matorama

 2008-07-10
 

Vår andra dag i Florens. Florens grundades redan år 58 f. Kristus då under namnet Fiorentina. På 1300-talet var Florens den rikaste staden i Europa och det var under den florentinska renässansen som Brunelleschi blev den moderna arkitekturens fader som Botticelli målade Venus och Våren och Michelangelo skulpterade David. Florens var Italiens huvudstad, mellan 1865-1871, strax efter Italiens enande. Idag finns i Florens 51 museer och 24 historiska kyrkor och andra vackra byggnader. Florens är ändå invånarmässigt en liten stad med sina 375 000 invånare.

Frukostbuffé på bottenvåningen av hotellet. Vid bordet beställde man kaffe. Vi tog caffe latte och blev serverade espresso i kaffekoppar med en bägare med varm skummad mjölk att själva ta för oss av. Härligt kaffe! På frukostbuffén fanns förutom det vanliga utbudet av bröd, skinka, ost, bacon, äggröra, yoghurt, juice även kaffebröd. Vem vill ha en croissant med socker på morgonen? Det fanns små goda söta tomater, oliver och en del frukt.

Vi kollade på skinnmarknaden, nära San Lorenzo, som upptar flera gator intill varandra i Florens. Det är inte särskilt billigt, men det finns otroligt mycket att välja på. Jonas provade en snygg skinnjacka och försäljaren var direkt på som en hök och släpade iväg oss bakom stånden in i hans butik. Där följde en ordentlig och grundlig demonstration av det excellenta skinnet i jackan och det faktum att jackan var fodrad i bomull. Han visade att det gick att rispa hårt på skinnet och sedan lätt rugga till det igen, han tog tag i en bit av ärmen, skrynklade hårt ihop för att sedan visa hur lätt det återtog formen utan en enda skrynkla. Sedan kom elddopet. Försäljaren tog fram en tändare och började elda på slutet av ärmen, med Jonas kvar i jackan. Det blev inte ett märke. Priset sänktes. Men vi avvaktade.

Flera av väskorna på marknaden var jättefina, en del i 60-tals design och nästan alltid fanns det en väska även i mörkrött. Åh..! En av de få saker jag kom att ångra var att jag inte köpte en av de där väskorna jag fastnade för. Så fort jag såg dem visste jag att det var rätt. Men så skulle jag tänka på saken. Hmm.

Bakom skinnmarknaden ligger saluhallen, som vi trots att vi är matintresserade inte besökte. Vi såg till och med fasaden från vårt hotellfönster. Det är inte möjligt att besöka allt och 35-gradig värme bidrar inte riktigt.

Vi besökte familjen Medicis eget dopkapell, Capella Medici från 1500-talet som ligger på Piazza Madonna degli Aldobrandini alldeles bredvid Florens äldsta kyrka San Lorenzo från 1400-talet. Byggnaden var magnifik både utvändigt men särskilt invändigt. Lite makabert var det dock med alla reliker, det vill säga olika benbitar från de olika familjemedlemmarna Medici. Dock var kistorna eller behållarna otroligt vackra och utsmyckade. Därinne fanns också Michelangelos sakristia och runt dem skisser på vägarna, förmodligen hans.

Vi åt lunch på en liten trattoria i centrala Florens.

Primi piatti e Pizza
♦ Pizza Margherita
♦ Lasagna al bolognese

Vi satt på uteserveringen i skuggan under tygtak. Pizza Margherita – god! Mycket mozzarella vilket förvånade mig. Av basilikan syntes knappt ett spår. Eventuellt fanns det någon torkade basilikaflinga någonstans. Pizzan var jättegod, mild och ej så salt som hemma. Mer som ljuvligt bröd med smält mozzarella. Mozzarella täckte hela i pizzan. Olivolja var ringlad ovanpå och god. Jonas åt lasagne al bolognese, dvs. vanlig köttfärslasagne – vilken var god. Mycket pasta och lite fyllning, precis som Jonas vill ha det. Tydlig morotssmak. Dock var det ganska lite medan jag fick mycket, så Jonas fick hjälpa mig att äta upp. Coca colan var absurt dyr, 6 euro. Maten i sig var inte dyr och menyerna finns oftast utanför restaurangerna med pris och allt. Det är en bra idé att senare även kolla priserna på dryck, särskilt de importerade.

Efter lunch begav vi oss till Uffizierna (Galleria degli Uffizi), på Piazzale degli Uffizi, som tidigare var Familjen Medicis kontor i form av ett stort palats. Uffizi betyder just kontor på italienska. Under en tid använde Medici lokalerna som lagringsplats för alla sin konstskatter. Numera är Uffizierna ett konstmuseum och anses vara ett av världens främsta och äldsta museér. Uffiziernas mest kända verk är Botticellis Venus födelse som var ett av de vackraste. Uffizierna är otroligt stort, 6 000 kvadratmeter och det är omöjligt att ta till sig allt, ja inte ens en tiondel. Nu är vi dock inte heller så konstintresserade och med skoskav och ryggont blev det inte intressantare. Mycket av konsten är av väldigt religiös natur, en del vackert som Bebådelsen av Simone Martini, men ändå. Som Jonas sa, massa gubbar med ringar runt. Det var en god investering att låta hotellet boka biljetter – köerna kan vara runt 4 timmar. Från ett av fönstren kunde vi se den vackra bron Ponte Vecchio över floden Arno.

Utanför på det L-formade torget, Piazza Signoria, står flera maffiga statyer framför Piazza Signoria som är Florens rådhus byggt i romansk stil med skottgluggar och allt. Där står Neptunus-fontänen, ryttaren på häst var storhertigen av Toscana och sist men inte minst statyn David av Michelangelo. Det finns flera kopior utställda runtom i Florens.

Sedan var det äntligen glassdags. Vi kollade priserna noga innan, vis efter gårdagens dyra glass. Så fånigt – det får kosta – men det får fan i mig inte vara absurt. Jag valde en liten strut med citronssorbet – supergott. Jonas tog en större bägare med vaniljglass. Vaniljglassen var mer av samma färg som nocciola. Gräddig och god. Senare, utanför hotellet tog jag ännu en strut med glass. Denna gång med rosensorbet. Gott – men inte lika gott som citronsorbet. Men så är citronssorbet min absoluta favoritsmak. Rosensorbet har jag sett recept på hemma och den smakade som jag trodde. Som rosenbladsgelé fast glass. Läckert! Den skulle jag vilja göra hemma.

Till hotellrummet har vi köpt Sambuca som vi drack på hotellrummet i Terracina. Så det ger mer semesterkänsla. Vi köpte gröna oliver att äta på rummet samt tomater. Här i Italien är tomaterna delikata. Svenska tomater borde inte ens få säljas eller så kan de döpas om. Svenska tomater och italienska tomater är som olika grönsakssorter.

Vi gick förbi en fiskrestaurang på vägen hem, precis intill hotellet och bestämde oss för att äta middag där senare.

Vi åt middag på ristorante LOBS, via Faenza 75/77 r. Vi satt ute i gränden då det var varmt och skönt ute och såg otroligt litet ut därinne.

Primi piatti
♦ Spaghetti al nottuno
♦ Risotto al Zafferone

Secondi piatti
♦ Pesce fritti
♦ Orato al Bretane

Spaghetti al nottune var spaghetti med olika skaldjur: blåmusslor, räka, jätteräka, små musslor (kammusslor) och ett ostron. Ostronet var tillagat och öppnat, såg vackert ut. Men jag är lite feg samtidigt som Jonas tycker mer om ostron så Jonas fick ostronet. Jonas valde saffransrisotto med räkor som han tyckte mycket om. Den var inte alls särskilt krämig, men god. Nu minns jag inte vad det mer var i…

Bröd serverades i en liten papperspåse. Även här serverades crostinis först. Denna gång med någon form av marinerade grönsaker bland annat aubergine.Till maten drack vi vin.

Huvudrätten pesce fritti, friterade fisk, utan en enda fiskbit! Det var friterade squids, bläckfiskringar, räckor, zucchini, morotsskivor och pommes frites serverat med citronklyftor och lite rå paprika och sallad på lollo rosso. Mycket gott! Den andra var en vit fiskfilé av guldbraxen täckt med en gräddig grön örtsås och en sufflé/kaka av bland annat morot och kanske var det också polenta i. Det sista var ingen favorit för Jonas.

Vi avslutade med varsitt glas Grappa, en dryck vi lärde oss uppskatta under semestern i Terracina. Eller rättare sagt när vi beställde grappa ställde de fram hela flaskan på bordet, så att vi fick ta som vi ville. Dock tog de aldrig betalt för det. Annorlunda servering det där med att ställa fram en hel spritflaska på bordet.

Etiketter: mat, italien, toscana, florens, restaurangbesök, uffizierna, italienskt, italiensk mat.

Filed under: Toscana | Tagged: Florens, Italien, italiensk mat, Italienskt, matminnen, restaurangbesök, Toscana, uffizierna | Leave a comment »