa gång, men lanthandeln hann vi titta i. Noterar att fänkålsfrön säljs i lösvikt liksom hel spiskummin och korianderfrön. Så hamnade vi här och det blir definitivt ett nytt besök.

 

Menyn

Gambas al Ajillo
Tigerräkor stekta i Vitlök

***

Pulpo a la Gallega
(Galicisk Bläckfisk bäddad på Potatis)

***

Berenjena parmesano (?)
Ugnsstekt aubergine med parmesan och nötter

 

Maten var mycket god. Aubergine är en favorit bland grönsaker, räkor i olja och vitlök med bröd att doppa i är allt gott och det var alltför länge sist. Bläckfisken i skivor på en bädd av skivad kokt potatis och lite olja var som sommar på en tallrik, ljuvlig.

Det röda vinet av Syrah och en blandning av Cabernet Sauvignon (tror jag han sa) från Libanon var överraskande gott och helt klart en ny favorit. Oklart om det var bland de godaste vinet jag druckit eller om det var så fantastiskt gott med ett glas rött efter 2 år utan rödvin och restaurangbesök. Men det var sådär härligt strävt och med ekfatskaraktär. Fast å andra sidan fick jag smaka ett annat rött vin och det här var det självklara valet. Doftade himmelskt. Jag tror att det kan ha varit Château Heritage Chateau.

Asiatic Pheasants

Härom veckan hittade jag de mest söta buljongkopparna i blåmönstrat porslin och igår hittade jag på vad jag kallar Mariahyllan ett par fat med blått mönster och även de engelsk porslin. Det var inte samma serie utan ett helt annat mönster. Blommorna i mönstret var så vackra och mönstret var så fint i blått. Jag kunde bara inte bestämma mig då de egentligen inte passar med mitt övriga porslin. Men så fick jag en hostattack, en torr fläck i halsen bara och jag hostade som en ska i armvecket. Det släppte inte och det låg en stark lukt av parfym i luften som irriterade mig. I den här pandemin fungerar det inte att vara ute och hosta hur som helst och jag märkte att jag blev utstirrad. Inte heller hade jag något vatten i handväskan, så jag lämnade helt sonika affären och gick hem. Nu handlade det bara om en torr fläck i halsen och en reaktion på den starka parfymlukten, men det vet ju inte de andra runt omkring. Jag har knappt varit ute, knappt socialiserat så risken är minimal att jag skulle dragit på mig smitta, dessutom har jag arbetat på distans sedan 11 mars. Men som sagt i dessa tider är många på sin vakt och andra rädda.

Idag gick jag tillbaka och då hade jag hunnit tänka mer på dessa fat. De fanns kvar och jag funderade alltför länge om jag skulle köpa 1 av varje eller ett par. Jag tycker att det är roligt att kunna variera med någon udda tallrik, en udda kopp eller ett vackert glas ibland och ett par är oftast helt onödigt. Till slut valde jag att köpa ett par av assietten, den djupa tallriken och mattallriken. Jag tror att det kommer bli jättefina som en variation eller som en udda brytning mot mitt vanliga vita porslin. Det är något visst med blått i porslinet, kontrasten blir starkare.

Porslinet är engelskt från Enoch Wedgwood (Tunstall) LTD och serien heter Asiatic Pheasants. Pheasants som i fasan och bland de fantastiskt vackra blommorna syns 2 fasaner i mittdelen på tallrikarna. Det ska vara handgraverat och porslinet i sig är något tjockare, då det är flintgods från Staffordshire.

Väl hemma sökte jag på märket och mönstret för att få mer information. Det visade sig att Rörstrand/Gustavsberg har en serie med samma namn och ja den är identiskt, en del heter Fasan och andra Asiatic Phesant. Men de jag köpt är stämplade Enoch Wedgwood (Tunstall) LTD och enligt märkningen tillverkade mellan 1865-1980.

Asiatic Phesant är ett tryckt mönster som varit populärt i över 200 år och som oftast trycktes i ljusblått. Jämte Willow var mönstret det mest populära i England och 1880 det absolut populäraste mönstret av alla. Troligtvis är mönstret från runt 1830 och designen kan ha sitt ursprung i Ralph Hall of Swan Bank Pottery, Tunstall, Staffordshire, som var aktiv från 1822 till 1849. Hall’s Pheasant tycks ha tryckts huvudsakligen och kanske uteslutande i svart. Podmore Walker & Co från Well Street, Tunstall, Staffordshire inledde sin verksamhet 1834 och var tidiga producenter av porslin med detta mönster och de hävdar att designen kommer från dem. 1853 tog de över Ralph Hall-fabriken och Enoch Wedgwood anslöt 1854. Podmore Walker & Co har också upphovsrätten från 1842 men mönstret har spridits brett och listan över företag som använt mönstret är lång med över 100 namn. Det var inte ovanligt förr att mönster lånades och vid stororder anlitades andra företag som hade kapacitet att möta behovet.

Med så många andra krukmakare producerades porslinet med mönstret i olika färger, till olika marknader och för olika prisnivåer så produktionskvaliteten är varierarande. Mönstret har tryckts i rött, mörkrött, grönt, purpur, brunt och svart förutom i ljusblått och olika toner av blått beroende på mängden kobolt som blandats i. Produktion sker fortfarande i Staffordshire. Den mest associerade staden med mönstret är Tunstall där mönstrat varit i konstant produktion mellan 1838 och 1939 bland flera keramiker på orten. Wedgwood tillverkade porslinet mellan 1860-1980.

Gustavsberg tillverkade porslin under namnet Fasan mellan 1880 och 1923 med mönstret i lila, blått och grönt. Mellan 1941 och 1960 tillverkades Fasan igen i färgerna blå, gredelin och röd. 1971 togs tillverkningen upp en tredje gång och stämplades då ”Old Gustavsberg”. Denna serie tillverkades till och med 1984. Rörstrand tillverkade Fasan mellan 1880-1907 i färgerna blålila och brunt där den blålila blev populärast och kallades i folkmun Blå fasan.

För den som samlar kan det därför var lite svårare och bäst är att samla på porslinet från samma tillverkare med tanke på variationen, men trots att tillverkning varit utbredd är de inte så lätta att få tag i och märkningen finns inte alltid på alla sorter utan vanligtvis på tallrikar.

Kort om flintgods
Mariebergs porslinsfabrik var först i Sverige med att tillverka flingods runt 1770 och några år senare Rörstrand. Genombrottet kom med Gustavsbergs porslinsfabrik som anlades på 1820-tlaet.Flintgods är en variant av keramik och utvecklad ur stengods.

Det var engelska keramiker i norra Staffordshire som tillverkade stengods som i början av 1700-talet började blanda bränd flinta och en ljusare lera för att få godset vitare. Det utvecklades under 1750-talet då det testades att sänka bränntemperaturen i samband med glasering med blyglasyr och då fick de fram en lättare osintrad massa, flintgodset. Det var ungefär samtidigt som tekniken att trycka glasyr utvecklades vilket ska ha haft stor betydelse för den stora spridningen. Flintgodset som var tryckdekorerat slog igenom stort i Europa och ersatte nästan den äldre fajansen runt 1800 och kom att förbli det vanligaste godset för porslinstallrikar under hela 1800-talet och större delen av 1900-talet. Under 1800-talets mitt och framöver började det billigare fältspatsporslinet konkurrera med flintgodset och runt 1950 tog benporslinet platsen som det vanligaste vardagsporslinet. Swedish Grace är exempel på en fältspatporslin medans Blå eld är flintgods, Willow är lergods och Arabias Ruska är stengods. Gröna Anna tillverkades fram till 1994 i flintgods och därefter i fältspat.

Nygamla små fat från Rörstrand

Jag fyndade små söta fat på min senaste loppisrunda, så lika min servis fast med en kant av guldigt mönster runt veteaxmönstret. De var också från Rörstrand och väl hemma insåg jag att de var identiska i mönstret med min servis Swedish Grace och såklart är det samma formgivare bakom, Louise Adelborg. De blir som ett festligt inslag till servisen.

Jag har inte sett dem förut och när jag nu börjat kolla runt ser jag att det kommit flera varianter med guldinslag och tidigare i år släpptes Swedish Grace Gala som en hyllningsservice till 90-års jubileet. Jag visste inte att det fanns så många varianter på denna underbara klassiker som jag själv har i originalfärgen det vill säga Snö, men under åren tillverkats med dekor under andra namn som till exempel Blå vinge, Diplomat och Gyllenax.

Servisen togs fram 1930 till Stockholmsutställningen under namnet Nationalservisen, och först 2001 fick den namnet Swedish Grace.

 

Semestermums

Semesterfrukost

Lyxig dessertfrukost i sängen, bästa sättet att starta semestern.

Som jag har längtat efter semestern. Inte för att den här semestern kommer bli den bästa men speciell kommer den allt bli. Semester har fått ett nytt namn: hemester i den tid av begränsningar under den pandemi vi befinner oss i. Jag hade sett framemot sol- & badsemester med familjen, häng med fina vänner, utflykter med att spana efter gamla vackra ting och goda luncher på stan förutom ett par efterlängtade sovmornar. Det som återstår är de efterlängtade sovmornarna…hur många som helst.

Det kändes som att den här semestern var den mest efterlängtade och då efter vila efter 3 helvetiskt intensiva veckor på jobbet, tills jag påminde mig om förra året och 2017.

Jag sade att jag skulle ta mina sista krafter och baka en cheesecake när jag slutade jobba på fredagen för att kunna unna mig en lång sovmorgon och sedan en underbar cheesecakefrukost i sängen som en drottning. Så blev det.

 

Dirty Vegan

Dirty Vegan – vegansk restaurang med snabbmat, Södermannagatan, Södermalm.

Dirty Vegan är en relativt nyöppnad restaurang och ligger precis vid ingången till lilla Blecktornsparken, korsningen Ringvägen/Södermannagatan på Södermalm bara några kvarter ner från mamma och pappas första lya. Runt huset finns uteservering med en liten stenmur runt som avdelar området till Thaikioskens uteservering.

Min brorsdotter föreslog att vi skulle äta middag här, berättade att hon hört att det var fantastiskt gott särskilt blomkålen och jag nappade direkt. Vi hade tur med vädret, efter ett antal kyliga julidagar hade värmen kommit åter, och satte oss på uteserveringen. Menyn var sparsmakad med lockande rätter av snabbmatskaraktär. Den var uppdelad på mindre portioner och stora större portioner, ett par sidrätter, dipsåser och desserter.

Menyn

Buffalo wings
crispy battered cauliflower  wings in buffalo sauce with ranch dipping sauce

***

Kebab roll
spicy shawarma-style, fresch tomatoes & onions, pickled chili & red cabbage, coriander, parsley, garlic sauce, chili sauce & tzatziki

***

Mac’n’cheese
with crispy onion bits

***

Dirty chick’n burger
chick’n fillet, pickled slaw, lettuce & schriacha mayo

***

Jag tänkte mig att de mindre rätterna skulle räknas som förrätter men allt vi beställt kom in samtidigt på en plåtpricka. Färgglatt, vackert och otroligt gott.

Jag valde en Mac’n’cheese vilken var god men ja inte så smakrik. Som större rätt valde jag kycklingburgaren där kycklingen var gjord av bland annat tofu, jäst och seitan. Brödet var så himla gott, burgaren krispig och oväntat god och sedan var det en typ av kålsallad i som var lite rinnig men god. Tänk om de hade sådana burgare i frysdisken, det skulle vara ett lätt val. Tyckte det var roligt att få prova seitan och jäst i som jag enbart läst om tidigare på Vegansidor. En riktig höjdarburgare totalt sett.

Brorsdottern valde buffalo wings av blomkål. Härligt syrligt starka och den absolut godaste rätten. Krispig, smöriga och ljuvligt gyllene. En så pass god rätt att det är värt en avstickare för att äta dem igen, och då med pommes frites till. Yummie.

Som större rätt valde hon kebab rullen, en typ av större wrap snedkuret delad med shawarma-style kebab som görs av soja och veteprotein kryddat med en blandning av örter och andra kryddor. Mycket god den med.

Till dessert hade vi ställt in oss på munkarna som skulle vara särskilt delikat, men å andra sidan är munkar alltid särskilt delikat. Tyvärr var vi så mätta så det var omöjligt. Det får bli ett nytt besök helt enkelt.

 

Toaletterna. Jag brukar inte kommentera toaletter, men fan här är det nödvändigt. Noterar till mig själv – gå på toa innan du går hit för inne på toaletten ser du fan knappt någonting. Fick ta en längre bit toapapper och dippa ner mot toaletten för att se om det var lock på eller ej. Inte ok.

StikkiNikki

StikkiNikki – glassbar och glasstillverkare av ekologisk gelato och sorbet, Skånegatan, Södermalm.

StikkiNikki har jag hört många gånger, men då jag inte är någon fantast av glass såvida den inte är italiensk har jag inte lystrat.

Namnet kommer av att grundarinnan Nicole Pepper kallades StikkiNikki. Det är ett litet familjeföretag som växt från att för cirka 10 år sedan tillverkad glassen i en liten kiosk vid vattnet mitt i Stockholm till att nu ha produktionen förlagt i Norra Djurgårdsstaden med morgonleverans till deras 9 butiker. Det finns möjlighet att boka glassprovning och och under åren har 500 recept utvecklats, en del har utgivits i bokform, Stikkinikkis ice pops : Glass på pinn.

Nu så här en ljummen julidag när jag och min brorsdotter flanerade på Söder ett par timmar innan det var dags för middag på Dirty Vegan kom det sig så att vi hamnade utanför StikkiNikki på Skånegatan. Och gick in. Jag de väl trott att de skulle ha löjligt många sorter att välja bland, men det var runt 12 och däribland flera lockande. Jag valde min favoritsmak, citron, och hoppades den skulle vara riktigt syrligt och så caffe latte då kaffeglass är bland det bästa som finns och det i en våffla. Tänka att 2 kulor var som lagom innan middagen. Det var mer som 2 smaker och en ordentligt mängd av båda. Som en liten lunch.

Citronglassen var långt över förväntan, den var som på min favoritglassbar nästan. Jag kommer hålla utkik efter StikkiNikki fortsättningsvis. 9 stycken glassbarer finns det i Stockholm.

MAX – växtbaserad burgare

MAX – växtbaserad burgare på den svenska burgerkedja, Barkaby.

Av de hamburgerkedjor som finns föredrar jag MAX. Ändå var det säkert ett år sedan jag åt här. Nu är personalmatsalen på jobbet stängd och laga matlådor är något jag inte prioriterar. Så idag fick det blir årets första besök på MAX.

MAX har verkligen fortsatt att arbeta på veggoutbudet och det tycker jag är positivt. Jag blev sugen på burgare med Avokado så det fick bli deras Spicy Avocado Plant Beef. Spicy Avocado-temat är tydligen tidsbegränsat men Plant Beef finns i ordinarie sortiment går att byta ut till i alla deras Grand Deluxe-burgare. et beskrivs som kött men växtbaserat innehåller bland annat texturerat soja. & veteprotein.

Hamburgaren bestod av hamburgerbröd med sesam, smält cheddarost, Delifresh Plant Beef, tomat, tärnad avokado, överdrivet mycket picklad rödlök, färsk jalapeño, sourcream ‘n’ onion-dressing.

Om jag inte vetat att det inte var kött hade jag inte märkt något. Däremot när jag smakade på den allena var konsistensen något mjukare och var liten smakskillnad.

Bra med flera alternativ och klimatsmartare sådana!

Bildkälla: MAX

Blossa 18

Årets smak för Blossas glögg 2018 är Citron med örter, närmare bestämt likören Limoncello och medelhavskryddorna rosmarin, timjan och basilika.

Blossas årgångsglögg har blivit en populär jultradition med en ny smak för varje år sedan 2003 och sedan 2011 har smaker hämtats från runt om i världen. Förra året var det med smaka av solmogen mango, het chili och kryddig spiskummin och gick under namnet Blossa 17 Old Delhi. Inspirationen kom från Indien, närmare bestämt från Old Dehli och kryddmarknaden Khari Baoli. Jag missade den helt eller så var det att mango inte alls lockade, medan chili skulle kunna funka men inte spiskummin.

I år hämtar Blossa smakinspiration från av den italienska Amalfikusten. Årets glögg heter Blossa 18 di Limone och har smak av den klassiska likören Limoncello som ska ge en mild, närmast sötaktig syrlighet. Smaken ska tydligen gifta sig väl med Blossas traditionella glöggkryddor och tonerna från rosmarin, timjan och basilika. Blossa18 är menad att vara en spännande kombination av soligt medelhav och klassisk svensk jul.

Flaskan är somrigt turkos och för mina tanker till solblekta turkosa trädörrar till det vita små husen och de härliga turkosa vattnet utanför Naxos, men ska föra tankarna till den glittrande delen av Medelhavet vid Amalfikusten i södra Italien där Limoncello traditionellt produceras samt i kringområdet vid Neapelbukten, på Capri, Sicilien och Sardinien. Årets design är inspirerad av klassiska italienska delikatessförpackningar och futurismens geometriska formspråk från början av 1900-talet. Den solgula korken är en hyllning till citronen och Limoncellon som inspirerat till smaken på Blossa 18 di Limone. Själv får korken mig att tänka på Grekland igen.

Jag läste att det rekommenderas att inte dricka glöggen alltför varm, då citronen riskerar att ta över glöggsötman för mycket och kännas mer som en kopp citronte.

Jag tog med glöggen till julfirandet med familjen. Det positiva med den här glöggen är just att det är en engångsglögg så ingen behöver utsättas för denna igen. Den var inte god! Eftersmaken var inte ok alls. Ingen tyckte om den. Jag tror inte det hänt någonsin! Flaskan är dock fin.

 

Bildkälla: Blossa

Min favorit bland alla är vinteräpple, nej pomerans…eller nej vinteräpple. Jag önskar att de fanns att köpa i miniatyr som ett litet kitt. Det har funnits förut och jag hoppas att det kommer tillbaka. Lite som skärgårdssnapsarna.

Bildkälla: Blossa

Nygårda lagrad julmust på cognacsfat

Nygårda lagrad julmust – lagrad på cognacfat  i 6 månader.

Nygårda har levererat den godaste julmusten någonsin, den lagrad på ekfat, lagrad på bourbonfat, lagrad på Calvadosfat och favoriten lagrad på romfat. Jomen så har jag alltid varit en romtjej. Ja inte nu längre då.

Förra året kom 5:e varianten, lagrad på cognacfat och jäklar vad god den också var när jag nu testade den. Den gick nog upp på andraplatsen. Efter den här julmusten kommit har jag slutat köpa vanlig julmust.

Glad också att de andra fyra varianterna finns på små glasflaskor i mataffären och köpte hem dem alla. Den stora buteljen är för stor för mig, men perfekt när en är flera och festligt med champagnekorken.

 

Bildkälla: Systembolaget

Torsdagsfika

I torsdags på fikat blev det hembakade finska julstjärnor i två varianter. Jag kände inte till dessa sedan tidigare, så det var extrakul att prova något nytt och ändå traditionellt för våra grannar.

De var vackra bakade av smördeg med en klick mörk plommonsylt i mitten och överpudrade med florsocker som blev som snö på stjärnan. De var lika delikata som vackra, inte så söta och med en härlig katrinplommonsylt i mitten. De andra julstjärnorna hade en sylt bestående av hallon & lingon i mitten.

Stroh Rum

Stroh Rum – starkt kryddad rom tillverkad i Österrike, en favorit från mina unga år.

Jag har nog alltid varit en romtjej. Tidigare en Coca Cola tjej. Så rom & cola blev naturligtvis min favoritdrink när de bästa kombinerades. Jag minns inte när jag trillade över vad jag då såg som romen rom, Stroh Rum. Kanske smakade jag den inte ens innan jag köpte den utan att 80% var lockande nog och det faktum att det räknades som narkotikainnehav att ta in drycken i Sverige. Ekonomiskt kanske med en liter istället för 2 och så spänningsmomentet. Men god var den, ljuvlig – den godaste spriten jag druckit. Äcklig sa somliga och ganska snabbt framkom det att de groggat på den och tyckte den var för starkt. Jo jädrar, blandar en som att det är vanlig sprit när den har dubbel alkoholhalt blir det för starkt.

Så fort jag var utanför Norden försökte jag få tag i den och lyckan var stor när jag hittade den på Finlandsbåtarna då med den lägre alkoholhalten på 60%. Jag kan inte minnas hur många gånger jag önskat att det framställts 40 &-ig så att den kunde finnas på Systembolaget.

Sist jag råkade på en flaska var på landet i Norrtälje. Minns att jag använde den i ett par härliga havrekakor med russin i, Stroh Rumrussinkakor med kokos, och det doftade fantastiskt i hela köket och kanske hela stugan till och med och framförallt av kakorna i burken.

Döm om min förvåning när en kollega plötsligt började prata om Stroh Rum och sen hävdade att den finns i beställningssortimentet på Systembolaget. Jag förhöll mig skeptisk och ännu mer när han hävdade att de hade den på 80%. Han skickade länken och ändå trodde jag knappt mina ögon. Efter jobbet tog jag mig en repa in på Systembolaget och mycket riktigt där fanns den att beställa i 80% 60% och även 40%. Jag blev nästan golvad av lyckad och kunde inte bestämma mig för vilken procent.

Nu visade det sig att det var lite tillspetsat, för att inte säga en myt. Att på den tiden ta in 80% sprit var smuggling, inget mer än så. Det hade varit skönt att veta, särskilt första gången jag tog in den på en tågresa från Hannover. Det kan ha varit det mest spännande inslaget under resan jämte transitresan till och från VästBerlin och överträffades bara upplevelsemässigt av konserten med Nina Hagen. Sedan att Berlinmuren började rivas och övergångar forcerades märktes inget av i centrala Berlin. Väl hemma bannade pappa mig för ”narkotikainnehavet” men när det stod klart att jag tänkte mig dela med honom delade han muntert minnen av Jägerte i Österrike och vi mumsade glatt tysk salami och bryggde te tillsammans.

Nu undrar jag hur den kommer stå sig mot rom som jag nu dricker. Rom som kommer från var den ska tillverkas, som Kuba. Rom som är så god att jag avnjuter den i små fina glas. Kommer den hålla måttet? Troligtvis inte. Men på den tiden serverades det enbart vit rom och mörk var som okänd här.

Nergi – kiwibäret

Nergi (Actinidia arguta) heter det som är som en rakad kiwifrukt i miniatyr och kallas just minikiwi, räknas som ett superbär men som kiwi är en frukt. Nergi kallas på svenska för krusbärsaktinidia och kiwi kallades som bekant tidigare för kinesiskt krusbär innan den under 60-talet fick sitt nuvarande namn.

Äntligen hittade jag kiwibäret, som funnits i Sverige sedan 2016, i handeln här ute i Stockholmsförorten. Jag har varit så sugen förut att jag övervägt att handla en matkasse på nätet för att få hem dem. En liten ask på 25 för 30 riksdaler. Lite att jämföra med andra bär, som hallon. Det blir ca 10-20 kiwibär.

Smakmässigt som en sötare kiwi med mindre syra, fast något intensivare smak. Det är något mjukare än kiwin, ungefär som att den är mer mogen. Skillnaden är störst i utseendet och då främst storleksmässigt, men även skalet skiljer sig åt Kiwibäret är något större än ett körsbär och inte helt olik i formen med en längd på 1,5 – 3 cm och  och 1-2 cm i diameter. Skalet är grönt, slätt och hårlöst och frukten ätes med skalet kvar, precis som den är. Skalet är något tjockare än ett plommons fast mjukare att bita igenom. Inuti är den lika klargrön som en kiwi. Nu slår det mig om jag även är allergisk mot bäret… För sent dock!

Nergi odlas främst i Frankrike, Italien, Portugal och Ukraina och försök görs i Belgien. Frukten härstammar från Asien där Japan, Kina och Korea är hemländerna. Den växer vilt som en klängväxt sedan århundraden. På klängväxterna växer kiwibären som klasar efter att blommat i maj. Växten är riktigt tålig och klarar långsamma temperaturfall på ner till 34 minusgrader, men kan senare i stadiet vara känslig.

Nergi är rikt på C-vitamin och E-vitamin samt en mängd mineraler såsom fosfor, kalcium, kalium och magnesium. 100 gram motsvarar 87,5% av det rekommenderade dagliga intaget av C-vitamin, så en hel ask är dagsbehovet.

Tidigare försök att kommersialisera frukten har misslyckats, troligtvis har den korta säsongen i hylltid räknat spelat in samt den korta hållbarhet.

Säsongen för frukten: slutet av augusti till mitten av november.

Mycket mumsiga & det blir en repa till Coop i morgon för en ny kartong att snacksa.

Gelateria Italiana Verderosa

Gelateria Italiana Verderosa – italiensk glasseria på Playa Bianca, Lanzarote, Spanien.

Plötsligt händer det oväntade. Jag snubblar över en italiensk glasseria på en av shoppinggatorna, Calle Limones, på Lanzarote och italiensk glass är något jag har svårt att motstå. Det blev 3 besök och det var det godaste jag åt på hela veckan. Lyckoruset var totalt.

Kanske inte den bästa italienska glassen jag ätit, men nog kändes det så där och då. Totalt utsvulten på goda saker var det som en hägring. Choklad och citron var som vanligt de givna smakerna och så en tredje som variation.

Tog med glassen och avnjöt den blickande över det vackra havet med utsikt mot Forte Ventura längs strandpromenaden.

Bakformar

Bakformare – 2 sockerkaksformar i mindre format.

Jag tog en sväng på Ikea med brorsdottern för att reka terräng. Dessvärre föll det mesta. Högst upp på listan befann sig en mörkrosa eller cerise ryamatta att ha i vardagsrummet, då den vackra guldiga som skulle vara där hittade sig en bättre plats i sovrummet. I verkligheten var färgen inte riktigt rätt men det avgörande var att den var lite kal. Tänk att det ska vara så svårt att hitta en matta. Minns att för några år sedan var det helt omvänt och svårt att välja mellan röd, guld, orange, brun osv.. Täta härliga ryamattor.

Formarna däremot var som jag trodde. Bäst tycker jag dock de med avtagbar kant är, för det är så enkelt att få ut kakan. Jag sökte efter ett par mindre formar, typ sockerkaksformar, till de gånger jag bakar lite till mig själv.

De här rymmer en halv liter och har en diameter på 13-13,5 cm. De är tillverkade av anodiserat aluminium som ska göra att bakformen får en extra tålig och slitstark yta. Anodisering är en typ av ytbehandling som förstärker materialets korrosionsskydd som görs på metaller som t.ex. aluminium. Anodisering går ut på att metallen oxideras i en sur elektrolyt med hjälp av växelström. Därmed skapas en tjockare oxid som är hårdare, tål nötning bättre och förbättrar metallens korrosionsskydd.

Först ut blir nog en mjuk chokladkaka med Guiness i.

Svarta nypon

Svarta nypon, finns det?

Utanför finns det buskar vid parkeringen. Det är det jag noterat. Häromdagen såg jag att det växte något på buskarna och gick närmare. Det såg precis ut som nypon, men de var helt svarta. Jag fick inte ihop det. Jag har varken sett det förut eller hört att det finns. Jag tog ett par bilder och gick upp och Googlade. Jojomen, svarta nypon finns och är ätliga. De heter Pimpinella eller något.

Dagen efter beslöt jag mig för att plocka ett par och se om de också är orangea inuti och om de smakar som vanliga nypon. Jag var så nyfiken. Vore coolt att göra en svart nyponsoppa, eller mörklila skulle den nog bli.

Men, då jävlar är buskarna borta. De har dragits upp för att ge plats åt nya husbygget. Så besviken.