matorama

Julafton firade vi hemma hos min familj. Juldagen och annandagen firar vi själva i den lilla familjen hemma.

På vårt julbord med lilla egna familjen blir det:

4 sorters sill: inlagd sill, löksill, senapssill, romsill
Sillsallad
Ägghalvor
Kalvsylta
Kycklingleverpastej
Leverpastej med glöggkryddor
Portersenap
Janssons frestelse
Dopp i grytan, med både dopp-bulle & tunnbröd
Prinskorv
Revbensspjäll med en marinad & glaze med jultouch
Julskinka
Julköttbullar
Kokt potatis

Till det serverades julmust.

Älgfärsbullarna och den gravade laxen med ingefära, koriander & lime lämnade vi kvar då det uppskattades så mycket. Vi hade provat att göra bitlax med konjak och till det skulle vi göra en gravlaxsås ned rom. Väl hemma efter julfriandet smakade vi av bitlaxen. Fy fan vad salt den var. Alldeles för salt. Vi kollade receptet. Noop – inga misstag av oss. Smakade av laxen igen. Urksalt. Förutom att vara salt var den något hård då saltet dragit ur mycket vätska ur laxen. Hmmm. Vad göra? Det fanns två alternativ, kasta eller prova att vattna ur laxen. Jag började med att skölja laxbitarna i kallt vatten, smakade av. Fortfarande för salt. Då lade jag laxbitarna i kallt vatten en liten stund. Men nej – det gick inte att rädda. Så varifrån kom receptet? Jo från Jens Linder på DN . Det här är andra gången vi lagar ett av hans recept som går åt helvete. Det förra var en Mandelsoppa med gröna druvor.

Lärdomen av det är att vid en eventuell nästa gång läsa recepten mycket kritiskt. De är uppenbarligen inte tillagade efter de mängder som är angivna i recepten.

Gravad lax är en av de bästa rätterna på julbordet. Gärna i flera sorter.. Men nu stod vi utan gravad lax. Vet du vad jag skulle velat göra med han, Jens Linder. Jo, dra er till minnes Kalle Anka på julafton, inslaget med den jobbiga hackspetten och sekvensen där Kalle kommer upp till trädtoppen (borde efter så många år kunna de där inslagen utantill….) och hackspetten sätter en ”cigarr” i munnen på honom och tänder på. Kalle far som en raket neråt till marken…. Ehum, kanske hårt – men gravad lax är svårt att vara utan.

I alla fall – surt utan lax. Romsillen var jättegod. Portersenapen var stark, starkare än dijonsenap, och kommer passa fint i matlagning men inte alls som bordssenap. Alla rätterna var goda, en del till och med mycket goda när vi smakat av dem – men vi var nog redan lessa på julbord. Jag tror inte att jag gillar den där mixen av allt möjligt på bordet att stoppa i sig, längre.

På julgottebordet blir det blandade nötter, dadlar, fikon, blodapelsiner och julgodis i form av knäck, fikon- & konjaksfyllda marsipankulor rullade i choklad och chokladöverdragen och nougatfylld marsipanrulle av hemgjord marsipan och mandlar från Barcelona. Lite julfika med lussekatter och naturligtvis glögg, kanske hemkokt starkvinsglögg spetsad med konjak. Provsmak av ny alkoholfri glögg, ny för oss, Blossas vita lättglögg. Mer om glöggtest 2008.

På annandagen en julig efterrätt: saffranspannkaka i portionsformar med hemkokt julkryddad aroniasylt och en klick grädde.

Ibland byter vi julklappar med varandra och ibland blir det nyårsgåvor. Vi funderade lite på vad vi skulle göra i år och beslöt oss för att köpa något mindre tillsammans till oss. Inte helt oväntat slutade det med två kockböcker. En om sylta och safta, Sylt och Marmelad av Jan Hedh och Klas Andersson samt en stor thailändsk; Maten från Thailand, en resa för matälskare från Prisma. I Sylt och Marmelad finns något så härligt som päronsylt med fikon, kardemumma, kanel och armagnac och delikatesser som hjortrongelé, fikon i konjak, fikonmarmelad med kastanjer och whisky, pumpasylt med bourbon, ingefära och citrus… Nam nam..

På annandag hade vi julafton för lilla familjen hemma och av Erik fick vi en jättefin kokbok skriven av Marcus Samuelsson, Africa on my Mind – smaker, recept och intryck från hela kontinenten. Det är en del medelhavsmat ändå, i Nordafrika som till exempel timjanbakad vitlök, dragonsenap och svart olivolja som påminner om en tunn tapenade. Annat spännande var kryddblandningar som za’atar med ingredienser som sumak – nytt för oss och tamarindvinagrätt, chermoula som vi i alla fall gillar som mandelcharmoula, en sorts mandelsås. Afrikanskt är något vi aldrig lagat – så nu är det dags att prova.

Etiketter: mat, recept, julbord, julmat, jul, smörgåsbord, julfirande, julmeny.

Filed under: Jul, Menyer | Tagged: 2008, jul, julafton, julbord, julmat, julrecept, mat, middag, recept |