O’Learys – svensk franchiserestaurangkedja med konceptet amerikansk sportbar, Sundbyberg.
Vi skulle gå ut och fira att jag fått nytt jobb och att Erik certifierat sig, nu när Erik var uppe i Stockholm. Jag föreslog att äta någonstanns i Sundbyberg, förslagsvis Texas Longhorn Steak House.
Då Erik var en av mina två fantastiska referenser kilade jag in på Bönor & Blad och köpte en ask med en chokladpraliner av varje sort som en liten present. Otroligt fina handgjorda praliner och extrakul att de är gjorde i Stockholm. Hoppades att lite lyxiga praliner skulle passa Erik.
Väl i Sundbyberg, lönehelg och allt, var det kö på bord på Texas Longhorn och vi var hungriga. Så det fick bli O’Learys några meter bredvid som också har gott käk och som det visade sig dessutom hade bord.
Vi började med varsin drink, en syrlig whisky drink till Erik och en Mojita till mig, medan vi kollade menyn och beställde. Jag var vrålhungrig och Erik med.
MENY
Angus Hereford Oxfilé med pommes frites
***
Angus Hereford biff med pommes frites och hot bearnaise
***
Vitlöksbröd
***
Churros med chokladsås och Dulce De Leche
***
Vi började med vitlöksbröd medan vi väntatde på maten. Gott gott!
Jag valde biff, blodig så klart. Den var medium så det var en enorm besvikelse. Mesig stekyta. Ätbart om man dränker i sås, men inte mer. Det finns en anledning varför jag nästan aldrig väljer oxkött på restaurang och det är just för att de inte kan leverera. De kan inte steka kött. De saknar totalt insikt om att kött smakar väldigt olika beroende på stekgrad. Det är som att servera kycklingfilé istället för fläskfilé – dvs. det serveras något helt annat än vad som är beställt. Dock brukar de klara att göra köttet lite rödare än rosa, men det är också allt. Texas Longhorn klarar av att servera en riktigt blodig köttbit och det har också nästa nivå av blodigt, blue. Det var en chansing att beställa rött kött på O’Learys och det var också sista gången. Uselt!
Erik beställde oxfilé, medium, och den var rödare än medium. Dåligt!
Så på O’Learys äter man inte rött kött. Sist jag var där var det kanonbra, men då åt jag också fish & chips. Burgarna är säkert goda också. Men kött – nej!
Något jag saknar är riktig bearnaisesås, varm som man fick den förr. Hot bearnaise är inte varm utan stark. Dock var den jättegod, verkligen. Pommes fritesen var mumsiga. Till maten drack vi rödvin och öl.
Det viktigaste av allt är ju ändå sällskapet som var fantastiskt och det var så kul att träffas igen. Vi kunde nog suttit där i några timmar till.
Till efterätt beställde Erik Churros. De kom in alldeles nyfriterade och heta serverade med en liten plastbytta chokladsås och en annan liten plastbytta med kolasåsen Dulce de Leche. Churrosarna var doppade i kanel och socker. Fantastiskt goda, helt ljuvligt! Till det kaffe och en till Mojito.
Jag har ju aldrig ätit churros förrut utan sett hur det görs på TV och förstod ju direkt att det var något för mig som älskar friterat. OCH det var det!
Tiden gick för snabbt… Men, men nästa gång blir det kollektivhelg i Linköping med linsgryta, hemkokt glögg och kanske lite julbak.. Saffranschurros? Superskoj!
Andra inlägg om restaurangbesök: Restaurangbesök.
Filed under: Restaurangbesök | Tagged: äta ute, mat, middag, O'Learys, restaurangbesök, snabbmat | Leave a comment »
Bildkälla: Max
matorama 